tisdag 6 april 2010

Hemma igen


De här blommorna fanns på trappan när jag kom hem plus påskliljor och på bordet fanns tulpaner, både ute och inne. Det var krattat i landet på framsidan och sopat. Tack älskade FAMILJEN!

Tisdag blev det innan jag blev utskriven, hade önskat att det skett igår, men det var ju helg så läkarna lyste med sin frånvaro. Det känns jättebra att vara hemma och slippa sjukhuset, när man är lite friskare och ser med andra ögon ser man också bristerna i vården. Långa väntetider innan duschen blir av, toaltettbesök som måste beställas, personal som saknas. Lyckligtvis har jag inte varit beroende, men andra som är det blir lidande. En kvinna ramlade ur sängen i lördags från högsta läge då hon tagit fel på knappar och försökt höja ryggstödet eller ville hon bara till toaletten. Jag vet att hon kände sig avvisad och ville säkert  försöka klara sig själv, som tur är blev det "bara" en blå haka efter fallet. Oacceptabelt sa min läkare, som jag träffade idag efter utskrivningen. Vi var två som påpekade att hon inte kunde klara sig själv, efter fallet blev det grindar på sängen och order om att hon måste ringa på hjälp.

Nu är det bestämt att min nästa behandling flyttas fram en vecka till den 16 april och att jag ska få en spruta som förstärker de vita blodkropparna. Det känns bra att få vila en vecka. Just nu mår jag fysiskt ganska normalt, men psykiskt är jag tagen, då jag träffat många som mår mycket dåligt av sin cancer. Jag tycker det är skandal att man inte kan få högsta klass på vården och eget rum när man mår väldigt dåligt. Kommer aldrig att glömma ögonen på en av de kvinnor jag delade rum med och hur sorgsna vi var när vi sa farväl till varandra. Kan bara ana vad som kommer att hända.

Tack kära bloggkompis Annelie för inbjudan på fika till Bromma och tack alla ni andra som hejar på mig.
Fortsättning följer.

Ps. Jag tappade håret i duschen på KS, så nu har jag samma look som 2009.  Ds

6 kommentarer:

Rantamor sa...

Välkommen hem vännen.
Så fina blommor som mötte dig och det behöver du, du behöver allt som utstrålar hopp och mod att kämpa mot din sjukdom.
Blir lessen när jag läser ditt inlägg i din blogg, lessen för din skull och för dina "systrar" , som måste genomlida denna elaka sjukdom.
Hoppas att du kan tanka positiva tankar hemma hos dina nära och kära vänner och familj...
va kan jag mera säga, känner dig inte...men känner FÖR dig och MED dig, så att du orkar kämpa.

Massor av styrkekramar till dig/Benita.

agnetha sa...

Skönt för dig att vara hemma igen. Ja dagens sjukvård är under all kritik. Alla dessa nerdragningar gör så att personal inte kan ha koll på allt. Politiska beslut säkerligen. Synd om dig och dina kamrater på sjukhuset att inte få en possivit upplevelse. Men du det blir bättre tänk på det. Jasså du är en -09 igen, men du är så snygg på det fotot så det gör inget.
Vilket fint välkomst gest att fixa fram våren till dig.
Skickar tusen kramar till dig och så hörs vi av snart igen.
/Agnetha
http://agnetha52.blogspot.com/

Annelie sa...

Att tappa håret måste vara traumatiskt för många, men du Agneta, du är snygg i din "09:a"!

Och visst är det tråkigt att det blir så, att folk inte får den hjälp de behöver. Vi svenskar slår oss för bröstet ofta och tror vi är bäst på det mesta, bra är vi, men inte bäst!
Det är så otroligt synd att sjukvården är ett så kvinnodominerat yrke, för jag är säker på att det hade varit annorlunda prioriterat om det vore mer män i vården. Nu har man för länge sen nått gränser som inte längre kan överskridas) vad det gäller nerdragningar på personal.
Och, alla passar inte i vården...........

Vad härligt och fint de hade gjort till din hemkomst! Omtänksamhet som värmer länge.....
Skönt att du kommit hem i alla fall även om det var en dag senare.
Hoppas du kan njuta lite nu....

Annelie sa...

Glömde säga att jag gillar din nya bild på din sida!

Unknown sa...

Skönt att höra! Välkommen hem!
Och tack för att du delar med dig.

Kram,
Kalle

Anonym sa...

Tyvärr har vården utarmats över tid. Jag blev färdig sjuksköterska 1972, arbetat inom medicin och psykitari. Människor på gräsrotsnivå sliter (min erfarenhet), men ideliga neddragningar OCH omorganisationer sätter spår. Detta är en politisk fråga.
Önskar Dig allt väl, Catarina

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...