Julsol och fågeln i topp

God Jul

&

Gott Nytt År

önskar

Agneta alla sina läsare

Några dagar har solen visat sig i Stockholm, helt underbart och nu är det mesta fixat inför julen. Småsaker men ändå. Sillen i spa, granen är klädd och köttbullarna rullade och en del julpost har anlänt.










Nu är det snart dags att gå in i jullugnet, lite klappar till att fixa, men nu är det julledighet som gäller.

Fågeln är i topp i granen, för i vår familj har vi ingen toppstjärna.

Lucia

Idag är det Lucia och vi ska till två av våra barnbarn på dagis för att se deras luciatåg. Vårt andra barnbarn är tyvärr sjuk idag, men vi hann baka lite pepparkakor eller snarare äta deg för hennes del.

Annars har det varit fullt sedan förra veckan allt från Schrinken José till barnbarn, blodprov och underbart god och trevlig middag tillsammans med vänner i lördags. Dessutom fick vi en rundvandring i Gustavsbergs porslinsfabrik och det är en märklig känsla att se gammalt porslin, som man sett i verkliga livet. Det måste väl ändå betyda att man varit med ett tag.

Egna ärvda samlingen av Adventsbarnen .

I måndags var vi på Intiman på Stand up med Lennie Norman, Babben Larsson och Adde Malmberg. Temat var Gammal är äldst och genomsnittsåldern på publiken var garanterat över 55+, även om det också fanns 20 åringar. En rolig underhållning med mycket skratt och om förvecklingar i livets övre del.

Jag har också satt upp belysning på nya balkongen så nu närmar sig julen med stormsteg.

Adventstjärnor

Har just läst Jessicas blogg om julstjärnor och har ofta känt samma frustration när jag ska hänga upp mina julstjärnor. Hur det nu blev mina julstjärnor, jag har ju varit sambo i över 30 år, troligtvis har jag tagit det som mitt ansvar, för att höja mysfaktorn. Nu har vi köpt runda julkulor, vilket gör att de alltid hänger rakt.
Vi har dock några stjärnor som hänger nästan rakt. Ingen kommentar om storlek dock.






Just nu blommar amaryllisen före jul inte efter som jag oftast har lyckats med, att få den att blomma på självaste julafton verkar vara lika svårt som att vinna på Lotto eller att få julstjärnan att hänga rakt eller att alla lampor är hela i adventsljusstaken. Får köpa en amaryllis som blommar, dagarna före julafton.


Som ni märker har jag ganska "stora" problem, men det är väl ett sätt att få det att se ut som att allt är som det alltid varit och jag tycker det är underbart härligt när det blir färdigt och julafton kommer.

Julskinka med glutamat

Nu närmar vi oss julen med stormsteg flera år har vi velat i frågan om julskinka eller inte. I år får nog den som vill ha julskinka på bordet ta med sig. Själv kommer jag att äta skaldjur och mycket grönsaker. Hittade den här artikeln i Aftonbladet och blev ännu mera övertygad om att jag i n t e ska äta eller servera julskinka. Själv föredrar jag denna lilla gris.

Så speciell

Tack Louise för en underbar konsert på Rival igår. Du är helt underbart speciell så naken och sårbar, men ändå så otroligt stark. En förebild för många både unga och gamla att orka kliva över istället för att gå under. Du är dessutom en otroligt frisk fläkt i vardagen och en tröst i höstmörkret. Läs om Louise på Aftonbladet

Odlad lax

Hittade det här inlägget på Nemos blogg. Tänkvärt eller hur.

Novembermörker

Det är svårt att hitta orken i detta mörker. Helt underbart är det när solen tittar fram. De dagarna känner jag att batterierna laddas, men detta grådask och småregn som det var igår, gör att ingen kraft blir kvar. Har de senaste dagarna också haft diskussioner med Trygg-Hansa om min försäkring där och whiplashskadan vilket gör att kraften också sinar. Ingen ljusning utan bara krav på nya bevis för att jag har besvär av min skada. Hur ska jag kunna bevisa min värk, då ingen röntgen i världen kan visa värk.

Tänka tillbaka till bänken vid havet kan man ju alltid!

Det som trots allt gav mig kraft igår var mötet med min schrink. Även om vi pratar om svåra saker, så är det med lättare steg jag går därifrån, eftersom en del av den ångest och oro jag känner kan jag lämna där. Däremot hade han flyttat från Stockholm till Nacka vilket orsakade en del förvirring, men nästa gång blir det bra och lättare att hitta dit. Förhoppningsvis har han också möblerat om, eftersom jag som patient satt rakt emot en dörr och innanför ett fönster. Inte bra enligt Feng shui och jag tyckte inte det var bekvämt eller också var det att det var ny lokal vi satt i.

Annat glädjande är att fullmånen är i antågande. Det är dock åter svårt att sova, men det är helt underbart trolskt när det lyckas vara molnfritt och månen lyser upp i rummen. Augustimånen i rummet vid havet på Österlen glömmer vi inte Thomas och jag.

Iscador

Äntligen kommer så granskningen om Iscador sk medicin som man köper på apoteket eller om man ska kalla det för något annat. Det pågår ett forum på TV4, inför kvällens Kalla fakta, om Vidarkliniken och åsikterna är lika delade som alltid.

Själv behandlades jag på Vidarkliniken år 2000 och fick behandling med Iscador. Jag hamnade på Vidarkliniken, eftersom jag vid det tillfället var förvirrad och ledsen. Jag var ett år in på min bröstcancer och trodde jag åkte dit för att få hjälp att hitta mig själv igen. Utan att be om det fick jag första dagen Iscadorsprutor. Jag erkänner att jag var dåligt påläst, men ändå kände jag det som jag inte hade något val. Sista halmstråt tog jag och det var ju genom Landstingets försorg jag var där. Det är verkligen sektlikt att befinna sig där, mycket outtalade frågor om egen skuld till sin sjukdom osv. Om Iscadoren hade hjälpt, så skulle jag ju rimligtvis vara botad idag, eller? Eller kanske var det så att jag inte var tillräckligt andlig? Jag vill inte fördöma all alternativ behandling, för jag vet att det finns hälsokost och homeopatisk medicin som har hjälpt människor. Dock är det så när det gäller Vidarkliniken att det är mycket skuld och skam inblandat, vilket gör att man mår psykiskt dåligt. Expressen

Rockfest på Nalen

Vi konstaterade att det var 41 år sedan Thomas var på Nalen och såg Kinks och andra stora artister. Själv har jag varit där på konsert efter att själavården upphörde 1997. Nu var det rockfest med 750 inbjudna som tillsammans höll stämmningen på topp. Jag såg flera Elvis och Tina Turner. Själv var jag bara allmänt rockigt klädd i läderkjol och väst med tuperat hår. Det var nog ingen som trodde att jag var Louise Hoffsten d ä, men roligt var det. Jessica och Niklas var där med sina kompisar och dansade som gudar. Jag fattar bara inte hur Niklas orkar, för mig verkar det som han gör tio Friskis och Svettis pass på en kväll. Underbart att se hur de alla åldrar kan roa sig tillsammans.

Idag är det Fars dag så Thomas får besök vid 3-tiden av döttrar och barnbarn, så det blir lite fika med tårta.

Mitt dåliga samvete

Jag är så lycklig!! Jag vill dansa som Mamma Mu. Hon är det bästa minnet jag har från min tid i Förskolan både som förskollärare och chef. Idag ringde gamla kollegor, som rensade förrådet på mitt gamla kontor och hittade mina kartonger, mitt dåliga samvete. De undrade om det var något jag ville ha. Släng rubbet osett svarade jag. Jag fick slänga nycklarna, eftersom låset var bytt, så nu är den epoken avslutad. Skööööööööööööööööööönt! Dåligt samvete i 8 år, vilket slöseri. Undrar vad det betyder för hälsan? Tur att jag inte vet.

Bloggosfären eller cyberrymden

Så har jag då kastat mig ut i bloggosfären, utan livrem och hängslen. Blev uppmanad av en Lasse för någon vecka sedan att gå med i de olika bloggportalerna. Nu är detta gjort och få se vad det innebär. Kanske är jag inte längre så anonym att det är bara min närmaste som läser min blogg utan även andra kommer att läsa och kanske betygsätta. Få se vad som händer. Just nu känns som jag har inget att skriva om. Lite time out kanske? Men bara några dagar.

Gapskratt

http://www.youtube.com/watch?v=V-MhKpZTYyE Tryck på länken och få ett gott skratt!

Louise Hoffstens platta

Äntligen så kom då plattan med posten! Så Speciell med Louise Hoffsten. Visst är den speciell, helt enkelt underbar, något att gråta till och något att vara två till. Naturligtvis vill jag också dansa till På slätten. Dagen är räddad känner mig nästan botad från min senaste åkomma. Tror jag ska vara Louise Hoffsten d ä på Nalen på lördag. (Om jag vågar). Jag ska gå på rockparty och komma klädd som min idol.

Här är Louise officiella hemsida http://www.hoffsten.com/

Feberfrossa

Ligger just nu i sängen med feber och värk i kroppen och tycker lite synd om mig själv. Skulle ha varit hos schrinken idag och pratat av mig lite och missar nu det, vilket är tråkigt. Kanske kan jag få en tid nästa vecka. Otur att jag inte är man http://www.youtube.com/watch?v=rXLHWmjA5IE&eurl=http://widget-73.slide.com/widgets/sf.swf

Ska nu snart dricka min drink med morötter, rödbetor och äpplen och se om det hjälper mot infektionen.

Blå måndag

Har lite "baksmälla" efter helgens intensiva möte med två av våra barn och 2 barnbarn och två svärsöner i olika omgångar. Det blir så tomt när måndagen kommer och kroppen värker. Alla drar till sina jobb och ja, jag tycker det känns lite "blue". Nu börjar solen titta fram och jag ska nog sänka min lekamen i ett bad, så kommer det att kännas bättre sedan. Ofta är det bättre att göra något än att inte göra något alls. Naturligtvis beror det på dagsformen vad jag kan göra, men att bada är att göra något och att njuta.

Bröstcancer och Rosa bandet

Visst är det bra att det kommer pengar till forskningen om bröstcancer, men all den uppmärksamhet som den ges och det kommersiella jippot omkring får mig att må illa.
Hittade den här länken som säger en del men inte allt.
http://www.stimulans.se/2007/10/en-rosa-spya-ver-bandet.php#c4041039265491207547
Jag mår också naturligtvis illa därför att jag blir påmind om min egen skröplighet och att jag är sjuk fast jag känner mig frisk. Vill leva i nuet, men det blir svårt när alla ska gå omkring i rosa bandet. Jag gör det själv också och tycker att forskningen är bra, men undrar dock hur mycket av det insamlade som bekostar alla jippon. Så kluvenhet är nog rätta ordet för min inställning till det hela.

Kattuggla?

Idag hände det igen. Satt vid datorn och kollade på hus i Frankrike. Var alltså långt bort i drömmarna när det smällde till i rutan och en fågel flög in i vårt fönster.

Se så söt den är, tror att det är en Kattuggla.

Det här är huset jag hittade i Franska Languedoc. Drömma kan man alltid.

Bloggångest

Nu kryper höstmörkret på och det blir allt svårare att prestera. Det gäller även bloggen. Visst det händer varje dag saker, som jag kan skriva om, men är det sånt som kan intressera er läsare? Kanske ska jag skriva bara för mig själv och inte tänka på att någon annan läser min blogg, men det är trots allt så att om någon skriver en kommentar om mitt inlägg så blir jag jätteglad.

Idag har jag varit hos schrinken igen, det är alltid skönt att prata om sånt som rör och berör mig, utan att bli ifrågasatt. Även om vi ofta har en dialog, så är det trots allt jag som är i fokus. Idag har vi pratat om att låta gammalt passera alltifrån jobb till privata saker, att det är skönt att slänga av sig sin gamla ryggsäck och gå vidare.

Har också ätit lunch med Emmie, en av våra döttrar, idag. Vi åt vegetarisk mat på Organic Green på Rehnsgatan 24 och drack sedan kaffe på Sosta Espresso Bar på Sveavägen. Underbart gott!

Ikväll blir det spelning i huset av Casus, så på med hörlurarna och titta på TV, annars blir det musik i ventilationsrören och det låter inte så vackert. Det låter bättre på deras hemsida http://www.casus.se/ , lyssna gärna.

Livet åter igen

Tänk att livet ter sig så härligt ibland trots värk och andra små saker, men det är inte dödligt. Det är väl därför som jag kan leva med det. Har varit hos min läkare Edward Baral på Radiumhemmet igen och alla provar visar att allt är bra i min kropp och datortomografin har tidigare visat det också. Även om man inte kan se att det är cancer i kroppen på blodprover, så kan man se att organen funkar som de ska. Idag var sista gången jag träffade honom om 2 veckor reser han till USA där han normalt lever och verkar. Det känns lite sorgligt, men det finns fler bra läkare.

Märker först efteråt att trots att jag vet och känner att jag mår bra så vill jag ha bekräftelse på det. Det är då det är lätt att hitta tillbaka till livet igen.

Läste just En artikel om Louise Hoffsten, en av mina stora favoriter http://www.aftonbladet.se/nojesliv/article1023388.ab och hur de lyckas leva vidare med cancer och MS. DET GER HOPP och en varm känsla i kroppen. En STOR kram till Louise och hennes familj.

Mungbönor

Numera är Mungbönor ett skötebarn för mig. Jag blötlägger, sköljer och ser dom gro. Blandar i sallad och mixar även till en Mungbönsvälling. Helt ok om man blandar med lite citron. Dessutom går min råsaftcentrifug på högvarv. Dricker Anna Skipper coctail på förmiddagen bestående av äpple och morot. Jag blandar också med rödbetor och vitkål för att förstärka näringen. Det enda som är säkert är att jag får väldig energi av min nya kost. Jag har blivit halv-vegetarian. Äter gärna fisk t ex gös som i tisdags då Jessica vår yngsta dotter var här. Vi bjöd också på sallad med avocado, marinerade bönor och mungbönsgroddar och t o m Jessica gillade det. En seger!

I lördags var vi på söder på Bondens marknad och fyllde på förrådet med grönsaker en härlig botanisering bland ekologiska produkter. Till lunch blev det en strömmingsburgare. Igår var jag hos grannen och hämtade äpplen, så just ni känns det enkelt att hitta grönsaker och frukt. Annars kan jag beställa från Ekolådan som kör hem ekologiska produkter.

Knäckebröd

Våra Skånska vänner Agneta o PO har skämt bort oss med ett knäckebröd från Olof Viktors bageri på Österlen. Brödet är underbart gott och exklusivt och saluförs bara i de fina affärerna i Vasastan och på Östermalm. Få se om vi lyckas köpa det igen just nu finns det inte i lager. När vi eventuellt köpt brödet, måste vi äta det med andakt, det kostar nämligen en förmögenhet, men vi kan ju skippa oxfilé och andra exklusiva varor och bara äta knäckebröd.

Tack igen för bröd, mussli och ett vackert halssmycke från Efva Attling, som jag fick på min födelsedag. Dessutom hade Agnetas mamma bakat tårta, Brittatårta. Underbart god den också. Agneta lagade dessutom mat med mig hela dagen, som vi åt tillsammans med familjen på kvällen. Det är härligt med generösa vänner.

Tack övriga för presenter och till Jessica som hade gjort två äppelpajer Puss!

Tillbaka på banan!

Tittade på Babbens program i lördags, där Magnus Uggla lärde mig att man ska skriva i sin blogg 6 gånger per dag. Jag inser att jag är en ganska usel bloggare, men jag skriver här jag har lust och ork och det räcker för mig. Saker kommer emellan ibland, som gör att jag tappar sugen, men bara lite.

Förra tisdagen drabbades jag av en obeskrivlig magvärk och eftersom jag vet vad som finns i min kropp fick jag panik. Efter samråd med Radiumhemmet och ett besök på sjukhusets akutavdelning konstaterades att alla värden var bra släppte ångesten, men inte magvärken. Men nu är jag på banan igen efter diverse kurer med råsafter och grönsaksdieter.


Var också innan det på mitt barnbarn Elsas dagis för första gången. Helt underbart att se hennes glädje när jag kom, sedan gick vi till parken och gungade. Tur att jag har mina barnbarn då glömmer jag mig själv ibland, men inte för mycket.


Det här är Elsa tidigt i somras.

Helt galen underbar födelsedag

Alla var här för att fira mig döttrar, mågar, barnbarn, svåger, svägerska min man och våra kära vänner från Skåne. Tack alla för att ni kom och Agneta och PO för att ni åkte alla mil för att överraska mig!

De krymper i kroppen

De små jävlarna i skelettet och lymfan har krympt sedan senaste undersökningen i maj. Beskedet kom idag kl 17.50 från Radiumhemmet. Underbart härligt, nu kan jag andas igen.

Nu till resan i Frankrike. Helt underbart ljuvligt med underbar mat mycket ostron och dryck, mycket sol, läsande och latande.

Utsikt från balkongen.

Utflykter till små orter bl a Sauve där vi fann en oas vid ett torg.

En gammal stad med mycket små gränder och prång.

Bröllop, resa

Fredag och telefonsamtal till Bröstmottagningen på Karolinska sjukhuset. "Det är många som ringer nu försök lite senare" säger telefonsvararen. Jag är alltså inte ensam med min diagnos, skrämmande kan jag tycka. Efter ca 10 ggr och 20 min kommer jag fram och är samtal nr 4 och ytterligare 10 min väntan, men tyvärr inget besked före vi reser i morgon.

Eventuellt kanske jag kan få besked i eftermiddag, men jag vet inte om jag vill veta. Har ingen anledning att tro att det har förändrats men undran finns.


Nu till det positiva; att vi ska resa och njuta av livet och sol, värme och god mat och dryck




och dessutom ytterligare en bild från Mimmi och Anders bröllop.

Tatoo

Puss till Niklas som sprang så bra och tack för skissen!

Barnbarn och gitarren

Så var då vardagen åter med en spontantur till Liljehomen och Tilda och Axels dagis i måndags. Mimmi ringde och ville ha hjälp hem hennes nyckel till bilen hade slutat fungera, hon skulle hämta barnen och Axel skulle till BVC och få en spruta, allt inom45 min. Vi lyckades nästan i tid och barnen blev glada och överraskade att se mig. Lite bekymmer då Tilda tagit av sig ballerinakjolen och röda koftan och inte visste riktigt var, men vi hittade den på Mandarin en annan avdelning. Tilda går på Hallon och Axel på Lime.

Tildas härliga kommentar, när vi skulle klä på oss var ; "Oj vad mörkt det blev "då den något för

stora mössan åkte ner över ögonen. Det värmer i hjärtat. Jag fick en eftermiddag och kväll med barnbarnen. Härligt.

Tilda spelar gitarr och Axel ser på TV

Så blev det tisdag och magnetröntgen för mig måste kolla så de små jävlarna håller sig på mattan. Senare på kvällen spelning för Thomas i källaren och uppvisning av nya gitarren.Jag gick till Elsa och kramade henne och träffade Emmie som just börjat nytt jobb.

Elsa pratar i telefon med mej när jag är i Skåne.

Här är den då underverket Gitarren med stort G.

Så här ser de ut som byggde Janne, Mike, Dan, Thomas, Mikael Sandén kursledare och Jack.

Nästa vecka är det Frankrike som hägrar

Tillbaka igen

Nu är vi åter igen från det vackra Österlen.

Utsikt från ett fönster i Norrekås vid havet.

Första veckan bjöd på blandat väder mest mulet så dotter och måg och barnbarnet Elsa fick inte bada så mycket som vi hoppats, men fick ändå gräva i den vita sanden på stranden och sparka i gruset i Skillinge.

Vi hann med det man måste se Stens huvud, Ales stenar, Sandhammaren i olika väderlekar, Brösarps backar och Brösarps krog tillsammans med skåningar som gillar äggakaka. Tack Agneta och P-O för den!

Klas och Margareta på besök i Sandhammaren med mig. (Thomas byggde gitarr, men det vet ni redan, snart publicerar jag en bild på underverket)

Vi har bott otroligt charmigt nära havet med mycket läsande, gående och cyklande längs strandpromenaden. Framförallt sista veckan då jag var ensam på dagarna när Thomas byggde på sin gitarr, som ni vet. Det är lätt att älska Österlen.

Utöver oss fanns det andra hyresgäster i huset, se bilder;

Koltrastarna är borta och boet är tomt förhoppningen är att de är utflugna. Koltrastvakterna hade inte lika bra koll som jag.

Österlen

Är nu på Österlen på en lånad dator i Östra Tommarp. Har haft sköna dagar här, men när Stockholm badar i sol badar vi mera i dimma och regn. Dock är det varmt. Stugan som ligger 15 meter från havet har en underbar strandpromenad utanför, men tyvärr är stugan lite fuktskadad, så vi måste nog säga att standarden kunde vara bättre. Lungorna mår inte så bra. Annars trivs vi, Thomas slipar och filar på sin gitarr han bygger från 9 - 17 varje dag lördagar och söndagar också, men fint blir det. Vi andra shoppar på olika ställen och äter gott.

Koltrast och Österlen

Nu reser vi snart till Österlen och lämnar Koltrastarna åt sitt öde, men jag har satt varningsflagg i trädet i form av blå paraplyer. Vet inte om det hjälper, men det fanns blå nät att skydda bärbuskar mot en gång, så tanken är att skator inte gillar blått. Vem vet. Jag får prata med dotter och måg som bor här när vi är borta, men kanske de inte har intresse för Koltrastar?Vi hörs snart igen från något internetcafé.

Det blev inte lugna gatan

Innan eftermiddagen var kommen var huset fullt av döttrar och mågar det saknades bara en och några barnbarn. Det blev fullt hus packningen fick vänta, men vi hjälptes åt att packa hyrbil med skräp (jag dirigerade vad som skulle kastas) och resten av styrkan handlade och lagade mat, så var allt som vanligt igen. Härligt! Jag och min man fick äta mat som barnen lagat, i vårt hus, det är gott!

Ikväll har vi varit hos dotter och måg och ätit födelsedagsmiddag. Mycket gott! Att äta mat hos vuxna barn är väldigt vuxet, som min man sa i vår dotters bröllopstal.

Nu till verkligheten. Jag måste packa. Skål!

Lugna gatan

Idag blir det lugna gatan och förberedelse inför färden till Österlen på fredag.

Har pratat lite i telefon, tittat på morgonTV, läst DN och fått påminnelse om utbrändheten. Den kom som ett brev på posten 1999 efter min första bröstcancer. Blir förtvivlad när jag tänker på allt som föregick min cancer, 12 omorganisationer/förändringar på mitt arbete och personliga kriser som följd. Hade tur som träffade min schrink och andra läkare som hjälpte mig och att jag blev sjukskriven, men det var väldigt lite förståelse från arbetsgivaren.

Det är skambelagt att var utbränd, eftersom det finns en uppfattning om att det är en viss typ av människor som blir utbrända, jag vill hävda att det är de engagerade som blir utbrända i stora tungrodda organisationer.


Hade jag då i det läget fått komma tillbaka till ett arbete där jag bara fått
"lukta på blommorna" hade jag mått mycket bättre, men det var då inte möjligt eftersom vi stod inför en ny omorganisation . Utan skulle jag tillbaka var det "fullt ös" som gällde.


Blir också förtvivlad för de människor som kanske inte kommer att få hjälp på grund av nya regler.


Nu tillbaka till nuet, ska läsa färdigt DN och gå ut en stund i solen så länge det varar.

En dag i stan (Stockholm)

Idag har jag varit hos schrinken, dit jag går för att hämta lite kraft, snacka lite och få hjälp med diverse krämpor. Jag har också ätit lunch med min man, vilket alltid är trevligt och handlat en del böcker inför resorna, har fastnat för Paulo Coelho och hans poetiska språk. Tycker det känns svårt att läsa Stieg Larsson. Har läst första boken men hoppade över tvåan, då det är så mycket övervåld, mot framförallt kvinnor, vilket jag inte riktigt klarar just nu.

Koltrastparet har hittils klarat sina ungar. Har varit lite kritiskt några gånger då skatorna gått till attack. Förra sommaren blev ungarna ihjälhackade och det vill jag inte uppleva igen, det är väl egentligen ingen stor sak, men Koltrastar har alltid betytt mycket för mig.

Måndag

Så var det då åter måndag lite blå måndag i tråkighetens lov. Kanske för att de flesta jag känner har sina arbeten och jag har inte det sedan några år.

Ja, ni vet bröstcancer och så vidare som så många andra kvinnor, men det är inget jag tänker på dagligen utan mest när det blir vardag igen.

Jag och min man har däremot några härliga veckor framför oss närmare bestämt fyra. Två veckor på Österlen i Skåne i en stuga 15 meter från havet, låter härligt, men kanske det förutsätter soligt och varmt väder. Annars gillar jag att vandra på stranden, så det får bli det med regnkläder om det blir fulväder. Två veckor i Frankrike står också på schemat och då är det nästan garanterat promenad i fint väder på stranden.

En dag hemmavid

Denna dag den 11 augusti är unik så tillvida att solen skiner och vi har inga besök på tomten, förutom ett koltrastpar som bor i vår ask. Andra dagar är ofta våra döttrar med respektive och barn här eftersom vi bor i ett paradis.

Idag har jag börjat läsa Pilgrimsresan, lite mycket religion men kanske ska jag se det som filosofi eller en högre makt. Har gjort en del andra "resor" med bl a Brandon Bays, vilket gett livet en högre dimension, så troligtvis kan jag lära något annat.

Så var det dags

Så är det äntligen dags att börja blogga, har länge funderat och tvekat lite, men kan Plura så kan väl jag. Inte för att jag är kändis, men jag är lika gammal som han. Tänkte skriva lite om livet i största allmänhet och idag när tråkigheten kröp på tyckte jag det var dags.

Har i sommar firat bröllop för två döttrar, två helt olika bröllop men båda lika roliga. Kanske var det senare lite svårare då det krävdes mer förberedelse, både för mig och mina två döttrar vilka skulle vara tärnor. Våra barnbarn var brudnäbb och näbb och till det krävs attiraljer som västar och väskor. Jag tillverkade de senare och döttrarna sydde sina klänningar med lite assistans. Svettigt var det men bra blev det.