Juldagarna

Nu har det varit jul med hela familjen och det har varit underbart roligt. Jag har mått väldigt bra förutom svullna fötter och händer, men det är ingen stor sak. Otroligt god mat bröd, sill, skinka, gubbröra, köttbullar, sallad som alla bidragit med.

Dag 13 kväll

Inte vår julgran utan Warsawas, Europas största.

Provtagning, läkarbesök är över. Julförberedelserna är nästan färdiga vi har några klappar att slå in. Mina värden var ok enligt läkaren och jag mår ganska bra nu och immunförsvaret är ok, så jag kan träffa barn och barnbarn och mina svärsöner. Det känns underbart att jag nu kan lämna sängen för den här gången. Tack till alla som läser min blogg och kommenterar den via mejl och telefon, kram. Fortsättning följer.

Dag 12 kväll

Nu har läkaren ringt och jag ska lämna prover imorgon, förmodligen är det mina värden på vita blodkroppar som är lågt. Ett av värdena från förra gången var lite lågt och jag vet inte vem som ska kolla dom så att jag får eventuell behnadling. Jag tycker peppar peppar att det nu har vänt lite jag har inte sovit sedan förmiddagen och känner mig riktigt hygglig, kroppen har lugnat ner sig pulsen är lägre och kroppstemperaturen är också lägre. Om jag känner jag mig dålig imorgon, efter provtagningen ska jag gå upp på avdelningen för att blir undersökt. Läget är under kontroll, om jag blir sämre är det bara att åka till akuten.

Dag 10, 11, 12

Det blir inte som jag vill. Jag har sovit i princip sedan lördagsmorgon fram till måndagsmorgon. Fick ett skov med bältroskänning över hela kroppen under natten till lördagen. Huvudvärken släpper inte och dessutom fick jag ont i magen igår, så nu har jag ringt sjukhuset och läkare ska ta ställning till vad jag ska göra härnäst. Fortsättning följer.

God Jul

och

Gott Nytt År

Dag 9

Det ilar i bäckenet och huvudet och axlar värker, fötterna är som klubbor och orken är lika med noll. Kallsvettas av att bara gå upp för trappan. Vilar mest, men det mesta känns som en stor ansträngning. Förra omgången var jag kvar på sjukhuset till idag, men den här omgången har jag klarat det mesta själv på dagtid. Värken slapp jag då eftersom jag fick kortison, men jag är glad att slippa det eftersom jag blev svullen.

Träffade schrinken igår men det kändes nästan för mycket för den stund jag fick med honom, men jag fick ett recept på musslor, vitlök och korriander och det ska min mästerkock göra ikväll. Fortsättning följer.

Korriander

Dag 8

Har sovit bra i natt, sittande bakåtlutad i sängen. Svampmedicinen har nog hjälpt lite har mindre ont i munnen och på tungan nu. Tog en morfintablett i går kväll för jag kände av ilningarna i bäckenet och ville gärna få sova. Idag väntar besök hos Schrinken José. Det känns bra att få åka dit och ösa och bara få vara. Tycker att det har vänt nu så jag kan andas igen och känna livet i mig göra lite Mindfulness. Har fortfarande lite ont i bäckenet och viruskänning, så det blir nog värktabletter idag, men bara vanliga. Mitt blodvärde som jag tog igår var bra, så det är bara att gå vidare. Fortsättning följer.

Tänk att ett virus kan vara så vackert!

Dag 7

I natt somnade jag kl 2 säkert för att jag sov mycket igår och lite oro. Jag tog alvedon mot huvudvärken på kvällen, men hade ändå lite feber och blev lite orolig och frågande hur det skulle utveckla sig, som tur är det blev det ingen ytterligare feber i natt. Tog morfin i morse då jag inte vågade ta alvedon igen, då det tar ner febern och om jag har feber måste jag ju åka till sjukhuset, lite återvändsgränd. Känner samma smärta som förra gången när jag blev inlagd, men inte lika intensivt. Har idag också varit på provtagning och fick skjuts av min älskling som åkte fram och tillbaka på lunchen och det var tur för det känns som ett helt omöjligt företag att bara komma ut till bilen. Ikväll kommer han med Sushi. Kärlek?

Dag 6

Fortfarande väldigt ont i munnen och på tungan, huvudet värker och kroppen värker och orken tryter. Känns som jag är ute och springer fastän jag sitter stilla, pulsen är hög. Har idag varit på apoteket igen den här gången hämtade jag medicin mot svamp i munnen, som jag har odlat de senaste dygnen. Fortsättning följer.

Dag 5, eftermiddag

Det blev luciatåg med Elsa som tomte.

Dag 5

En ganska bra natt igen, förutom tungan som känns som den brinner. Ingen värk i kroppen ännu och jag ska försöka gå i dag för att se Elsa vara tomte på sin förskola. Vädret är underbart så lite ljus är vad jag behöver också, men det kan jag njuta av från balkongdörren.

Dag 4

Den natten var inte så rolig har sovit en del, men fick så otroligt ont i halsen igår kväll och tungan svider. Troligtvis en biverkning från mina sprutor:

"NEUPOGEN är en syntetisk form av granulocytkolonistimulerande faktor (G-CSF). G-CSF är en substans som produceras naturligt i kroppen. NEUPOGEN innehåller den aktiva substansen filgrastim. Filgrastim är framställt med bioteknologi och visar samma egenskaper som det G-CSF som bildas i kroppen hos människan. Filgrastim reglerar bl a bildningen av en typ av vita blodkroppar (neutrofila granulocyter) som ingår som en del i människans immunförsvar.
NEUPOGEN används vid:
- Behandling med cancerläkemedel
Vid behandling med cancerläkemedel minskar antalet vita blodkroppar i kroppen. När antalet vita blodkroppar är mycket lågt har kroppen svårare att bekämpa bakterier som kan orsaka infektioner. NEUPOGEN kommer att hjälpa kroppen med att bilda nya vita blodkroppar."

Det gäller att bara vara, gilla läget och vila så mycket som går inte göra motstånd låta kroppen jobba. Pulsen är hög blodtrycket lågt, men aptiten är det inget fel på. Dock har jag lite konstig längtan efter mat lite som graviditetsnoja, men tack och lov inget illamående. Måste erkänna att till lunch åt jag en förpackning med prinskorv, rå och två stekta ägg.
Ikväll har jag dock ätit normalt, då jag blivit serverad stekt fisk med sallad och hallon med glass och grädde och en liten espresso.

Dag 3

Efter en lugn natt har jag så tagit min första spruta och bara 8 kortisontabletter, vilket känns bra. Jag tycker jag har svullnat lite eftersom jag nu har tagit kortisonet sedan jag lämnade sjukhuset. Jag har gjort Mindfulness och lyssnat på musik i min I-pod tills Thomas vaknade vid ½ 9 tiden. Efter frukost och lite dusch känns det bra. Tänker inte ha så stora planer för idag. Handlade musslor igår som Thomas kokade, han har blivit mästerkock på musslor, Moules Marinères au frites ur boken Ett kök i Languedoc blev det. Med ett litet glas rött ekologiskt Minervois. Underbart gott.

Dag 1 & 2 på behandling 2

Idag är det dag 2 och det som händer idag är ytterligare kortisontabletter 16 x 2 morgon och kväll närmare bestämt kl 9 och 16. I övrigt händer inte så mycket förutom att öknen i munnen har återkommit och ömheten i händer och fötter.



Har den här gången fått 75 % av den gamla dosen och nya sprutor, som ska tas i 10 dagar för att höja immunförsvaret, så att jag inte ska få feber som förra gången. Bara att hålla tummarna, gilla läget och avvakta. Dessutom fick jag mitt skelettstärkande medel intravenöst, så nu kan jag äta direkt på morgonen utan att behöva vänta en ½ timma och kan luta mig framåt inom 1 timma, vilket inte varit möjligt förut, då det fanns risk för skador i strupen. Är bortskämd med att få frukost på sängen. Numera är jag dock ofta vaken på morgonen, men inte i morse för vargtimmen höll mig vaken i natt, säkert den starka dosen med kortison som gör att jag blir speedad och dessutom ingår sömnstörningar i behandlingen.



Sammanlagda tiden på sjukhuset igår blev 4 timmar, men med radio, bok och I-pod laddad med Mindfulness så blev det en tid för avkoppling. Det var första gången jag använde min venport, lite ömt eftersom den sattes in 2 dagar tidigare, men skonsammare mot armen, då den numera är ganske sönderstucken.



Håret har börjat glesas ut kommer förmodligen att lossna mer och mer nu. Ännu så länge har jag inte tappat ögonbryn och fransar och det känns bra, men det finns lösfransar att tillgå om jag behöver. Peruken ligger än så länge i lådan och kommer förmodligen inte upp därifrån om inte barnbarnen vill prova.



Idag undrar jag om ljuset kommer fram, snöblandat regn med snökaos är vad som lovas.

En liten uppmuntrande bild från sommaren 2008 om vad som kommer tillbaka 2009, men däremellan kommer julen, förhoppningsvis med snö.

Mindfulness och middag med vänner

I fredags träffade jag mina Mindfulnessvänner. En otroligt dynamisk grupp med många tankar om livet och hur hantera det med tanke på bröstcancern och dess följder. Biverkningar med behandlingar, rekonstruktioner, trötthet och inte minst oro för återfall. Underbart att träffa er och tack för att ni stöttar.

Så blev det också en middag med vänner sedan många år. Otroligt god meny.

Drinktilltugg till Champagnen

Snittar med löjrom på kavring

Knäcke med Skagenröra

Hemgjorda smördegsrullar med Prosciutto

Förrätt

Chilimarinerade räkor på ananasbädd

Huvudrätt

Rådjursstek med klyftpotatis och gräddsås spetsad med Armanac

Pressgurka

Gelé

Sallad

Ostbricka med tillbehör

Dessert

Varm fruktsallad wokad i muscovadosocker och portvin serverat med maränggrädde

Allt detta serverat med utsökta viner, mycket vatten och glada vänners lag en otroligt härlig tillställning med en eloge till värd och värdinna för denna fantastiska meny. Jag är otroligt glad att jag kunde delta i denna middag som var planerad sedan ett år tillbaka. Tack för allt stöd från er alla.

Pepparkaksbak och kommande dagar.

Samma frissa!

Lite bilder från söndagens pepparkaksbak med barnbarnen!

Det smakar kanske gott?


Tungan i rätt i mun!




Det blev fina pepparkakor med lite hjälp!

Idag har jag varit på Ersta sjukhus och fått min Venport inopererad. Dressed for success, fotat med mobilen innan operationen.

Med lite sömnmedel och bedövning så kändes det bra. Nu sitter den där och väntar på nästa behandling på torsdag. Imorgon ska jag förbereda med 16 x 2 Betapred, kortisontabletter. Fortsättning följer.

Nästa behandling

Nästa behandling närmar sig och har varit på läkarbesök och har fått veta att det är en betydande minskad aktivitet i cancercellerna. Alltså ännu mera känsla av livet i mig en Madickenkänsla, som jag har haft sedan jag startade behandlingen.

Voff, voff nu är du nästan min bästa vän taxoterehunden.

Imorgon 10.30 ska jag till Ersta för att få en Port-A-Cath. Den ska opereras in en bit under nyckelbenet. Från den går en slang rakt i i halspulsådern. Den syns som en liten bula under huden. De sätter nål via den så att jag kan få dropp med cytostatika och slipper bli söndersticken i armarna. Preparatet är även väldigt frätande och därför är det bra att det går ut direkt i en stor åder. Fortsättning följer.

Finnålspunktion och skyddsängel

Det kom en liten ängel från Skåne. Laddad med goda krafter. Tack älskade Agneta!

Så har jag då gjort det igen, finnålspunktionen. Idag var det en annan ultrasljudsläkare som sa att han brukar göra punktionen utan bedövning, för jag kan ju inte bedöva hela magen, men jag sa att då "sparkar" jag, för jag mindes hur ont det gjorde sist. Anledningen till att jag är så känslig i höger sida är min neuropati. Bedövningen lyckades. Vi var båda nöjda efteråt, proverna var tillräckligt mycket så att de kunde analyseras.

Jag har fått ett nytt utseende. Häromkvällen lossade tussar ur håret och då var det dags att låta

det falla. En äldre Sinead Oconnor - Nothing compares 2 U? Jag kan dock inte sjunga som hon, men det var Jessicas favoritlåt i hörlurarna när hon var liten. Det känns bra och jag trivs med min nya look.

.

Läs artikeln om Jessicas sambo Niklas City Stockholm. Du är bäst! Kram! Ser fram emot nya barnbarn. Puss

Dag 11 - 12 och framåt

Adventsbarnen på plats

Har idag varit och lämnat blodprov på Radiumhemmet. Helgen efter hemkomst har varit lugn med några hungeranfall bara. Gillar verkligen fet mat som jag nästan inte annars kan äta, men min kropp skriker efter det. Tyvärr var det en del fester och adventsmöten som blev inställda för min del, men det hade inte funkat för mig. Jessica yngsta dotter med sambo var här en stund med lite glögg och pepparkaka. Tack för det och alla ni andra som hört av er.

Resten av veckan innehåller EKG, röntgen finnålspunktion av lever, besök hos José min schrink och förhoppningsvis en lunch på fredag med Mindfulnessgänget och en middag på lördag med goda vänner. Dessutom kanske jag ska prova in min peruk, men än så länge sitter håret, kanske det ramlar till helgen? Känner ingen ångest för det, men personer jag träffar kanske gör det? Det är klart att det syns vilken behandling jag får och att det kanske känns skrämmande för andra, men jag är mitt uppe i processen och känner en tillförlit inför framtiden så håret är en bisak.

Natt 6 - dag 10

Hemma igen,biverkningarna vände inte med lite morfin. Fick en oerhörd reaktion med blixtsmärta i bäcken och rygg. Kändes mest som det nu satt i musklerna eller kanske lymfan inte i skelettet som tidigare under dagen. Åkte till sjukhuset och blev inlagd, då febern kommit upp över 38 grader. De vita blodkropparna fick dåligt värde och då får man feber och behöver penicillen och kortison för att motverka. En kraftig reaktion på Taxotere alltså, vilket kan vara positivt att det då tar bort det som ska tas bort, enligt min läkare. Har nu bra värden igen och får nu fortsätta med penicillin och kortison hemma. Blir speedad av kortisonet, vilket betyder dålig nattsömn, med långa vakna perioder, men med ganska konstruktiva idéer. Inte så mycket funderingar utan mera filosofier. Däremot tycker jag det är svårt att hjärnan inte hänger med riktigt, känner mig seg i kolan och bokstäverna vill gärna kastas om när jag skriver, biverkningar? Jag har också kort stubin, ängslan, otålighet och tycker att det är mycket att hålla reda på själv efter att ha blivit så väl omhändertagen på sjukhuset.

6:e dagen och natten innan

Trodde att jag skulle gå av på mitten i natt kände mig som överkörd av en ångvält och hade en otrolig halsbränna och törst. Idag har jag tagit lite moffe, för första gången och värktabletter, men det ska inte blir en vana utan jag hoppas att värken släpper, nu är de värsta dagarna. Underbart dock att slippa värk här och nu,så nu gäller att bara vara. Kanske lyssna lite på Brucan Working on a dream, hans nya singel. Lyssna på P4 med bl a Lotta Bromée och sova lite.

5:e dagen

Så kom då 5:e dagen med full kraft och värk i kroppen, sveda på tungan, andfåddhet, törst och otrolig trötthet. Allt enligt biverkningsmanualen. Ska till sjukhuset på onsdag för blodprov, ser det som en stor utmaning för nu vill jag bara vara i min säng. Längtar otroligt efter fet mat och det är säkert energi som kroppen behöver. Ska göra lite Mindfulnessövningar för att se om jag kan få lite lindring. Känner mig som en törstig kamel i öknen och smått förvirrad, men med tanke på vädret så är det läge att bara vara och ta hand om mig själv. Snön yr utanför så det känns mysigt här inne. Kram.

Dag 3 och 4:a

Fick en anmodan att förnya mitt körkort. Tänkte först att jag skulle vara skalliga damen, men är nog inte så roligt att alltid se det. Så det blev en sväng till fotografen igår medans håret fortfarande är intakt. Mår förhållandevis bra, men visst är jag trött och lite vinglig. Det är bara att avvakta och se vad som händer.

Dag 2

Svårt att sova med kortison i kroppen, men vanliga värken slipper jag. Lite tankar hit och dit. Vaknade med ett hettande ansikte, men med lite ansiktskräm känns det bättre. Ska idag vårda mina händer och fötter, då de kan bli lite torra av behandlingen. Fick ett lite kit från sjukhuset med nagelolja och handkräm och nagelförstärkare. Blir nog ett aromabad också och lite fotkräm och hudlotion, så tror jag att livet kännas väldigt bra. Tack till alla som mejlar mig och uppmuntrar och tänker på mig. Kram vi hörs igen.

Det kom en liten skyddsängel från Oslo idag med posten. Tack älskade vänner!

Dag 1 Taxotere

Har varit på första injektionen med cytostatika idag. Det tog ca 1 ½ timma. Har inte märkt något särskilt än, vilket är bra alltså ingen allergisk reaktion, men första veckan kan tuffa till sig med eventuella biverkningar. Fortsättning följer, för nu är jag på tåget och det känns väldigt bra att kampen har startat. Det positiva är också att det finns så många behandlingar idag.

Taxotere

Nu har det gått en vecka igen med undersökningar och vanliga livet. Jag har röntgat hjärnan och inga metastaser finns där, jippi. Hjärtat pumpar som det ska enligt EKG och andra prover och i morgon startar behandlingen med Taxotere, som framställs på kemisk syntetisk väg ur ett ämne som i sin tur extraherats från barren i den europeiska idegranen Taxus Baccata. Hur har man kommit på att en idegran ska hjälpa mot cancer?

Taxotere i molekylform, ser ganska beskedlig ut, ska tänka på det om det dyker upp biverkningar.

Jag ska inte behandlas med Sutent utan jag tillhör kontrollgruppen, antar jag. Bra eller dåligt, jag lägger ingen värdering i det utan ser att jag får en traditionell behandling, som ges till många med bra resultat. Dessutom var mina metastaser i levern av samma sort som min gamla cancer d v s hormonkänsliga, så då finns andra behandlingar att ta till om jag inte tål denna behandling bl a hormonbehandling i tablettform. Har idag också tagit 16 tabletter Betapred i förbyggande syfte för svullnad och immunförsvar och jag ska ta ytterligare 16 tabletter kl 18 i kväll och i morgon ytterligare 32 tabletter och samma dos på fredag, så jag lär bli lite speedad några dagar har jag förstått. Jag mår förhållandevis bra och jag får ett oerhört bra bemötande av läkare och sköterskor på radiumhemmet, så nu håller jag alla tummar och hoppar på tåget.

Idag har jag också lånat hem peruk för påseende och ska se om jag vill andvända den eller om jag föredrar att var skalliga damen. Kallt kanske, men det finns sjalar och mössor. Fortsättning följer.

Finnålspunktion av levern

I kallelsen skrev man att undersökningen var nästan smärtfri, men jag vet inte om jag håller med. Nu är det över och imorgon blir det datortomografi av huvudet. Fortsättning följer med resultat av punktionen och så starten med cytostatikabehandlingen den 20 november.

Såg filmen Mamma Mia med döttrarna i söndags. Det var en födelsedagspresent tillsammans med brunch på Scandic Anglais. Det var första gången på många år som vi samlades vi och "barnen", för Thomas fick var med på ett hörn det var ju fars dag. En otroligt härlig dag med alla tjejerna. Tack för den. Abba tillhör inte mina favoriter, men filmen var en söt historia och låten I have a dream träffade rakt i hjärtat. För visst var det så att drömmen var så på 70-talet, att hela världen fanns tillgänglig och vi var odödliga och skulle stanna där mitt i livet 35+ max. Nu är verkligenheten ifatt, men vi håller den stången. Håll alla tummar för att ängeln hör oss. Kram till alla som tänker på mig.

Snälle Pelle lyfter mig förbi monstren.

Cytostatika mot små jävlar......

Nu är det klart att jag ska få cytostatika mot min cancer och det blir Taxotere. Biverkningar som de flesta cellgifter har, men det tar jag som det kommer. Finnålspunktion sker på onsdag och en andra massa undersökningar innan det drar igång, förhoppningsvis veckan efter.



Trots allt ser det bra ut mina små jävlar är inte så stora, och det var bättre än jag trodde innan läkarbesöket.

Upp till kamp! Nu tar vi dom!

Dom små jävlarna....

Nu försöker de sticka upp igen, men jag ger mig inte jag ska kämpa mot de små jävlarna .



Idag är det blå torsdag, men imorgon ska jag träffa läkaren och få min cytostatikabehandling bestämd, efter det hoppas jag att jag är på tåget.

Cancerfonden och resa till Norge

Bra att det finns de som undrar vart Cancerfondens pengar går. En tredjedel till bröstforskningen skriver Svenska Dagbladet idag och alla är chockade om det är så!!! Visste vi inte det? Skönt att andra är ifrågasättande så att jag inte behöver var en surkärring som förstör festen.

Här är några underbara bilder från vår resa till Norge med ett fantastiskt vinterlandskap. Vi hade 16 minusgrader på morgonen. Vi var på Rakfiskfestival, en motsvarighet till vår surströmming, men gjord på öring och betydligt godare. Tack kära vänner för två fina dagar.

Utsikt över sjön i Fagernes

Magiska trädet vid huset

Uppe på fjället

Det var det bästa och så en mindre bra sak:

Har idag varit på KS och fått besked att min medicin inte verkar så bra längre. Vet ännu inte vilken behandling eller medicin som kommer att bli. Jag tror att det kommer att bli den bästa.