torsdag 15 april 2010

Det bidde ingen perukshop

Nu har jag varit och tagit prover och hör jag inget från bröstmottagningen är värdena bra och då blir det behandling i morgon. Då går jag in i dimman. Jag var idag också och besökte en vän  på sjukhuset, som jag lärde känna när jag var inlagd. Det var sorgligt, men samtidigt härligt att träffas. Hon ska inte få fler behandlingar utan får komma hem och få hjälp av ASIH (avancerad sjukvård i hemmet). Sorgligt som sagt. Jag lämnade en av mina favoritstenar till henne som ett minne, den lilla stenen som finns överst på min sida. Jag vet inte om jag kommer att se henne igen, men jag kommer att ringa henne. Jag tycker inte livet är rättvist!

Det bidde ingen perukprovning idag, glömde remissen hemma. Får ta det om någon vecka eller två, vågade inte boka tid nästa vecka, då jag inte vet hur min "kondis" är. Punkperuk blir det och bild på bloggen lovar jag.

Lunchen blev en lunch med maken, två döttrar, barnbarnet Elvira och dotters sambo och det var väldigt bra. Nu är jag hemma igen och tänker ta en liten tupplur. Bloggar bara lite först. Måste kolla om ni skrivit några kommentarer och titta om det kommit in några fina bilder. Fortsättning följer.

13 kommentarer:

evamargareta sa...

Lycka till med behandlingen i morgon!Jag känner verkligen med dig.. Hur många behandlingar har du kvar?
Tack för din kommentar på min blogg, jag blev så glad för dem!
Också dina bilder är verkligen fina. Visst är det underbart med all denna vår! Ser fram emot bilder från din närmiljö... KRAM

Rantamor sa...

Lycka till imorron på din behandling, och jag hoppas att du slipper svåra biverkningar, så att du fort får komma hem till din familj, och till bloggen.

Ska ha dig i tankarna och speciellt i morron.

Stora styrkekramar till dig/Benita

Anne Mari sa...

Vad synd att du inte visste att man inte behöver ha remiss, dom har uppgifterna på datorn.

Du är så stark, ödmjuk och kärleksfull. Jag ska sända massor med positiva tankar till dig imorgon.

Hoppas att du trots allt får en riktigt härlig helg.

Kram
Anne Mari

Marie sa...

Kära, kära Agneta. Vad mysigt det låter med en lunch med la famiglia.Jag vill önskar dig lycka till imorgon och jag kommer sitta på din axel som en liten osynlig fågel hela dagen. Kram. Här kommer en liten "sak" till dig att hämta hos mig. Web adressen direkt till inlägget är:
http://carpediemmie.blogspot.com/2010/04/from-bottom-of-my-hart.html

Tigris Predikantan sa...

Jag såg din "adress" och får se en kvinna som drabbats av dektta avskyvärda sjudom: cancer. Mamma och pappa hade det så det är mig nära på något sätt även om de aldrig pratade med mig om detta och trodde skada mig mindre ju mindre de berättade.
Vill önska dig en bra kväll och en fin dag i morgon även om de sagt att det blir kyligare!

Tigris Predikantan sa...

Glömde skriva det viktigaste: lycka till med din behandling i morgon!

agnetha sa...

Skit också att du inte fick detta med peruken ordnad!! Men Agnetha du är så vacker som du är. Varför gömma dig bakom detta.
Angående Macro: Jag har ingen fin kamera. Jag är inte duktig att fota. Men jag tycker att detta tema är roligt därför hänger jag på med min vanliga lilla digitala. Bilderna blir förståss därefter, men det får jag leva med.
Jag håller tummarna för dig imorgon.

STOR Kram

Annelie sa...

Lycka till med provningen, det blir spännande att se en bild på vad det blev!
Fast jag tycker OCKSÅ att du är jättesnygg UTAN hår!
Vilken fin gest av dig att ge bort stenen.....
Och visst är livet sorgligt och orättvist många gånger.
Många varma kramar till dig från Annelie

Agneta sa...

Tack alla ni i cyberrymden och ni andra som tänker på mig och uppmuntrar mig. Det hjälper oerhört mycket. Trots det, så är det så svårt när jag ska steget till att pumpa mig full av gift, men jag vet när jag kommer dit blir jag så väl bemött att det känns bättre och så är det bara att åka med de närmasate veckorna. Hur många behandlingar som återstår vet bara gudarna eller vilka de är, men så länge det finns hjälp är det fantastiskt, för 10 år sen hade man redan gett upp, då var spridd cancer hopplös.
Vi hörs igen!

Rantamor sa...

Drogs till din blogg av en konstig känsla, även om jag vet att du ligger och kämpar med ditt cellgift idag.
Kanske för att överföra styrka och positiv energi till dig genom tankar....

Kram till underbara du och styrka...

Anna sa...

Hej Agneta
Hittade din blogg och är så innerligt glad över det. Min mamma genomgår exakt det du genomgått och ni är lika i ålder och jag känner igen så mycket i det du skriver. Om du har tid, ork och möjlighet hade jag gärna velat få mailkontakt med dig. Skulle behöva någon att bolla tankar och funderingar med. Har letat på din blogg efter en mailadress, men inte funnit någon. Så om du vill, orkar och har tid får du gärna sända ett mail till mig.
Massor av styrkekramar från mig.
/Anna

Agneta sa...

Nu har jag under min profil lagt till min mailadress och du är välkommen att skicka dina frågor. Jag är glad om jag kan vara till någon hjälp. Tack för dina styrkekramar Anna. Lyckades inte länka tillbaka till dig så jag svarar så här.

Anna sa...

Hej! Jag damp ner på din blogg av en slump och när jag fick se din profilbild sköljdes jag över av minnen från förr. Tufft att du visar upp dig så. Så där såg jag också ut. På bra dagar rätade jag på ryggen och struntade fullkomligt i vad folk tyckte och tänkte (några sa det högt också, både ris och ros), de dåliga dagarna var inte lika många som tur var. Inte en chans att någon annan ska hindra mig att leva som jag vill, fullt ut.

Önskar dig allt gott! Kämpa på!

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...