Dagar av kaos

Har varit på sjukhuset i omgångar några bokade och ett akut. Upprinnelsen var att jag några dagar efter strålningen mot käken fick stora sjok med blåsor i munnen som smärtade oerhört. Visste inte att det kunde bli så illa. Lite blåsor visste jag att man kunde få, men alla dessa blaffor. Trodde själv att jag hade varinfektion på hela högra sidan av munnen. Bokade då ett möte på sjukhuset och läkaren konstaterade bara att allt var normalt efter fem starka strålningar. På kvällen fick jag feber och då måste man åka akut till sjukhuset när man tar cytostatika. Misstanke finns då att de vita blodkropparna blivit för få, men det konstaterades att det inte var så och jag fick åka hem igen, vilket var skönt. Jag fick ändå penicillin utskrivet eftersom min sänka var något hög. Jag avvaktade några dagar och nu tar jag penicillinet och hoppas att blåsorna lägger sig.

Tur i oturen att vi inte är inbokade på någon stor supé, för jag kan säga att äta är nästan omöjligt med alla dessa blåsor. Jag får ta olika vätskor som bedövar och värktabletter. Ser dock fram emot att fira nyår med min kära man som stöttar och finns här. Ostron och räkor är inköpta och Crémant finns på kylning. Ny klänning hänger i garderoben. Skål och Gott Nytt år till alla vänner och läsare. Fortsättning följer.

Annorlunda julafton

Kl 9.30 på väg till grannen för att äta julegröt, sjunga julsånger träffa 40 andra grannar. Vår närmsta granne har startat en jultradition att bjuda in sina grannar på julegröt. En tradition som vi gärna anammar. Yngsta dottern Jessica och Niklas, sambon var också med.

Kl13 var det så dags att gå till Niklas föräldrar för att fira julafton. Underbart trevlig och varm tillställning tillsammans med Niklas föräldrar, mormor, bror och svägerska och två små tjejer. Julklappar till alla vi fick bla vätskeersättning från UNICEF.

Idag är det slappardag i fleecerock och tofflor framför brasan med en god julklappsbok. Thomas pysslar med lite målning.

Julhälsning

God Jul och Gott Nytt år

till alla mina läsare!

Många kramar från Agneta

Lilla julafton

Lilla julafton blev som stora julafton. Härligt varm och mycket fin tomte från Norrland. Den här gången kom han med renarna, men de hade han ställt på parkeringen.

Strålningen går framåt idag var det dag tre så nu återstår 2 ggr. Ännu inga allvarliga biverkningar, men jag har fått medicin som jag ska ta förebyggande för bl a svamp i munhålan.

Strålning

Här är bilden av min strålningsmask. Den är mera lik Hannibal Lecters mask när man ser den uppifrån.

Jag gjorde min andra strålning idag och de tre sista nästa vecka. Biverkningar kan det bli i form av blåsor och svamp i munnen. Fortsättning följer.

Markörer

Har varit hos läkaren idag och träffade en mycket glad läkare, som meddelade att mina cancermarkörer sjunker i värde, vilket är vääääääääääääääääääldigt positivt. Vi har läget under kontroll tycker hon och jag är mycket tacksam för det. I morgon börjar strålningen och pågår 5 ggr, så blir det åter Xeloda 26 december, för att jag ska slippa äta under juldagarna. Biverkningarna får jag leva med. Jag ska köpa grönläppad-mussla-tabletter för att se om ledvärken blir lindrigare då. Ett omega 3 preparat som lindrar vid inflammationer.

Veckan som gick innehöll besök i staden för en träff med Mindfulness-kvinnorna. Alltid lika roligt och givande. Mycket sovande och vila har veckan också innehållit.

Luciafirande på olika dagis och familjeträffar här hos oss. Lussebullebakande.

På lördag firar vi lilla Julafton här hos oss, vilket jag ser mycket fram emot. Speciellt tomten från Norrland. Ho Ho.

Strålning á la Hannibal Lecter

Idag har varit en bra dag, behövde inte sova efter frukosten. Igår var en lite sämre dag sov till kl var 15:30, men jag njöt av det då och hade säkert nytta av det idag.

Jag har idag också varit på Radiumhemmet, på strålningsenheten. Skulle förbereda inför min strålning av käken som börjar den 17:e. Träffade där en Anders, som jag är säker på att jag träffade för 10 år sedan, inför min första strålning, som jag fick på mitt bröst. En mycket sympatisk man som vet hur man pratar med patienten som ska göra något lite svårare.

Jag fick en mask inprovad, så jag kände mig som Hannibal Lecter, skillnaden är att hela mitt ansikte var täckt av masken och att den satt fast i bänken. Mallen lades i varmt vatten i 3 minuter sedan på mitt ansikte och spändes fast i bänken och formades efter mitt ansikte. Händerna hade jag instuckna i en ögla i övrigt var inte kropppen fastspänd. Tur att jag inte lider av klaustrofobi. Ska försöka få en bild av mig i den munderingen nästa gång. Så här ser Hannibal Lecter ut, för er som inte sett filmen När lammen tystnar:

Har fått tillstånd att ta mina Xeloda utan uppehåll, men jag valde ändå idag att göra ett uppehåll en vecka, eftersom jag tycker att biverkningarna är lite grymma.

Imorgon är det dags för lunch med Mindfulnesskvinnorna.

Fortsättning följer.

Trötthetens lov

Har tillbringat gårdagen i sängen fram till kl 15.30 helt utslagen. Hade dagen innan varit en tur till Stockholm och tydligen tålde inte min kropp det. Härligt med liv och rörelse här, fastän jag ligger i min säng. Idag har jag mått förhållandevis bra, kanske beror det på att jag glömde ta min Xeloda igår kväll. Vi också har varit hos svåger och svägerska på glögg och lunch med laxpaj, krutonger med ansjovis, laxsnittar, rödbetor med chevreost och valnötter m m och till efterätt en risalamalta med citrusfrukter och kanel. Allt enligt utsökt elegans a la Margareta. Kram.

På onsdag ska jag till sjukhuset för förberedelse inför strålningen, så nu är det på gång.
Fortsättning följer.

Gårdagen och dagarna framåt

Jessica, yngsta dottern har skrivit sin första artikel i Bonniertidningen Misstänkt. En ganska ny tidning som skriver om gamla och nya brott och om människoöden, både ur brottslingens och brottsoffrets synvinkel. Finns att köpa i Pressbyrån och för prenumeration. Grattis Jessica och lycka till fram till examen i januari. Gäller även sambon Niklas, som då blir färdig barnmorska.

Gårdagen bjöd på alla barnbarn. Mycket leksaker överallt, men också städning efteråt. Vi bakade också pepparkakor, så nu doftar det pepparkakor här igen. Härligt med dessa kreativa barn som verkligen kan leka och trivas med varandra. Jag älskar mina barnbarn, de ger så otroligt med energi och kärlek. Ikväll blir det glöggmingel hos grannen och på söndag glögg och lunch hos svåger och svägerska. Härligt med generösa människor.

Har de senaste två dagarna drabbats av ett otroligt illamående på morgonen. Kanske är det inte så konstigt, då morgonen börjar med ett gäng tabletter, där en vanlig biverkning är just illamående. Tidigare har jag klarat det bra, men Xelodan förstärker säkert biverkningarna.

Nästa vecka är det sagt att jag ska börja stråla, eller snarare är det en önskan från läkaren. Väntetiderna kan ju vara långa, men jag tror att jag är ganska högt på listan av prioriterade, med tanke på min värk. Har lagt bort nojan med att äta morfinpreparat, inser att värken tar ner så mycket att det är värt att äta morfin. Det är inte beroende-framkallande om man har värk, bara när man tar det för att få en kick. Belöningssystemet kan inte aktiveras på grund av smärtan. När smärtan försvinner vill man inte längre ha drogen. Allt enligt min schrink och smärtdoktor José.

Fortsättning följer.

Helgen som gick

Har haft pepparkaks- och lussebullsbakande gästfamilj här. Allt för att muntra upp mig, när jag tyckte väldigt synd om mig själv och så gärna ville ha pepparkaksdoft här hemma. Orkade inget ville bara sova, men lukta kunde jag. Vi har ofta bakat lussebullar eller pepparkakor med våra barn just första advent, även grannarnas barn var ofta med.

Vi har också blivit bjudna på mat i två dagar en fiskgryta och en stor pannbiff i panna. Underbart god mat, som till viss del även smakar gott för mig. Härligt med min underbara familj, nästa lördag kommer nästa gäng och bakar, så vi kommer att ha pepparkaksdoft ända fram till jul. Det älskar jag. Idag doftar även hyacinterna, så jag kan skönja en förnimmelse om julen.

Xelodan, cytostatikan, som jag började med i onsdags var 1000 mg/dag. Jag tog beslut om att ändra det till först 800 mg och numera 650 mg/dag och det var ett rätt beslut enligt min läkare. Tycker nu att biverkningarna är ok. Det som höll på att gå över styr var att fötterna blir svullna och grisrosa och svider och blir det så för mycket måste jag avbryta behandlingen. Dessutom var jag oerhört trött och illamående med en olustkänsla i kroppen, som gör att det känns som om jag inte vet vart jag ska ta vägen.

Jag träffade min läkare idag och fick också besked om att det är tumörförändringar i käken så de rekommenderar strålning. Det måste dock ske efter noggrann planering, så att det blir minsta möjliga biverkningar. Det är nämligen lätt att skada spottkörtlarna i munnen vilket innebär muntorrhet och det har jag tillräckligt med redan nu p g a medicinen. Under strålningen måste jag upphöra med Xelodabehandlingen för en kortare tid, så att de olika behandlingarna inte krockar med varandra.

Trött och seg

Jag är trött och seg men det är ok. Är inne på 3:e dagen i behandlingen, så än så länge går det bra. Vilar och sover mycket och läser en del. Har läst Mikael Nyqvists När barnet lagt sig en bok om adoption och hemligheter. En bok som berör.

Längtar efter att tända lite ljusstakar och stjärnor, har planterat hyacinter och amaryllis, så nu kan jag längta till jul. Fortsättning följer.

Har i veckan haft besök av barn och barnbarn och Ester sitter och Elvira har börjat krypa. Härliga energikickar dessa små.

Medsystrar

Cancer är en allvarlig sjukdom som kräver eftertanke. Jag kan förstå om man vill jobba för att det är så roligt, men även positiv stress äter våra vita blodkroppar. Vi behöver liksom lejonen vila mellan våra jakter. Kanske jag resonerar så här därför att jag varit sjuk i 10 år och försöker njuta av varje dag, även om det ibland är oerhört tungt, men jag lyssnar alltid/oftast till min kropp. Jag lägger mig på soffan och kan sova även om mina barn och barnbarn är här.
Jag blir så ledsen av att många medsystrar, som har svår cancer, hela tiden måste prestera. Jag önskar att ni kunde bara vara och ta hand om er själva, så att era kroppar får vila och förhoppningsvis får en chans att överleva längre. Det är jobb, hushållsarbete och andra måsten som kommer i första hand. Kan man inte få vara sjuk om man är det?
Lägg ner prestationskraven och vänta tills ni har avslutat era behandlingar och ge er själva och era kroppar tid att återhämta sig.




Många kramar till medsystrar och alla andra som stressar i livet.

MR

Imorgon blir det MR av käken. Förmodligen fortsätter jag på onsdag med Xeloda, men då med en mindre dos. Värken i käken är ganska efterhängsen, men jag tar det lugnt och försöker bara vara.
Den 20 november var det 1 år sedan jag påbörjade min behandling Taxotere, bättre jubileum kan man ha, men ser det mer som att det gått bra.

I lördags var vi på den årliga vänträffen. Middag och kaffe med avec. Underbart gott och trevligt.

Fortsättning följer.

Dagarna med Xeloda

Första omgången med Xeloda var en dröm andra omgången en mardröm. Livet i övrigt har fram till i söndags varit mycket bra, då Xelodan tog över. Har varit med familjen och firat bl a att Niklas kommit hem. Har fått blommor från Elviras familj som tack för hjälp med dopet. De står nu som en installation på vår balkong.I måndags var jag och tittade på äldsta barnbarnet Tilda vid hennes simskola. Otroligt tuff liten tjej som hoppar från kanten och simmar under vattnet.

För att återgå till Xeloda-behandlingen så har jag avslutat den nu, tillsvidare, eftersom mina biverkningar blev för svåra, bla sveda och rodnad under fötterna, illamående och en obeskrivlig trötthet. Kämpar fortfarande med tröttheten och hjärtklappning, men blir långsamt bättre. Idag har jag varit uppe hela eftermiddagen.

Vill tacka alla vänner som ringer och skickar vykort. Vill särskilt tacka Berit som skickat kort från Barcelona och Niklas som skickat kort från Zanzibar, det värmer oerhört mycket. Tack också till er alla andra, som tänker på mig och mailar, kommenterar på Facebook, samt till min familj som alltid finns omkring mig.

Fortsättning följer.

Niklas

Niklas är hemma från Uganda och Zanzibar. Underbart. Han har nog haft det ganska bra, även om han längtat hem en del. Lyckligast idag är dock Jessica. Imorgon blir det middag här!

Behandlingen går framåt. Lite höga njurvärden, vilket jag ska kolla upp på måndag. Fortsättning följer.

Dopet

Kusinerna Elsa, Axel o Tilda

Faddrar med Elvira, mamma och pappa bakom. Elviras kusin Sara går först.

Kusinerna Elvira och Ester.

Min behandling fortsätter som förut, dvs 3 tabletter morgon och kväll. Fortsättning följer!

Var sak på sin plats

Idag har jag försökt plocka tillbaka var sak på sin plats, ännu är jag inte färdig. Hur mycket prylar finns det? Måste vara ett I-landsproblem.


På lördag är det dop i Duvbo kyrka för Elvira, Thea, Agneta. Minstingen i vår familj, hon är nu 5 månader.

Även Ester 7 månader, som inte döps i kyrkan, heter Agneta efter mig. Hon heter dessutom Alicia som mellannamn. Jag känner mig hedrad. Två små underbara godingar, som ger oerhört mycket energi tillsammans med sina syskon.

Hälsan är ganska stabil, värken inte så ihärdig, men jag äter värktabletter regelbundet för att slippa värktoppar. De första dagarna när jag gjorde uppehåll, man äter Xeloda i två veckor och har uppehåll en vecka, var ganska grymma, men det har stabiliserat sig lite nu.

Har diskuterat med sjukhuset hur behandlingen ska se ut, själv önskar jag att jag inte hade något uppehåll, eftersom jag blir sämre då, så var det även med Taxotere. Kanske kan man äta en lägre dos hela tiden. Anledningen till att man gör uppehåll är att de vita blodkropparna ska återhämta sig. Jag träffar läkaren på måndag, för vidare diskussioner. Jag ska också göra en MR på käken för att de ska kunna se vad som gör att det värker, biverkning från Pamidronat eller om det är en tumör, som gör att skelettet blir urholkat.

Fortsättning följer!

Helgen och idag

Helgen har varit full av aktiviteter döttrar och barnbarn har sovit här. Underbara och intensiva dagar, som jag inte vill missa. Många som fixar och lagar god mat. Mattias, den enda svärsonen som varit hemma i helgen, bjöd i lördags på en underbar Cour de filé provencale. I smöret var det rosa vitlök från vår resa till Lautrec, en underbar mild vitlök. Vi ser fram emot när vi måste resa och fylla på förrådet. Dessutom fick vi gratinerade ostron till förrätt. Gjort enligt ett recept som vi lärt i Cadillac av en svensk kock. Ett bra sätt att lära sig äta ostron, underbart gott även för oss som gillar råa ostron.







Natten till måndagen var inte särskilt rolig, mycket värk, förmodligen biverkningar. Torrheten i händerna börjar kännas, lite påverkan i munnen finns också och även lite magknip ingår. I övrigt är huvudet med på ett helt annat sätt en med Taxotere och det är väldigt bra. Vilade på dagen både igår och idag och det är underbart att kunna unna mig den lyxen och att inga måsten väntar på mig. Det finns ingen som kräver att jag ska göra något utan alla vill att jag ska bara vara. Caroline Krook sa att när hon nu går i pension ska hon vara mera och göra mindre, för mig är det Mindfulness. Fortsättning följer.

Krafter

Igår var en aktiv dag först Thoraxkliniken, undersökning av hjärtats pumpförmåga, som en del i studien jag varit med i, sedan Solna centrum och därefter Barkarby köpcentrum. Jysk, Cervera och en sväng till Ikea och därefter Plantagen hann vi med, men då var fötterna helt slut inte så mycket p g a hand och fotsyndromet, vilket är en biverkning av Xeloda och Taxotere, som ovanan att gå i lite högklackat. Vi fick nya kuddar och en madrass till gästsängen, då vi har fått klagomål, främst från våra döttrar att den är hård, övriga gäster har väl inte vågat klaga. Nu är den jätteskön enligt yngsta dottern, som sovit där i natt. Dessutom köpte vi lökar, jag ville ha tulpanlökar, men fick påminnelse av andra köpande att det äter ju rådjuren, så det blev Narcisser och Allium, de senare ska skrämma bort sorkar.

Idag är jag lite seg, men det kan väl förklaras en del med gårdagen och kanske med att jag har något i kroppen som inte ska vara där. Jag ska i helgen umgås med familjen, man, döttrar, barnbarn och 1 svärson. De övriga två är förpassade; en till Dalarna för att fiska och en till Zanzibar för att bara vara. Jag föredrar nog det senare. Det är Niklas, som efter avslutad praktik i Uganda, tagit en välförtjänt semester på Zanzibar, innan hemfärd till Sverige. Jessica kunde tyvärr inte följa med p g a praktikplats på Misstänkt fr o m måndag.

Nya krafter

Den maktlöshet, trötthet och olustkänsla jag kände innan jag fick besked om "läget" har försvunnit till stor del. Värken i käken kan jag hålla på en bra nivå och tröttheten är betydligt mindre. Nu finns det en medicin i kroppen som kämpar och försöker hålla smådjävlarna stången. Vetskapen om det gör att jag mår bättre. Jag har fått tillbaka glädjen och kraften och det gör att det är lättare att kämpa. Många bra saker finns i mitt liv som jag njuter av t ex musik, böcker och framförallt familjen och goa vänner. Kram till alla. Fortsättning följer.

Läkarbesök

Ja, igår var jag så på läkarbesök och beskedet jag fick var ju inte så bra, vilket jag skrev i gårdagens blogg. Jag har svårt att förstå att, ett besked om minskning i röntgen från den 10 september, kan förändras till tillväxt i en röntgen från 15 oktober. Men så är väl cancern, som min kära man sa.

För nästan exakt ett år sedan skrev jag om änglar på min blogg och även ett klipp på You tube med ABBA I have a dream. Den är lika aktuell idag jag tror fortfarande på mina änglar som vaktar på mig i form av vänner. Symboliskt hänger de vid min säng. Hjärtat i mitten har äldsta barnbarnet Tilda gjort, det är stort att få en sådan gåva av sitt barnbarn.

Det är märkligt, när jag väl fått besked att något är galet, så flyger faan i mig och jag får en kämpaglöd. Jag har nämligen en inneboende barometer som känner att något är galet, jag kan inte sätta fingret på det, men hittills har jag haft rätt.1999, 2004, 2006, 2008 och 2009. Jag känner en oro, en olustkänsla och en otroligt stor förlamande trötthet pga av tillväxt av cancern. Den läkare, som 1999 sa till mig, att jag har en snäll cancer skulle jag vilja prata med idag. Det finns ingen snäll cancer.


Nu börjar kampen igen, så lätt ger jag mig inte. Det är mycket krut kvar i gumman. TACK till alla ni underbara anhöriga och vänner som hör av er per telefon, blomsterbud, blommor i famnen vid besök igår, och mail.
Fortsättning följer.

Faan, faan, faaaaaaaaaaaan!!

De små djävlarna växer tyvärr igen. Med tanke på levern är det status quo, dvs en tillväxt, som för några månader sedan och tillväxt i skelettet, som inte har funnits där tidigare. Så just nu är det faan och de små djävlarna grinar mot mig. Taxotere har slutat verka, däremot finns fortfarande en stor chans att Xeloda ska hjälpa men även andra preparat. Just nu är det deppigt, men faan den som ger sig. Fortsättning följer.

Biverkningar

Igår kväll efter avslutad måltid slog biverkningarna till med full kraft, jag kände mig frusen illamående fick värk och stickningar i händerna, huvudvärk och även värk i kroppen. Käken har också spökat. Har sovit dåligt och drömt konstiga drömmar, kanske för att jag har tagit morfin, för att minska värken. Jag har under de senaste dagarna minskat dosen med Xeloda under dagtid, för att minska biverkningarna, men igår kväll tog jag full dos. Idag mår jag bättre igen och i morgon ska jag träffa läkaren, så kanske jag kan minska dosen för att slippa biverkningar.
Fortsättning följer.

Svårt med mat

Lördagen började med illamående och det var svårt att känna längtan efter mat. Två döttrar och en svärson, med barnbarn kom och förgyllde matstunden för mig och Thomas, på kvällen. De lagade en utsökt måltid, som även smakade gott för mig. I natt har vi haft besök av yngsta dottern och systerns barnbarn, så i morse blev det frukost på sängen till barnprogram.

Nu har vi ätit lunch med gårdagens rester och fruktsallad med glass till efterrätt. Tröttheten har lagt sig något men vallningar och lite illamående dyker upp då och då. Har inte ätit tabletter, Primperan mot illamående sedan igår och det känns bra. Härliga dagar, men nu börjar krafterna tryta och långsamhetens lov väntar nu på söndagseftermiddagen. Fortsättning följer.

En vacker bild på Primperan ett hjälpmedel,

som till skillnad mot

cellgifter inte bryter ner.

Sängen igen

Det blir nog mycket sängen idag också. Tyvärr är illamåendet ganska envist och även tröttheten, men det är bara att vila. Kommer att ta det lugnt idag, lyssna på radion, läsa och sova. Det är skönt att ha en bra säng. Fortsättning följer.

Sängen

Idag blir jag nog kvar i sängen. Har snuva, värk i kroppen, huvudvärk, värk i käken, stickningar i händerna, illamående. Dessutom har jag lite värk i bröstet någon timma efter att jag tagit tabletterna Xeloda och så är jag otroligt trött.

Igår kväll var vi, min man och jag, ute och åt Sukiyaki. Sukiyaki lagas vid bordet, man kokar grönsaker och kött i buljong. Kanske blev det lite mycket ansträngning då, men det var mycket gott, trots illamående. Vi hämtade också Jessica, yngsta dottern efter jobbet, så hon har sovit här, jättemysigt.

Lunch idag???????????? Blir nog inte så mycket, lite Proviva kanske, det är också gott och bra för magen.

Hur mår jag egentligen?

Tänkte i morse hur mår jag egentligen då jag vaknade. Hade haft en natt med värk i käken, svettningar, drömmar och illamående. Äter värktabletter regelbundet under dygnet, för att inte få värktoppar. Efter första kvällen med Xeloda mådde jag lite konstigt, en ny känsla, men inte lika dåligt som dagen efter med Taxotere. Är mest orolig för biverkningarna som kan komma i händer och fötter. Har känt lite stickningar och domningar i händerna.

Har idag varit hos schrinken José och lastat av lite av mina tankar och funderingar. Tur att jag har honom att åka till när jag orkar. Fortsättning följer.

Besök på sjukhuset

Har nu fått instruktioner om Xeloda-tabletten. 5 tabletter morgon och 5 tabletter kväll. Dessutom ska jag föra dagbok för att se om det dyker upp några biverkningar. Har idag fortfarande biverkningar från Taxotere, med svullna fötter och stumma ben. Får se om jag kan urskilja de nya, om det blir några. Biverkningarna ska vara ganska få om dosen är rätt inställd.

Enligt fass ser biverkningarna ut så här:

4. EVENTUELLA BIVERKNINGAR
Liksom alla läkemedel kan Xeloda orsaka biverkningar men alla användare behöver inte få dem.
De vanligaste biverkningarna, som kan drabba fler än 1 person av 10, av Xeloda är:
diarré, illamående, kräkningar, stomatit (sår i mun och hals) och buksmärta
hand-fot syndromet (stickningar, känselbortfall, smärta, svullnad eller rodnad i handflatorna eller under fotsulorna), utslag, torr eller kliande hud
trötthet
aptitförlust (anorexi)


Dessa biverkningar kan bli allvarliga. Kontakta därför alltid din läkare omedelbart när du börjar känna en biverkan. Din läkare kan uppmana dig att minska dosen och/eller tillfälligt upphöra med Xelodabehandlingen. På så sätt minskas risken för att biverkan fortsätter eller förvärras.
SLUTA omedelbart att ta Xeloda och kontakta din läkare om något av dessa symptom uppkommer:
Diarré: Om du har en ökning på mer än 4 avföringar varje dag jämfört med ditt normala antal avföringar per dag eller diarré på natten.
Kräkningar: Om du kräks mer än en gång per dygn.
Illamående: Om du förlorar aptiten och mängden mat som du äter varje dag är mycket mindre än vanligt.
Stomatit: Om du har smärta, rodnad, svullnad eller sår i din mun.
Hand-fot syndromet: Om du har smärta, svullnad och rodnad i händerna och/eller på fötterna.
Feber eller infektion: Om du har en kroppstemperatur på 38ºC eller mer, eller andra tecken på infektion.
Bröstsmärta: Om du känner smärta från mitten av bröstkorgen, framförallt om det kommer när du tränar.
Om dessa biverkningar upptäcks tidigt kan de avklinga inom 2 till 3 dagar efter att behandlingen avbrutits. Om dessa biverkningar fortsätter kontakta omedelbart din läkare. Din läkare kan uppmana dig att börja behandlingen igen med en lägre dos.



Det känns lite osäkert hur jag ska agera om det uppstår biverkningar, men det blir en senare fråga, börjar med tabletterna i kväll. Fortsättning följer.



Det är väl tur att Göran Hägglund tycker att Apotekets nya logga symboliserar trygghet, dyr var den i alla fall. 1,5 miljoner.

Xeloda

Käken håller sig lugn, har inte tagit Oxynorm, morfinpreparat, sedan igår kväll. Däremot har jag ätit andra värktabletter, då jag igår tog spruta mot nya influensan dvs Svininfluensan. Har lite känningar, men det är helt ok.

Ska träffa en sköterska på Radiumhemmet på måndag för att få instruktioner för nya medicinen Xeloda.

Akuten

Orkade inte åka till Radiumhemmet igår, för att få ny medicin, utan jag blev skjutsad till akuten, för att få hjälp med smärtan. Otroligt underbar personal hjälpte mig med smärtlindring och så att jag fick komma till sjukhusets tandläkare, som jag hade en tid hos. Inga hål, så efter det gjordes en DT, som visar förändringar i käken. Därför har jag haft smärta i käken.

Nu vet jag vad som gäller att det inte går över, utan jag måste medicinera mot smärtan, och det känns bra att veta. Förändringarna kan eventuellt vara en biverkning från Pamidronatet som jag fått för att stärka skelettet. Det återstår att se vad som händer jag träffar läkaren i slutet av oktober.

Idag känns livet lättare och jag vet att jag måste möta smärtan inte låta den ta över. I natt läste jag och gjorde Mindfulnessövningen, kroppsskanning och tänker försöka fortsätta med min Mindfulness lite oftare. Fortsättning följer.

Tack alla ni som stöttar via telefon och mail. Kram.

Mindfulness

Fortfarande går allt i ultrarapid. Orkar inte vara uppe så mycket och käken värker fortfarande. Jag ska till sjukhuset i morgon för att träffa sköterskan om medicinering och till tandläkaren. Börjar bli trött på mig själv och nolläget. Ska försöka mobilisera kraft för att hitta tillbaka till "att det blir bra", men just nu är det svårt. Ska meditera lite med Mindfulness för att hitta balans.

Har de senaste veckorna inte varit utanför dörren, men har haft besök av döttrar, svärsöner och barnbarn. Älskar att vara tillsammans med familjen, men orkar inte alltid vara uppe och hålla mig vaken. Enligt läkaren är det biverkningar.

Blev bjuden på en utsökt köttgryta i lördags, biff bourguignonne. Aktuell maträtt med tanke på filmen Julie & Julia, där Maryl Streep lagar fransk mat.

Blå lördag

Idag vill jag säga GRATTIS till svåger Klas på hans födelsedag med en bukett.

Vi skulle varit på Restaurang Landet ätit mat och lyssnat på Casus ikväll, men Klas är förkyld och jag känner mig ganska hängig, så det blir lite svårt att mobilisera kraft, även om viljan finns.

Hur länge tar det innan biverkningarna från behandlingen går ur kroppen? Jag börjar inse att det tar mycket lång tid. Nu är det snart 4 veckor sedan sista behandlingen och idag vaknade jag med värk i magen och värk i skelettet och en sjukdomskänsla i kroppen, typiska biverkningar av Taxotere, men jag blir som ett litet barn och känner mig oerhört besviken och blir trött på mig själv. Att jag får biverkningar är kanske inte så konstigt eftersom giftet har säkert byggts upp i min kropp sedan november, men jag märker att det kommer senare nu, då kom det ofta veckan före behandlingen dvs 3 veckor efter. Jag har hela tiden ända sedan första behandlingen i nov förra året att biverkningarna veckorna efter behandlingen är ok, men blir otålig när det slår tillbaka så här sent, då vill jag vara ok.

Så idag är en ledsendag, men de måste också finnas, men jag hade hellre varit och lyssnat på min man när han spelar i kväll.

Byte av behandling

Var igår hos läkaren och vi bestämde att jag byter behandlingsform pga biverkningarna. Jag får cytostatika i tablettform fr o m den 13:e oktober.

Det är en passande färg på tabletten eller hur?

Ska till mottagningssköterskan och få doseringsdirektiv, eftersom det är viktigt att dosen blir rätt för att undvika farliga biverkningar.

Har ingen aning om vad det innebär, men jag är fortfarande med i studien och kan börja med Taxotere om det visar sig att det här inte hjälper.

Min värk i käken kan vara biverkning av Pamidronat, som jag fått för att stärka skelettet. Läkaren har skickat en remiss till KS tandläkare för att se att det inte är problem med tänderna, men eftersom värken flyttar sig uppåt så tvivlar jag, tror mera på biverkningsteorin.

Långsamhetens lov

Har verkligen tillämpat devisen långsamhetens lov det här veckoslutet, maken är bortrest och har inte träffat någon enda människa sedan fredags morse då han åkte. Då är det bra med välfyllt kylskåp, bra böcker, radio och TV. Lyssnar just nu på Erik Blix på P4 extra söndag. Många telefonkontakter har det dock varit både från make, barn och barnbarn. Elsa ringde igår och undrade om jag ville ha pizza, men jag avböjde, eftersom jag då fortfarande var så trött.

Har idag trots allt tagit på mig andra kläder än morgonrocken och orkar var uppe. Har gjort makaronipudding, inte helt i LCHF dieten, men jag hade både ägg, grädde och västerbottenost i, så lite kompensation blev det.

Tandvärken eller vad det nu är vill dock inte riktigt släppa. Tror själv att det är lymfan som sväller och att behandlingen gör att tandköttet blir påverkat. Måste fortsatt äta värktabletter, vilket jag egentligen försöker undvika, men att ha värk gör ingen glad heller. Fortsättning följer.

Långtråkigt och segt

Har fått besked om att min röntgen på hjärnan var helt ok inget nytt sen förra röntgen, dvs inga metastaser Det känns underbart, men trots det är det svårt att mobilisera kraft, orkar bara vara i sängen. Jag tror att det är biverkningar från behandlingen, men också att cytostatikan mister sin kraft så att symtomer från cancern dyker upp. Har sagt till läkaren att jag tror på behandlingar oftare. Vad vet jag? Jag tycker bara att det känns lite besvärligt och jag vet inte hur jag ska förhålla mig i framtiden, vilken behandling jag ska välja. Det innebär ju andra biverkningar. Ska till läkaren på tisdag. Får se vad som händer. Fortsättning följer.

Vad händer med kroppen?

Vet inte vad som händer med min kropp sista veckan före behandling. Jag blir illamående och oändligt trött, lymforna i kroppen sväller, jag känner mig allmänt sjuk. Från att ha mått bra under förra veckan, så kommer alltid ett skov i slutet av behandlingen. Visst jag är trött i början, men mår bra till och från, mest från kanske, men som nu, att igår bli illamående och vara dålig hela natten och tillbringa en hel dag i sängen känns tråkigt och frustrerande.Numera sover jag under täcke av silkesvadd en födelsedagsgåva från mina döttrar med familjer, så det är kanske synd att klaga.


Jag har firat min födelsedag igen på min riktiga dag den 30 september, lunch med döttrar och 2 barnbarn och även middag med delar av familjen på kvällen. Mycket blommor har jag fått, orchidé, gladiolius, rosor och en bukett med blomsterbud från vännerna i Skåne.

Icakuriren

Nu är jag omnämnd i Icakuriren som en bloggare om cancer. Malin Lönn har ett uppslag i tidningen och ni kan läsa om henne på Malins resa, där har hon fotat uppslaget i Icakuriren och min profil finns också där. Dessutom finns det flera adresser till bloggar om bröstcancer. Allt med tanke på Rosa bandet i oktober månad.





Imorgon är min födelsedag och jag hoppas på Cremant i kväll vid midnatt. Är fortfarande barnsligt förtjust i mina födelsedagar och numera är ju alla födelsedagar och alla andra dagar en otrolig gåva för mig, så jag njuter så mycket jag kan och lever för dagen. Har redan firat lite födelsedag i söndags, men det blir mer imorgon. GRATTISKRAM till Elise som bor i Danmark och har födelsedag den 29 september.

Födelsedag

Har de senaste dagarna känt mig ganska normal, har varit ute och shoppat lite kläder, byxor kavaj och skjorta. Vaknade idag med enorm muntorrhet, men ändå är huvudet uppåt, vilket är det viktigaste.

Jag har firat min födelsedag, lite i förskott, med nästan hela familjen, men alla barnbarnen var här. Jag fick fågelboken "Fågelsång", blommor och gott sällskap, hjälp att baka kladdkakor och lökhackning av yngsta dottern.

Yngsta barnbarnet Elvira, 4 mån, åt gröt för första gången.

Ester 6 mån, efter maten.

Har hört ryktesvägen att det står om min blogg i ICA-kuriren, ska kanske rekvirera ett nummer.

Väntar den här veckan besked från röntgen, vet inte när. Är fortfarande öm i käken, så det återstår att se om jag tvingas gå till tandläkaren. Fortsättning följer.

Grattis Lotta!

Lotta gjorde det igen, blev årets kvinnliga radiopratare. Lyssnar ofta på henne, tycker hon är saklig, rolig och en otrolig intervjuare, oavsett om ämnet är sorgligt eller lättsamt, så får hon personerna att lätta sitt hjärta. Grattis igen!

Idag ska jag göra en skallröntgen, vet inte vad det kommer att ge, men läkaren tyckte jag skulle göra det. Kanske får jag svar på varför jag har värk i min käke/tand. Fortsättning följer.

Dag 5

Har tillbringat några dagar i sängen pga behandlingen, men fick igår besök av 3 barnbarn, med föräldrar, vilket gav otroligt med energi.

Idag har jag haft lunchbesök av 2 döttrar med minstingarna Ester 6 mån och Elvira 4 mån, härligt!! Dessutom har jag varit på besök hos José, min schrink, så på eftermiddagen har jag mest hållit mig på benen. Har ikväll ätit en delikat måltid med köttbullar, potatis, gräddsås och lingon. Har längtat efter det sedan jag såg ett program om Ingmar Bergmans hushållerska, som berättade att det var en av Ingmars favoriträtter.

Dag 3

Första dagen med spruta Neupogen, ännu ingen märkbar påverkan, men jag är oerhört trött har sovit en stund. Natten har varit lugn, men jag har värk i käken och jag tror det kan vara en tand som spökar, vet inte riktigt hur jag ska hantera det. Känns inte riktigt som jag orkar går till tandläkaren.

Veckan som var har varit ömsom vin ömsom vatten. Söndagen samlades hela familjen. Ljuvligt att se alla här och förundras över hur 2 personer kan bli 13, inklusive mågar och barnbarn. Vi saknar dock Niklas, som är i Uganda, läs gärna hans blogg. http://deliveruganda.blogspot.com//. Det har varit mycket dramatiskt i Uganda med skottlossning i Kampala, där han befinner sig, men nu är det lugnt igen.

I måndags träffade jag 2 av mina Mindfulnessvänner, blev bjuden på en underbar lunch med Västerbottenpaj, sallad och hallon- och mangosorbet med björnbär. Helt sagolikt att träffas, mycket diskussioner om livet, med både skratt och tårar. Jag är oerhört glad att jag fått lära känna dessa kvinnor.

I onsdags var jag hos läkaren. Torsdagen fick jag tillbringa i sängen, då jag fick ett virusskov, trött, trött, trött. På kvällen började så värken i käken, så det har blivit många Citodon, som är det enda som hjälper.

Många grattis till faster Anita som fyllde 80 år i onsdags. Det ser jag fram emot att göra, man måste ha mål i livet. Realistiskt eller inte, det vet bara gudarna.

Just nu har jag fått lunchen serverad, jag känner mig verkligen priviligerad, som har en man som lagar mat till mig. Grillad korv med Skaldemans Floridasallad. LCHF diet, som passar mig väldigt bra. Vi kallar den för Coleslaw sallad, men det är inte riktigt de ingredienserna, då den innehåller äpplen, men saknar fransk senap och bacon.

Fortsättning följer.

Läkarbesök

Lite semesterbilder från Frankrike.

Första middagen i Cadillac

Måne över Cap D´Agde

Har nu varit hos läkaren och resultatet från DT är att de små djävlarna kryyyyyyyyyyyyymper. Det är bara en tumör kvar som är 3 m m, allt annat är omätbart eller 0. Så det är som sockerdricka i kroppen.

Jag tycker att behandlingarna är skitjobbiga, men om de ger resultat vill jag fortsätta. Läkaren hade ett förslag på att jag skulle övergå till cytostatika i tablettform, men när jag fick veta resultatet på röntgen valde jag den vanliga behandlingen, även om den suger. Jag ska minska kortisondosen något, då jag tror att det ger en del jobbiga biverkningar.

Så på fredag är det dags för behandling 15. Fortsättning följer.

Frankrike igen!

Dag 8 i min behandling reste vi till Bordeaux och Cadillac igen. Vi bodde där i 3 nätter. Helt själva i det stora huset, det sägs att det spökar där. En natt vaknade jag av att jag kände att det stod någon vid min sida av sängen, men jag somnade om och tänkte att hon, för det är en hon som går igen ville ge mig beskydd.

Vi var också i St Croix du Mont. En härlig plats för kontemplation och meditation. Högt över kullarna i Cadillac.

Dag 11 drog vi vidare mot Albi som vi läst om, som ett Franskt Toscana. En underbar liten stad med berg och kullar runt och med ett underbart ljus. Där finns också världens största tegelbyggnad katedralen Sainte Cécile.

På vägen ner till kusten passerade vi Lautrec. Namnet är mest känt från Toulouse Lautrec en konstnär, som mest höll till i glädjekvarteren i Paris, men han föddes i Albi. Lautrec har också en känd vitlökssort som är rosa, så 2½ kg har vi tagit med till Sverige. Lite tungt att släpa på, men det är det värt. Vi var också uppe vid den gamla kvarnen och en orienteringstavla i mosaik som visade omgivningarna och vårt delmål Beziers.

En dörr i Lautrec, hade den fått vara kvar i Sverige, där vi reparerar och restaurerar till varje pris?

Vi har besökt Bouzigues som är känt för sina ostron. Vi åt lunch och gick runt i den lilla staden, med små smala gränder.

Vi har också varit i Sète igen och upptäckt staden på nytt, den här gången i finare väder, än tidigare år.

Så tillbaka till verkligheten. Har idag träffat min läkare och beslutat att flytta behandlingen till nästa fredag. Jag har då fått svaren på min DT, som jag ska göra på torsdag. I övrigt mår jag ganska bra, men har otroligt svullna fötter och ben, kanske en rest från värmen och flygresan. Fortsättning följer.

Dag 6

Behandlingen segar sig fram, känner mig ganska matt, trött och illamående. Kroppen segar sig fram, jag är muntorr och irriterad, har svårt att koncentrera mig och hålla fast vid tankar.

Har ändå kunnat läsa en del och sovit inatt om än oroligt. Svettas mycket och drömmer en del konstiga saker, men långsamt blir det bättre. Vi reser snart igen till Frankrike och det ser vi fram emot. Kram till alla som stöttar mig med telefonsamtal och mail.

Behandling 14

Igår fick jag min 14:e behandling, är lite kortisonstinn, så jag har sover lite oroligt men det blir bättre.
Idag ska vi åka till yngsta dottern Jessica och hennes sambo Niklas på inflyttningsfest på söder. Imorgon reser Niklas till Uganda för studier i förlossningsvård. Han blir borta i tre månader, som känns som en oändligt lång tid för alla. Vi önskar honom lycka till med puss och kram.

På resande fot

Har efter en lång resa med Taxotere tagit mod och rest till Frankrike och Cadillac nära Bordeaux med min kära man. Träffat underbara nya människor, ätit superbt god mat och gott vin som har smakat underbart. Tror att den här omgången har varit lite snällare. Har i allafall mått mycket bra i Frankrike.

På marknad i nyköpt basthatt och vaniljstänger, dock ej av högsta kvalitet.

Vill också gratta Mattias på födelsedagen och Jessica o Niklas på ettåriga förlovningsdagen.

Innan vi reste lämnade fem koltrastungar sitt bo efter lyckad häckning. Här är två. En liten seger mot skatorna.