fredag 26 mars 2010

Långsamt tillbaka

Halva dagen idag har jag känt att jag börjar funka mera normalt. Idag har jag pysslat om mig själv och mår nu så mycket bättre. Lagade en god lunch med smörstekt ekologisk torsk, citron och sallad med avokado.


I två dagar har jag i princip inte gjort annat än sovit. Kroppen har fått vila.  Det svåraste är när hjärnan blir "tilt". Jag orkar inte läsa, inte tänka klart och nästan inte prata för tanken hänger inte med. När huvudet "kommer tillbaka" så underlättar det enormt det är som om hela kroppen varit drabbad av influensa. Minns det från Taxoterebehandlingen också att jag inte kunde skriva på bloggen för att jag kastade om bokstäverna.

Har också äntligen ändrat timern på utebelysningen och det blev många timmars förändring. Härligt! Hörde Koltrastens lite försiktiga sång, så snart blir det full fart med byggandet. Nu ser jag fram emot en varm helg och lite god mat. Ha det bra. Fortsättning följer.

8 kommentarer:

J sa...

Åh vad skönt att höra att du är bättre i dag!!! PUSS J

Annelie sa...

Välkommen tillbaka!

agnetha sa...

Härligt att höra att du vaknat till och till koltrastens sång också. Det låter alldeles förträffligt bra.Hoppas att det håller i sig. Sätt dig i solen ett tag om den tittar fram och försök att njuta av dagen
Kram Agnetha
http://agnetha52.blogspot.com/

Annelie sa...

Är du också Våg? Varför blir jag inte förvånad? Det borde jag förstått.......

Agneta sa...

Åh, tack alla goa för glada tillrop. Det stärker gott i själen.

Annelie sa...

Din tatuering var jättefin, ovanlig, har inte sett nåt liknande mönster innan. Fantasi eller har den en speciell betydelse?

Näe, jag är inte förvånad...

Rantamor sa...

Tänkte på dig nu på morgonen när jag satt å bloggade och var på lite dåligt humör. Tänkte att jag inte skulle behöva klaga alls, mitt snöoväder är ju ett i-lands problem jämfört med dig.
Men du fanns i mina tankar och jag hoppas att du får må gott i helgen. Du hörs så tapper, beundrar dig och jag håller alla tummar jag har för dig.

Ha d gott vännen.

Annelie sa...

Neonatal? Ååååh så mycket han får uppleva där!
Det är ju så, att det jobb man har formar en som människa i väldigt stora drag. Och jag är säker på att de som jobbar med dessa små, små otroligt utsatta liven blir formade till enastående människor.
Tänk sååå mycket sorg och sååå mycket glädje de måste få uppleva!
Tvära kast, och det måste resultera en stor respekt för livet....

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...