Blå lördag

Idag vill jag säga GRATTIS till svåger Klas på hans födelsedag med en bukett.

Vi skulle varit på Restaurang Landet ätit mat och lyssnat på Casus ikväll, men Klas är förkyld och jag känner mig ganska hängig, så det blir lite svårt att mobilisera kraft, även om viljan finns.

Hur länge tar det innan biverkningarna från behandlingen går ur kroppen? Jag börjar inse att det tar mycket lång tid. Nu är det snart 4 veckor sedan sista behandlingen och idag vaknade jag med värk i magen och värk i skelettet och en sjukdomskänsla i kroppen, typiska biverkningar av Taxotere, men jag blir som ett litet barn och känner mig oerhört besviken och blir trött på mig själv. Att jag får biverkningar är kanske inte så konstigt eftersom giftet har säkert byggts upp i min kropp sedan november, men jag märker att det kommer senare nu, då kom det ofta veckan före behandlingen dvs 3 veckor efter. Jag har hela tiden ända sedan första behandlingen i nov förra året att biverkningarna veckorna efter behandlingen är ok, men blir otålig när det slår tillbaka så här sent, då vill jag vara ok.

Så idag är en ledsendag, men de måste också finnas, men jag hade hellre varit och lyssnat på min man när han spelar i kväll.

Byte av behandling

Var igår hos läkaren och vi bestämde att jag byter behandlingsform pga biverkningarna. Jag får cytostatika i tablettform fr o m den 13:e oktober.

Det är en passande färg på tabletten eller hur?

Ska till mottagningssköterskan och få doseringsdirektiv, eftersom det är viktigt att dosen blir rätt för att undvika farliga biverkningar.

Har ingen aning om vad det innebär, men jag är fortfarande med i studien och kan börja med Taxotere om det visar sig att det här inte hjälper.

Min värk i käken kan vara biverkning av Pamidronat, som jag fått för att stärka skelettet. Läkaren har skickat en remiss till KS tandläkare för att se att det inte är problem med tänderna, men eftersom värken flyttar sig uppåt så tvivlar jag, tror mera på biverkningsteorin.

Långsamhetens lov

Har verkligen tillämpat devisen långsamhetens lov det här veckoslutet, maken är bortrest och har inte träffat någon enda människa sedan fredags morse då han åkte. Då är det bra med välfyllt kylskåp, bra böcker, radio och TV. Lyssnar just nu på Erik Blix på P4 extra söndag. Många telefonkontakter har det dock varit både från make, barn och barnbarn. Elsa ringde igår och undrade om jag ville ha pizza, men jag avböjde, eftersom jag då fortfarande var så trött.

Har idag trots allt tagit på mig andra kläder än morgonrocken och orkar var uppe. Har gjort makaronipudding, inte helt i LCHF dieten, men jag hade både ägg, grädde och västerbottenost i, så lite kompensation blev det.

Tandvärken eller vad det nu är vill dock inte riktigt släppa. Tror själv att det är lymfan som sväller och att behandlingen gör att tandköttet blir påverkat. Måste fortsatt äta värktabletter, vilket jag egentligen försöker undvika, men att ha värk gör ingen glad heller. Fortsättning följer.

Långtråkigt och segt

Har fått besked om att min röntgen på hjärnan var helt ok inget nytt sen förra röntgen, dvs inga metastaser Det känns underbart, men trots det är det svårt att mobilisera kraft, orkar bara vara i sängen. Jag tror att det är biverkningar från behandlingen, men också att cytostatikan mister sin kraft så att symtomer från cancern dyker upp. Har sagt till läkaren att jag tror på behandlingar oftare. Vad vet jag? Jag tycker bara att det känns lite besvärligt och jag vet inte hur jag ska förhålla mig i framtiden, vilken behandling jag ska välja. Det innebär ju andra biverkningar. Ska till läkaren på tisdag. Får se vad som händer. Fortsättning följer.

Vad händer med kroppen?

Vet inte vad som händer med min kropp sista veckan före behandling. Jag blir illamående och oändligt trött, lymforna i kroppen sväller, jag känner mig allmänt sjuk. Från att ha mått bra under förra veckan, så kommer alltid ett skov i slutet av behandlingen. Visst jag är trött i början, men mår bra till och från, mest från kanske, men som nu, att igår bli illamående och vara dålig hela natten och tillbringa en hel dag i sängen känns tråkigt och frustrerande.Numera sover jag under täcke av silkesvadd en födelsedagsgåva från mina döttrar med familjer, så det är kanske synd att klaga.


Jag har firat min födelsedag igen på min riktiga dag den 30 september, lunch med döttrar och 2 barnbarn och även middag med delar av familjen på kvällen. Mycket blommor har jag fått, orchidé, gladiolius, rosor och en bukett med blomsterbud från vännerna i Skåne.

Icakuriren

Nu är jag omnämnd i Icakuriren som en bloggare om cancer. Malin Lönn har ett uppslag i tidningen och ni kan läsa om henne på Malins resa, där har hon fotat uppslaget i Icakuriren och min profil finns också där. Dessutom finns det flera adresser till bloggar om bröstcancer. Allt med tanke på Rosa bandet i oktober månad.





Imorgon är min födelsedag och jag hoppas på Cremant i kväll vid midnatt. Är fortfarande barnsligt förtjust i mina födelsedagar och numera är ju alla födelsedagar och alla andra dagar en otrolig gåva för mig, så jag njuter så mycket jag kan och lever för dagen. Har redan firat lite födelsedag i söndags, men det blir mer imorgon. GRATTISKRAM till Elise som bor i Danmark och har födelsedag den 29 september.

Födelsedag

Har de senaste dagarna känt mig ganska normal, har varit ute och shoppat lite kläder, byxor kavaj och skjorta. Vaknade idag med enorm muntorrhet, men ändå är huvudet uppåt, vilket är det viktigaste.

Jag har firat min födelsedag, lite i förskott, med nästan hela familjen, men alla barnbarnen var här. Jag fick fågelboken "Fågelsång", blommor och gott sällskap, hjälp att baka kladdkakor och lökhackning av yngsta dottern.

Yngsta barnbarnet Elvira, 4 mån, åt gröt för första gången.

Ester 6 mån, efter maten.

Har hört ryktesvägen att det står om min blogg i ICA-kuriren, ska kanske rekvirera ett nummer.

Väntar den här veckan besked från röntgen, vet inte när. Är fortfarande öm i käken, så det återstår att se om jag tvingas gå till tandläkaren. Fortsättning följer.

Grattis Lotta!

Lotta gjorde det igen, blev årets kvinnliga radiopratare. Lyssnar ofta på henne, tycker hon är saklig, rolig och en otrolig intervjuare, oavsett om ämnet är sorgligt eller lättsamt, så får hon personerna att lätta sitt hjärta. Grattis igen!

Idag ska jag göra en skallröntgen, vet inte vad det kommer att ge, men läkaren tyckte jag skulle göra det. Kanske får jag svar på varför jag har värk i min käke/tand. Fortsättning följer.

Dag 5

Har tillbringat några dagar i sängen pga behandlingen, men fick igår besök av 3 barnbarn, med föräldrar, vilket gav otroligt med energi.

Idag har jag haft lunchbesök av 2 döttrar med minstingarna Ester 6 mån och Elvira 4 mån, härligt!! Dessutom har jag varit på besök hos José, min schrink, så på eftermiddagen har jag mest hållit mig på benen. Har ikväll ätit en delikat måltid med köttbullar, potatis, gräddsås och lingon. Har längtat efter det sedan jag såg ett program om Ingmar Bergmans hushållerska, som berättade att det var en av Ingmars favoriträtter.

Dag 3

Första dagen med spruta Neupogen, ännu ingen märkbar påverkan, men jag är oerhört trött har sovit en stund. Natten har varit lugn, men jag har värk i käken och jag tror det kan vara en tand som spökar, vet inte riktigt hur jag ska hantera det. Känns inte riktigt som jag orkar går till tandläkaren.

Veckan som var har varit ömsom vin ömsom vatten. Söndagen samlades hela familjen. Ljuvligt att se alla här och förundras över hur 2 personer kan bli 13, inklusive mågar och barnbarn. Vi saknar dock Niklas, som är i Uganda, läs gärna hans blogg. http://deliveruganda.blogspot.com//. Det har varit mycket dramatiskt i Uganda med skottlossning i Kampala, där han befinner sig, men nu är det lugnt igen.

I måndags träffade jag 2 av mina Mindfulnessvänner, blev bjuden på en underbar lunch med Västerbottenpaj, sallad och hallon- och mangosorbet med björnbär. Helt sagolikt att träffas, mycket diskussioner om livet, med både skratt och tårar. Jag är oerhört glad att jag fått lära känna dessa kvinnor.

I onsdags var jag hos läkaren. Torsdagen fick jag tillbringa i sängen, då jag fick ett virusskov, trött, trött, trött. På kvällen började så värken i käken, så det har blivit många Citodon, som är det enda som hjälper.

Många grattis till faster Anita som fyllde 80 år i onsdags. Det ser jag fram emot att göra, man måste ha mål i livet. Realistiskt eller inte, det vet bara gudarna.

Just nu har jag fått lunchen serverad, jag känner mig verkligen priviligerad, som har en man som lagar mat till mig. Grillad korv med Skaldemans Floridasallad. LCHF diet, som passar mig väldigt bra. Vi kallar den för Coleslaw sallad, men det är inte riktigt de ingredienserna, då den innehåller äpplen, men saknar fransk senap och bacon.

Fortsättning följer.

Läkarbesök

Lite semesterbilder från Frankrike.

Första middagen i Cadillac

Måne över Cap D´Agde

Har nu varit hos läkaren och resultatet från DT är att de små djävlarna kryyyyyyyyyyyyymper. Det är bara en tumör kvar som är 3 m m, allt annat är omätbart eller 0. Så det är som sockerdricka i kroppen.

Jag tycker att behandlingarna är skitjobbiga, men om de ger resultat vill jag fortsätta. Läkaren hade ett förslag på att jag skulle övergå till cytostatika i tablettform, men när jag fick veta resultatet på röntgen valde jag den vanliga behandlingen, även om den suger. Jag ska minska kortisondosen något, då jag tror att det ger en del jobbiga biverkningar.

Så på fredag är det dags för behandling 15. Fortsättning följer.

Frankrike igen!

Dag 8 i min behandling reste vi till Bordeaux och Cadillac igen. Vi bodde där i 3 nätter. Helt själva i det stora huset, det sägs att det spökar där. En natt vaknade jag av att jag kände att det stod någon vid min sida av sängen, men jag somnade om och tänkte att hon, för det är en hon som går igen ville ge mig beskydd.

Vi var också i St Croix du Mont. En härlig plats för kontemplation och meditation. Högt över kullarna i Cadillac.

Dag 11 drog vi vidare mot Albi som vi läst om, som ett Franskt Toscana. En underbar liten stad med berg och kullar runt och med ett underbart ljus. Där finns också världens största tegelbyggnad katedralen Sainte Cécile.

På vägen ner till kusten passerade vi Lautrec. Namnet är mest känt från Toulouse Lautrec en konstnär, som mest höll till i glädjekvarteren i Paris, men han föddes i Albi. Lautrec har också en känd vitlökssort som är rosa, så 2½ kg har vi tagit med till Sverige. Lite tungt att släpa på, men det är det värt. Vi var också uppe vid den gamla kvarnen och en orienteringstavla i mosaik som visade omgivningarna och vårt delmål Beziers.

En dörr i Lautrec, hade den fått vara kvar i Sverige, där vi reparerar och restaurerar till varje pris?

Vi har besökt Bouzigues som är känt för sina ostron. Vi åt lunch och gick runt i den lilla staden, med små smala gränder.

Vi har också varit i Sète igen och upptäckt staden på nytt, den här gången i finare väder, än tidigare år.

Så tillbaka till verkligheten. Har idag träffat min läkare och beslutat att flytta behandlingen till nästa fredag. Jag har då fått svaren på min DT, som jag ska göra på torsdag. I övrigt mår jag ganska bra, men har otroligt svullna fötter och ben, kanske en rest från värmen och flygresan. Fortsättning följer.