måndag 27 september 2010

Inget att säga?

Jag är trött på att skriva om min sjukdom, men det är ju den som en stor del av mitt liv handlar om. En liten resumé av dagens läkarbesök;

Jag kunde framföra mina frustrationer, som varit under de 11 dagarna fram till att jag lyckades ta mig ur sängen. Jag lyckades t o m i lördags att komma till ett nyöppnat köpcentrum, borde kanske åkt till skogen istället och insupit lite frisk luft, men till det räckte inte krafterna. När jag är i Navelbinets makt är det som att hjärnan inte fungerar. Jag vet det sedan behandlingen med Taxotere också, man blir irrationell orkar inte se om sitt eget bästa, som tex att äta lunch. Kvällarna är räddade av våra inneboende och mannen. Idag har jag fått lite näringsdrycker, som jag ska testa, senare ska jag träffa en dietist, så att jag eventuellt kan bli ordinerad dryckerna vid behandlingarna.

Värk i käken, vilket är en biverkning från Navilbinet. Lite rädsla p g a tidigare käktumör, som jag strålade bort i slutet av förra året. Ledvärk, huvudvärk, men framförallt en förlamande trötthet. Jag fick en känsla av att jag drabbats av sömnsjuka. Dessutom trodde jag att fått en vaxpropp i örat, men det såg bra ut. Ingen vaxpropp där.

Annars tycker jag att det är bra. Jag har en underbar familj, som vill mig väl. Jag försöker njuta av det som jag kan njuta av, tex resa till Bordeaux och det känns som att krafterna finns där nu.

Nästa läkarbesök  och behandling blir den 13 oktober, så då blir det in i dimman igen. Kanske kan jag möta det bättre då och inse att det är Gilla läget som gäller. Det finns ju ett syfte med behandlingen. På onsdag ska jag få behandling med Pamidronat, som stärker skelettet. Fortsättning följer. Kramar till alla läsare.

9 kommentarer:

Ingrid H sa...

Lycka lycka till. Det är inte rättvist - att nån över huvudtaget måste drabbas av cancer. Mina tankar går ut till deg- hoppas du mår bättre innan nästa behandling i oktober ! Och Bordeaux höres ju bra ut ! Lycka till, klem Ingrid

Annelie sa...

Nämen Agneta, gav du dig på Brommas nya eller? Det hade inte ens jag gett mig på! Nyfiken som en strut är jag, men jag väntar nog lite till ändå....
hörde eom trafikkaoset där i helgen.
Jag förstår att du börjar bli less på det här, men kämpa på! Skönt att du har en familj som verkar vilja ta ner månen åt dig. Resan kommer att bli ett skönt avbrott i vardagstristessen... Kramar!♥

Marie sa...

Kväller vännen. Du är så tapper och kämpar så in i norden. För det skulle man ta ner stjärnorna åt dig. Jag tycker det är ett sundhetstecken att du "reagerar" och blir tvär på din sjukdom och behandling mellan varven. Inte är det rimligt att en människa i din situation ska orka vara stark och positiv hela tiden. Go for it girl säger jag :-). Underbar resa du har framför dig. Kommer göra kropp och själ gott. Det är du värd. Aha, du var nog allt i Bromma i helgen. Hujedamej säger jag. En kollega berättade att hon också var där i lördags och det VAR verkligen kaos i trafiken. Helt makalöst. Jag är dock sugen på en tripp dit, men väntar nog ett tag tills den riktiga hysterin har lagt sig ;-). Skickar miljoner varma välmenande och äkta kramar till dig. Mie.

Tigris Predikantan sa...

Varma kramar till dig!

Unknown sa...

Kramar i massor!
/SA

Rantamor sa...

Jag vill då omsluta dig med positiva tankar som jagar bort allt annat, jag vill förklara för din kropp att den måste gå egenom detta för dom elaka cellerna som tagit sin besittning och tror att dom kan vinna. Aldrig, då har dom inte räknat med Agnetha och hennes järnvilja till livet...
Och vi är så många som med din goa familj tänker positiva tankar till dig vännen, tusen styrkekramar.

Lysande ögonblick! sa...

En stor lång varm kram till dig!

Wildhearts sa...

Hoppas att ni får en härlig resa till Bordeaux. Ta hand om er! Många kramar från mig!

Annelie sa...

Ville bara säga att jag tänker på dig just nu....

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...