Valborg

Blir oerhört trött av penicillinet, men tror att det hjälper mot magen. Ska se om jag går ut en stund för att fota lite blommor, ska sätta mig ner och se om lusten faller på, har just vaknat efter en sovstund på morgonen. Ikväll går vi upp till brasan och lyssnar på en manskör äter go mat med två barn med respektive och två barnbarn. Våren är här och temperaturen är just nu 15 grader, härligt underbart. Ha en bra dag och helg, kramar. Fortsättning följer.

Hemma igen

Äntligen hemma med två sorters penicillin och lite kaliumtabletter. Fortfarande lite magknip, men läget är under kontroll och får jag feber igen är jag välkommen tillbaka. Jag måste säga att jag bara mött underbara änglar till personal, som har tid att lyssna och förklara fast tiden är knapp. Det är också skönt att veta att när jag kommer till akuten med feber har jag hög prioritet. Det finns risk att det kan vara bakterier i blodet och att då kan vara allvarligt. Lite missar vid intaget gjorde att jag fick vänta ganska länge på provtagning den här gången, men jag bad om hjälp och fick det från onkologakuten.

Thomas har köpt Ola Magnells nya cd rolös, så nu lyssnar vi på den. Jag älskar hans underfundiga texter och ordvändningar, smaka på ordet rolös. Fortsättning följer.

Hemgång?

Det är planerad hemgång idag, men fortfarande har jag magknip och ömhet i magen. Det dök ju upp förra omgången tillsammans med feber.  Läkaren ska diskutera min hemgång med kirurgerna innan de bestämmer sig och de ska också hitta ett penicillin som passar ihop med min magvärk. Det kan vara fickor i tarmen som spökar. Värdena är bättre idag än igår, så det går åt rätt håll, CRP är 77, ganska hög kan jag tycka, den ska ju var mindre än 3.

Börjar känna en viss rastlöshet eller snarare otålighet att mina behandlingar inte fungerar, vill inte ha samma behandling en gång till och hamna här igen med feber. Det troliga är väl att jag får "prova" något nytt. Det tråkiga är ju att FEC, som jag fått nu, hade effekt enligt markörerna, men det finns många olika behandlingar kvar, säger min läkare, så jag får lita på det. Nu håller jag tummarna så att jag får åka hem, men om jag behöver vara här för att läkarna tycker det så tycker jag  också det är ok.Kramar till alla som tänker på mig, det stärker. Fortsättning följer.

Värdena går åt rätt håll

Ett par tre dagar får jag stanna här, så att de ser att mina värden forsätter att stabilisera sig. Något mer blod får jag inte då hemoglobinvärdet gått från 94 till 107. Om man har under 100 så måste man få blod och det är ganska vanligt bland cancerpatienter, som tar cytostatika . Penicillin får jag intravenöst, åker jag hem får jag tabletter med, om inte kuren är färdig.

Jag har det bra här på sjukhuset, tog ju med datorn så jag kan blogga lite allt för att inte drabbas av bloggabstinens. Tack alla ni som följer bloggen och kommenterar, mailar, msar eller ringer det är underbart att läsa. Utanför fönstret kan jag se himlen högt upp, jag är på våning ett. Det är en innergård utan utsikt bara fyra tegelväggar inkl min. Ingen mottagning på mobiltelefonen, det känns som att vara i en bunker. Tur att väggarna är röda och att det finns radio, TV, dator och underbar personal runt mig. Fortsättning följer.

Back to Karolinska Sjukhuset

Igår kväll blev jag tvungen att åka till KS akuten hade 38 i feber. Ligger nu på samma avdelning som under påsken och det känns bra att träffa personal jag träffade senast, många underbara som gör ett oerhört jobb. Mina vita blodkroppar var inte bra och Hemoglobinet inte heller, så nu har jag fått penicillin och blod för att bättra på statusen,. Snart springer jag i korridorerna igen. Fortsättning följer.

Fortfarande hemma

Än så länge håller jag mig hemma, men jag har lite förhöjd temp och känner mig lite hängig. Jag har väl fått nåt olämpligt (cytostatika) i kroppen, som jag brukar skämta om. Min förhoppning är att jag kan stanna hemma, men förra gången åkte jag in dag 13 och idag är det 10 på den här behandlingen, så riktigt säker känner jag mig inte än.

Igår var stora delar av familjen här. Jag gjorde ingenting mer än var ute och klippte lite i rosorna, de har tagit stryk av kylan, så få se hur de tar sig. Jag vet att man ska klippa rosorna när det är musöron på björken, men vi har en majbrasa nära oss där kan vi lägga riset, så jag har tagit bort det som såg dött ut. Idag är barnbarnet Axel här med pappa och byter till sommarhjul på bilen, ja dom vet att det var försent, men dom kom "nyligen" från Sälen. Mysigt att umgås med bara ett barnbarn i taget.
Fortsättning följer.

Magknip igen!

Förra gången när jag tvingades åka till sjukhuset p g a feber, så började det hela med magknip. Nu har jag fått det igen och i natt har jag haft 37,4 i temp inte så mycket, men då jag nu igen börjar få lite temp blir jag självklart orolig. Jag måste åka om tempen stiger över 38 och jag viiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiill inte, men måste få hjälp om ifall att. Jag håller tummarna. Fortsättning följer.

Jag önskade en bakelse....

Igår önskade jag en bakelse med hallon, vaniljkräm och jag fick en hel tårta. Underbart god.

Vi åt  mat också, kyckling med chiligräddsås och sallad. Jättegott och det räcker till lunch idag. Humöret är stilla på väg uppåt. Myrorna i kroppen finns där ibland, men är betydligt färre än dag sex. Jag skrev att dag fem är "svårast", men dag sex är mera riktigt, så var det när jag fick Taxotere också, så det är väl ett mönster.

Idag skiner solen igen och det är underbart det blir så mycket lättare i humöret då. Ser fram emot helgen och ser vad den kan erbjuda. Trevlig helg till alla. Fortsättning följer.

Och vinnaren är.........

Var det Koltrasten som gav mig tur? Tack TigrisVinnaren är Agneta. Kolla här.

Onkologen och skratt och liten rapport

Läser unga människors blog (läs gärna själva) om deras kamp med mannens cancer och om hur de på onkologen blir illa bemötta av andra patienter bara för att de skrattar?????!!!!! Hur kan det vara möjligt att vi är så, är det ett måste att vara dystra i väntrummet, bara för att vi är sjuka. Jag trodde att ett skratt förlänger livet! Sorgligt hur det kan bli. Känner själv att jag blir illa berörd på Radiumhemmet, men skulle aldrig ta hänsyn till någon genom att inte skratta och prata.

Dagen för mig idag är att jag är på väg tillbaka, inte så mycket att skriva om, mer än att det är skönt, när tvångströjan släpper och huvudet kommer tillbaka. Förmodligen är det ett mönster att dag sex kommer att bli så här, eller är två gånger inget mönster? Återstår att se kommande behandlingar, har fått tips om att det finns piller mot pirret i kroppen. Tack för det tipset.

Jag har skrivit mycket om Koltrastar och deras bo, om lyckade kullar och mindre lyckade. Upptäckte idag att det är på G i vår buxbomshäck igen. Tycker det är lite oroande om det skulle gå fel. Koltrastens varningsrop är inget man vill vakna till tidigt på morgonen för att sedan hitta små fågelungar halshuggna av skatan. Idag lärde jag mig dock en bra devis av min vän Agneta i Skåne. Hennes mamma säger, att om fåglar bygger bo på din gård betyder det tur. Det tar jag till mig.  Jag har lust att säga tjingeling, som Rantamor en bloggvän,  ofta skriver i sin blogg. Hon gör mig glad liksom många, många andra. Fortsättning följer.

Ted Gärdestad- Himlen är oskyldigt blå

Fick den här låten i mitt huvud på tal om blåa blåsippor och himmel blå.

Myrstack

Kan det vara en myrstack som tagit min kropp i besittning? Det kliar, pirrar och känns allmänt obehagligt, jag får svettattacker och magen bråkar. En allmän olust. Jag vet att jag ska vara glad åt mina cellgifter, men ibland tar obehaget över. Jag har nu äntligen kommit mig för att duscha efter att hela dagen har slumrat av och till och samtidigt lyssnat på på radion bl a Lotta Bromée, men inte ens det kunde riktigt ta bort obehaget. Ska nu ägna en stund åt Mindfulness, men jag vet att det också kan vara svårt i det här läget. Jag ger det ändå ett försök.  Stor kram till alla följare och peppare, ni behövs! Hör nu Koltrasten sjunga och då känns det genast bättre. Fortsättning följer. 

Jag längtar efter att Aklejan ska blomma!