Långsamt tillbaka

Halva dagen idag har jag känt att jag börjar funka mera normalt. Idag har jag pysslat om mig själv och mår nu så mycket bättre. Lagade en god lunch med smörstekt ekologisk torsk, citron och sallad med avokado.

I två dagar har jag i princip inte gjort annat än sovit. Kroppen har fått vila.  Det svåraste är när hjärnan blir "tilt". Jag orkar inte läsa, inte tänka klart och nästan inte prata för tanken hänger inte med. När huvudet "kommer tillbaka" så underlättar det enormt det är som om hela kroppen varit drabbad av influensa. Minns det från Taxoterebehandlingen också att jag inte kunde skriva på bloggen för att jag kastade om bokstäverna.

Har också äntligen ändrat timern på utebelysningen och det blev många timmars förändring. Härligt! Hörde Koltrastens lite försiktiga sång, så snart blir det full fart med byggandet. Nu ser jag fram emot en varm helg och lite god mat. Ha det bra. Fortsättning följer.

Ester 1 år

Många grattiskramar till Ester som fyller 1 år idag.

Det känns att det är vår

Härligt med ljuset våren  trots bakslag med snö både igår och väntat i eftermiddag.

Har haft en lugn helg, inte så mycket besök av barnbarn då ena familjen är sjuka i bl a magsjuka och förkylningar och den andra, som jag skrivit om, har varit i Sälen.

Däremot hade vi fredagsmys med middag och TV med yngsta dottern och hennes sambo i fredags. Härligt att jag orkat. I lördags såg jag på Millenium, en riktigt otäck historia, men som tur var så var inte våldtäktsscenen så utdragen i filmen som i boken. Jag har inte tittat på vanliga filmen p g a den. Jag vet de som ville gå ifrån biografen under den scenen. Budskapet i böckerna och filmen är dock bra, dvs Sluta förtrycka, både kvinnor och andra eller Ta ingen skit.

Gåvotulpaner 

Idag har jag bara tagit det lugnt och i morgon ska jag åka och prata med min schrink på smärtkliniken. Det blir bra att ventilera min behandling och en del förvirrade känslor. Vill ju egentligen helst slippa mina behandlingar, men har inget alternativ, så jag sitter lite i en rävsax, tycker jag.

Ska nu gå ut i vårsolen på terassen.
Fortsättning följer!

Sälenfamiljen och min första FEC-behandling

Efter alla svårigheter med lillebror och lillasyster, streptokocker och feber bl a, har Tilda kommit till backen för några åk med mamma Mimmi. Härligt!

Dagarna med FEC-cytostatikan går vidare, med lindriga besvär. Inget illamående, lite blossande kinder, då främst beroende på kortisonet och så är jag ganska trött. Troligtvis håller jag mig på benen tack vare illamåendetabletterna och kortisonet, som gör att jag blir lite hög. Dosen av kortison är dock väldigt liten om jag jämför när jag fick Taxotere, vilket är en fördel. Gott mod framåt och jag kan fortfarande äta, men yoghurten hade en liten jolmig smak i morse. Fördelen var att jag fick den serverad på sängen.

Våren

Inatt kl 3.28 kom våren, för då hörde jag Koltrasten sjunga. Underbart att höra sången igen, har verkligen längtat. Koltrasten är min absoluta favoritfågel.

Idag ska jag till avd 53 på Radiumhemmet för behandling. Känns underbart att det äntligen startar. Nu börjar en ny resa med håravfall och biverkningar, men det känns lättare att bära, då jag vet att behandlingen är min källa till livet.

Underbar vår till er alla.
Fortsättning följer.

Jämställdhet

Hittade det här inlägget av Sanna Lundell på Aftonbladet. Tänkvärt!  Tyckte kanske att vi kämpade mer för jämlikhet på 70-talet, eller också är det ett önsketänkande, en efterkonstruktion.

Sälen och våren

Har fått rapporter från Sälen att barnbarnet Axel har fått halsfluss och i samband med det kräkningar. Mimmi hans mamma har haft halsfluss två gånger senaste månaden och ändå har man inte tagit halsprov på hela familjen. Märkligt kan jag tycka. Nu gäller bara att han får i sig medicinen med tanke på hans kräkningar. Många distanskramar till hela familjen.

Har hört via p4extra att våren har kommit, men att det bara var en trana som hittat till Hornborgarsjön. Kanske kommer snön att smälta och hörde att nästa vecka ska bli mulen och att det ska regna. Vårfloden!

Dagar av väntan

Nu går jag bara och väntar på fredagen då behandlingen med FEC startar. Lite abrubt avbrott blev det igår efter att jag umgåtts intensivt med delar av familjen i två dagar. Stillheten blev väldigt påtaglig.

Här är lite bilder från dagarna.

Klippning

Idag blev det lite klippning av håret, som förberedelse inför den stundande skalligheten. Inte så stor "ångest" för det utan det har jag mera inför eventuella biverkningar av cytostatikan.

I övrigt har det varit en härlig helg med både middagar och bruncher med delar av familjen och en del vila. Dessutom en strålande sol som lyser. 

Behandling

Gårdagen blev en dag i sängen. Sov i princip hela dagen och lyckades sova gott i natt också. Idag blir det lite familjemiddag med 2 av döttrarna med respektive. Den tredje familjen reser till sitt älskade Sälen imorgon, så för dom gäller packning idag. Dessutom är minstingen lite snuvig och det är ju inte så bra för mig, men solen lyser och värmer, så livet känns helt ok idag. Orken kom tillbaka efter onsdagens pärs, men jag var ju lite inne i Stockholm och gick också, så lite beror säkert på det också.

Behandlingen börjar den 19:e, om jag inte lyckas få en återbudstid, vilket jag hoppas på.  Tack alla som tänker på mig och kommenterar min blogg både här och via telefon och mail och på Facebook.
Fortsättning följer!

Nu grinar smådjävlarna

Inte så bra resultat idag av DT, det är en tillväxt i levern sedan decembers DT. Xelodan har slutat verka, så nu blir det FEC snarast, intravenöst. Jag kommer att tappa håret och ska ta kortison igen inte lika stark dos som med Taxoterebehandlingen, allt för att slippa biverkningar i form av illamående. Just nu är det lite förvirrat, men jag är glad att det finns behandling, så på de små djävlarna.

I morgon ringer Sara, min kontaktsjuksköterska med förshoppningsvis närmare information när behandlingen kan starta. Det var det enkla.

Det svåraste är att berätta för nära och kära att det går lite bakåt, men det betyder ju inte att det inte kan gå framåt igen. Det finns många behandlingar att ta till och "det är såhär" som läkaren sa, att cancercellerna blir resistenta mot pågående behandling och då måste man byta.

Har idag varit och fixat pass för resa till Frankrike i juni och det känns väldigt positivt. Jag fick också tre underbara röda rosor av min man på vår 36-årsdag.

Fortsättning följer!

Underbara goa lilla Anna

Det finns inte ord för att uttrycka den grymhet som finns i denna sjukdom den slår hårt mot unga kroppar. Kroppar som ska leva ett långt underbart liv. Nu återstår bara att säga sov gott lilla Anna. Kramar till din tappra familj.