Juldagarna

Nu har det varit jul med hela familjen och det har varit underbart roligt. Jag har mått väldigt bra förutom svullna fötter och händer, men det är ingen stor sak. Otroligt god mat bröd, sill, skinka, gubbröra, köttbullar, sallad som alla bidragit med.

Dag 13 kväll

Inte vår julgran utan Warsawas, Europas största.

Provtagning, läkarbesök är över. Julförberedelserna är nästan färdiga vi har några klappar att slå in. Mina värden var ok enligt läkaren och jag mår ganska bra nu och immunförsvaret är ok, så jag kan träffa barn och barnbarn och mina svärsöner. Det känns underbart att jag nu kan lämna sängen för den här gången. Tack till alla som läser min blogg och kommenterar den via mejl och telefon, kram. Fortsättning följer.

Dag 12 kväll

Nu har läkaren ringt och jag ska lämna prover imorgon, förmodligen är det mina värden på vita blodkroppar som är lågt. Ett av värdena från förra gången var lite lågt och jag vet inte vem som ska kolla dom så att jag får eventuell behnadling. Jag tycker peppar peppar att det nu har vänt lite jag har inte sovit sedan förmiddagen och känner mig riktigt hygglig, kroppen har lugnat ner sig pulsen är lägre och kroppstemperaturen är också lägre. Om jag känner jag mig dålig imorgon, efter provtagningen ska jag gå upp på avdelningen för att blir undersökt. Läget är under kontroll, om jag blir sämre är det bara att åka till akuten.

Dag 10, 11, 12

Det blir inte som jag vill. Jag har sovit i princip sedan lördagsmorgon fram till måndagsmorgon. Fick ett skov med bältroskänning över hela kroppen under natten till lördagen. Huvudvärken släpper inte och dessutom fick jag ont i magen igår, så nu har jag ringt sjukhuset och läkare ska ta ställning till vad jag ska göra härnäst. Fortsättning följer.

God Jul

och

Gott Nytt År

Dag 9

Det ilar i bäckenet och huvudet och axlar värker, fötterna är som klubbor och orken är lika med noll. Kallsvettas av att bara gå upp för trappan. Vilar mest, men det mesta känns som en stor ansträngning. Förra omgången var jag kvar på sjukhuset till idag, men den här omgången har jag klarat det mesta själv på dagtid. Värken slapp jag då eftersom jag fick kortison, men jag är glad att slippa det eftersom jag blev svullen.

Träffade schrinken igår men det kändes nästan för mycket för den stund jag fick med honom, men jag fick ett recept på musslor, vitlök och korriander och det ska min mästerkock göra ikväll. Fortsättning följer.

Korriander

Dag 8

Har sovit bra i natt, sittande bakåtlutad i sängen. Svampmedicinen har nog hjälpt lite har mindre ont i munnen och på tungan nu. Tog en morfintablett i går kväll för jag kände av ilningarna i bäckenet och ville gärna få sova. Idag väntar besök hos Schrinken José. Det känns bra att få åka dit och ösa och bara få vara. Tycker att det har vänt nu så jag kan andas igen och känna livet i mig göra lite Mindfulness. Har fortfarande lite ont i bäckenet och viruskänning, så det blir nog värktabletter idag, men bara vanliga. Mitt blodvärde som jag tog igår var bra, så det är bara att gå vidare. Fortsättning följer.

Tänk att ett virus kan vara så vackert!

Dag 7

I natt somnade jag kl 2 säkert för att jag sov mycket igår och lite oro. Jag tog alvedon mot huvudvärken på kvällen, men hade ändå lite feber och blev lite orolig och frågande hur det skulle utveckla sig, som tur är det blev det ingen ytterligare feber i natt. Tog morfin i morse då jag inte vågade ta alvedon igen, då det tar ner febern och om jag har feber måste jag ju åka till sjukhuset, lite återvändsgränd. Känner samma smärta som förra gången när jag blev inlagd, men inte lika intensivt. Har idag också varit på provtagning och fick skjuts av min älskling som åkte fram och tillbaka på lunchen och det var tur för det känns som ett helt omöjligt företag att bara komma ut till bilen. Ikväll kommer han med Sushi. Kärlek?

Dag 6

Fortfarande väldigt ont i munnen och på tungan, huvudet värker och kroppen värker och orken tryter. Känns som jag är ute och springer fastän jag sitter stilla, pulsen är hög. Har idag varit på apoteket igen den här gången hämtade jag medicin mot svamp i munnen, som jag har odlat de senaste dygnen. Fortsättning följer.

Dag 5, eftermiddag

Det blev luciatåg med Elsa som tomte.

Dag 5

En ganska bra natt igen, förutom tungan som känns som den brinner. Ingen värk i kroppen ännu och jag ska försöka gå i dag för att se Elsa vara tomte på sin förskola. Vädret är underbart så lite ljus är vad jag behöver också, men det kan jag njuta av från balkongdörren.

Dag 4

Den natten var inte så rolig har sovit en del, men fick så otroligt ont i halsen igår kväll och tungan svider. Troligtvis en biverkning från mina sprutor:

"NEUPOGEN är en syntetisk form av granulocytkolonistimulerande faktor (G-CSF). G-CSF är en substans som produceras naturligt i kroppen. NEUPOGEN innehåller den aktiva substansen filgrastim. Filgrastim är framställt med bioteknologi och visar samma egenskaper som det G-CSF som bildas i kroppen hos människan. Filgrastim reglerar bl a bildningen av en typ av vita blodkroppar (neutrofila granulocyter) som ingår som en del i människans immunförsvar.
NEUPOGEN används vid:
- Behandling med cancerläkemedel
Vid behandling med cancerläkemedel minskar antalet vita blodkroppar i kroppen. När antalet vita blodkroppar är mycket lågt har kroppen svårare att bekämpa bakterier som kan orsaka infektioner. NEUPOGEN kommer att hjälpa kroppen med att bilda nya vita blodkroppar."

Det gäller att bara vara, gilla läget och vila så mycket som går inte göra motstånd låta kroppen jobba. Pulsen är hög blodtrycket lågt, men aptiten är det inget fel på. Dock har jag lite konstig längtan efter mat lite som graviditetsnoja, men tack och lov inget illamående. Måste erkänna att till lunch åt jag en förpackning med prinskorv, rå och två stekta ägg.
Ikväll har jag dock ätit normalt, då jag blivit serverad stekt fisk med sallad och hallon med glass och grädde och en liten espresso.

Dag 3

Efter en lugn natt har jag så tagit min första spruta och bara 8 kortisontabletter, vilket känns bra. Jag tycker jag har svullnat lite eftersom jag nu har tagit kortisonet sedan jag lämnade sjukhuset. Jag har gjort Mindfulness och lyssnat på musik i min I-pod tills Thomas vaknade vid ½ 9 tiden. Efter frukost och lite dusch känns det bra. Tänker inte ha så stora planer för idag. Handlade musslor igår som Thomas kokade, han har blivit mästerkock på musslor, Moules Marinères au frites ur boken Ett kök i Languedoc blev det. Med ett litet glas rött ekologiskt Minervois. Underbart gott.

Dag 1 & 2 på behandling 2

Idag är det dag 2 och det som händer idag är ytterligare kortisontabletter 16 x 2 morgon och kväll närmare bestämt kl 9 och 16. I övrigt händer inte så mycket förutom att öknen i munnen har återkommit och ömheten i händer och fötter.



Har den här gången fått 75 % av den gamla dosen och nya sprutor, som ska tas i 10 dagar för att höja immunförsvaret, så att jag inte ska få feber som förra gången. Bara att hålla tummarna, gilla läget och avvakta. Dessutom fick jag mitt skelettstärkande medel intravenöst, så nu kan jag äta direkt på morgonen utan att behöva vänta en ½ timma och kan luta mig framåt inom 1 timma, vilket inte varit möjligt förut, då det fanns risk för skador i strupen. Är bortskämd med att få frukost på sängen. Numera är jag dock ofta vaken på morgonen, men inte i morse för vargtimmen höll mig vaken i natt, säkert den starka dosen med kortison som gör att jag blir speedad och dessutom ingår sömnstörningar i behandlingen.



Sammanlagda tiden på sjukhuset igår blev 4 timmar, men med radio, bok och I-pod laddad med Mindfulness så blev det en tid för avkoppling. Det var första gången jag använde min venport, lite ömt eftersom den sattes in 2 dagar tidigare, men skonsammare mot armen, då den numera är ganske sönderstucken.



Håret har börjat glesas ut kommer förmodligen att lossna mer och mer nu. Ännu så länge har jag inte tappat ögonbryn och fransar och det känns bra, men det finns lösfransar att tillgå om jag behöver. Peruken ligger än så länge i lådan och kommer förmodligen inte upp därifrån om inte barnbarnen vill prova.



Idag undrar jag om ljuset kommer fram, snöblandat regn med snökaos är vad som lovas.

En liten uppmuntrande bild från sommaren 2008 om vad som kommer tillbaka 2009, men däremellan kommer julen, förhoppningsvis med snö.

Mindfulness och middag med vänner

I fredags träffade jag mina Mindfulnessvänner. En otroligt dynamisk grupp med många tankar om livet och hur hantera det med tanke på bröstcancern och dess följder. Biverkningar med behandlingar, rekonstruktioner, trötthet och inte minst oro för återfall. Underbart att träffa er och tack för att ni stöttar.

Så blev det också en middag med vänner sedan många år. Otroligt god meny.

Drinktilltugg till Champagnen

Snittar med löjrom på kavring

Knäcke med Skagenröra

Hemgjorda smördegsrullar med Prosciutto

Förrätt

Chilimarinerade räkor på ananasbädd

Huvudrätt

Rådjursstek med klyftpotatis och gräddsås spetsad med Armanac

Pressgurka

Gelé

Sallad

Ostbricka med tillbehör

Dessert

Varm fruktsallad wokad i muscovadosocker och portvin serverat med maränggrädde

Allt detta serverat med utsökta viner, mycket vatten och glada vänners lag en otroligt härlig tillställning med en eloge till värd och värdinna för denna fantastiska meny. Jag är otroligt glad att jag kunde delta i denna middag som var planerad sedan ett år tillbaka. Tack för allt stöd från er alla.

Pepparkaksbak och kommande dagar.

Samma frissa!

Lite bilder från söndagens pepparkaksbak med barnbarnen!

Det smakar kanske gott?


Tungan i rätt i mun!




Det blev fina pepparkakor med lite hjälp!

Idag har jag varit på Ersta sjukhus och fått min Venport inopererad. Dressed for success, fotat med mobilen innan operationen.

Med lite sömnmedel och bedövning så kändes det bra. Nu sitter den där och väntar på nästa behandling på torsdag. Imorgon ska jag förbereda med 16 x 2 Betapred, kortisontabletter. Fortsättning följer.

Nästa behandling

Nästa behandling närmar sig och har varit på läkarbesök och har fått veta att det är en betydande minskad aktivitet i cancercellerna. Alltså ännu mera känsla av livet i mig en Madickenkänsla, som jag har haft sedan jag startade behandlingen.

Voff, voff nu är du nästan min bästa vän taxoterehunden.

Imorgon 10.30 ska jag till Ersta för att få en Port-A-Cath. Den ska opereras in en bit under nyckelbenet. Från den går en slang rakt i i halspulsådern. Den syns som en liten bula under huden. De sätter nål via den så att jag kan få dropp med cytostatika och slipper bli söndersticken i armarna. Preparatet är även väldigt frätande och därför är det bra att det går ut direkt i en stor åder. Fortsättning följer.

Finnålspunktion och skyddsängel

Det kom en liten ängel från Skåne. Laddad med goda krafter. Tack älskade Agneta!

Så har jag då gjort det igen, finnålspunktionen. Idag var det en annan ultrasljudsläkare som sa att han brukar göra punktionen utan bedövning, för jag kan ju inte bedöva hela magen, men jag sa att då "sparkar" jag, för jag mindes hur ont det gjorde sist. Anledningen till att jag är så känslig i höger sida är min neuropati. Bedövningen lyckades. Vi var båda nöjda efteråt, proverna var tillräckligt mycket så att de kunde analyseras.

Jag har fått ett nytt utseende. Häromkvällen lossade tussar ur håret och då var det dags att låta

det falla. En äldre Sinead Oconnor - Nothing compares 2 U? Jag kan dock inte sjunga som hon, men det var Jessicas favoritlåt i hörlurarna när hon var liten. Det känns bra och jag trivs med min nya look.

.

Läs artikeln om Jessicas sambo Niklas City Stockholm. Du är bäst! Kram! Ser fram emot nya barnbarn. Puss

Dag 11 - 12 och framåt

Adventsbarnen på plats

Har idag varit och lämnat blodprov på Radiumhemmet. Helgen efter hemkomst har varit lugn med några hungeranfall bara. Gillar verkligen fet mat som jag nästan inte annars kan äta, men min kropp skriker efter det. Tyvärr var det en del fester och adventsmöten som blev inställda för min del, men det hade inte funkat för mig. Jessica yngsta dotter med sambo var här en stund med lite glögg och pepparkaka. Tack för det och alla ni andra som hört av er.

Resten av veckan innehåller EKG, röntgen finnålspunktion av lever, besök hos José min schrink och förhoppningsvis en lunch på fredag med Mindfulnessgänget och en middag på lördag med goda vänner. Dessutom kanske jag ska prova in min peruk, men än så länge sitter håret, kanske det ramlar till helgen? Känner ingen ångest för det, men personer jag träffar kanske gör det? Det är klart att det syns vilken behandling jag får och att det kanske känns skrämmande för andra, men jag är mitt uppe i processen och känner en tillförlit inför framtiden så håret är en bisak.