Medsystrar

Cancer är en allvarlig sjukdom som kräver eftertanke. Jag kan förstå om man vill jobba för att det är så roligt, men även positiv stress äter våra vita blodkroppar. Vi behöver liksom lejonen vila mellan våra jakter. Kanske jag resonerar så här därför att jag varit sjuk i 10 år och försöker njuta av varje dag, även om det ibland är oerhört tungt, men jag lyssnar alltid/oftast till min kropp. Jag lägger mig på soffan och kan sova även om mina barn och barnbarn är här.
Jag blir så ledsen av att många medsystrar, som har svår cancer, hela tiden måste prestera. Jag önskar att ni kunde bara vara och ta hand om er själva, så att era kroppar får vila och förhoppningsvis får en chans att överleva längre. Det är jobb, hushållsarbete och andra måsten som kommer i första hand. Kan man inte få vara sjuk om man är det?
Lägg ner prestationskraven och vänta tills ni har avslutat era behandlingar och ge er själva och era kroppar tid att återhämta sig.




Många kramar till medsystrar och alla andra som stressar i livet.

MR

Imorgon blir det MR av käken. Förmodligen fortsätter jag på onsdag med Xeloda, men då med en mindre dos. Värken i käken är ganska efterhängsen, men jag tar det lugnt och försöker bara vara.
Den 20 november var det 1 år sedan jag påbörjade min behandling Taxotere, bättre jubileum kan man ha, men ser det mer som att det gått bra.

I lördags var vi på den årliga vänträffen. Middag och kaffe med avec. Underbart gott och trevligt.

Fortsättning följer.

Dagarna med Xeloda

Första omgången med Xeloda var en dröm andra omgången en mardröm. Livet i övrigt har fram till i söndags varit mycket bra, då Xelodan tog över. Har varit med familjen och firat bl a att Niklas kommit hem. Har fått blommor från Elviras familj som tack för hjälp med dopet. De står nu som en installation på vår balkong.I måndags var jag och tittade på äldsta barnbarnet Tilda vid hennes simskola. Otroligt tuff liten tjej som hoppar från kanten och simmar under vattnet.

För att återgå till Xeloda-behandlingen så har jag avslutat den nu, tillsvidare, eftersom mina biverkningar blev för svåra, bla sveda och rodnad under fötterna, illamående och en obeskrivlig trötthet. Kämpar fortfarande med tröttheten och hjärtklappning, men blir långsamt bättre. Idag har jag varit uppe hela eftermiddagen.

Vill tacka alla vänner som ringer och skickar vykort. Vill särskilt tacka Berit som skickat kort från Barcelona och Niklas som skickat kort från Zanzibar, det värmer oerhört mycket. Tack också till er alla andra, som tänker på mig och mailar, kommenterar på Facebook, samt till min familj som alltid finns omkring mig.

Fortsättning följer.

Niklas

Niklas är hemma från Uganda och Zanzibar. Underbart. Han har nog haft det ganska bra, även om han längtat hem en del. Lyckligast idag är dock Jessica. Imorgon blir det middag här!

Behandlingen går framåt. Lite höga njurvärden, vilket jag ska kolla upp på måndag. Fortsättning följer.

Dopet

Kusinerna Elsa, Axel o Tilda

Faddrar med Elvira, mamma och pappa bakom. Elviras kusin Sara går först.

Kusinerna Elvira och Ester.

Min behandling fortsätter som förut, dvs 3 tabletter morgon och kväll. Fortsättning följer!

Var sak på sin plats

Idag har jag försökt plocka tillbaka var sak på sin plats, ännu är jag inte färdig. Hur mycket prylar finns det? Måste vara ett I-landsproblem.


På lördag är det dop i Duvbo kyrka för Elvira, Thea, Agneta. Minstingen i vår familj, hon är nu 5 månader.

Även Ester 7 månader, som inte döps i kyrkan, heter Agneta efter mig. Hon heter dessutom Alicia som mellannamn. Jag känner mig hedrad. Två små underbara godingar, som ger oerhört mycket energi tillsammans med sina syskon.

Hälsan är ganska stabil, värken inte så ihärdig, men jag äter värktabletter regelbundet för att slippa värktoppar. De första dagarna när jag gjorde uppehåll, man äter Xeloda i två veckor och har uppehåll en vecka, var ganska grymma, men det har stabiliserat sig lite nu.

Har diskuterat med sjukhuset hur behandlingen ska se ut, själv önskar jag att jag inte hade något uppehåll, eftersom jag blir sämre då, så var det även med Taxotere. Kanske kan man äta en lägre dos hela tiden. Anledningen till att man gör uppehåll är att de vita blodkropparna ska återhämta sig. Jag träffar läkaren på måndag, för vidare diskussioner. Jag ska också göra en MR på käken för att de ska kunna se vad som gör att det värker, biverkning från Pamidronat eller om det är en tumör, som gör att skelettet blir urholkat.

Fortsättning följer!

Helgen och idag

Helgen har varit full av aktiviteter döttrar och barnbarn har sovit här. Underbara och intensiva dagar, som jag inte vill missa. Många som fixar och lagar god mat. Mattias, den enda svärsonen som varit hemma i helgen, bjöd i lördags på en underbar Cour de filé provencale. I smöret var det rosa vitlök från vår resa till Lautrec, en underbar mild vitlök. Vi ser fram emot när vi måste resa och fylla på förrådet. Dessutom fick vi gratinerade ostron till förrätt. Gjort enligt ett recept som vi lärt i Cadillac av en svensk kock. Ett bra sätt att lära sig äta ostron, underbart gott även för oss som gillar råa ostron.







Natten till måndagen var inte särskilt rolig, mycket värk, förmodligen biverkningar. Torrheten i händerna börjar kännas, lite påverkan i munnen finns också och även lite magknip ingår. I övrigt är huvudet med på ett helt annat sätt en med Taxotere och det är väldigt bra. Vilade på dagen både igår och idag och det är underbart att kunna unna mig den lyxen och att inga måsten väntar på mig. Det finns ingen som kräver att jag ska göra något utan alla vill att jag ska bara vara. Caroline Krook sa att när hon nu går i pension ska hon vara mera och göra mindre, för mig är det Mindfulness. Fortsättning följer.

Krafter

Igår var en aktiv dag först Thoraxkliniken, undersökning av hjärtats pumpförmåga, som en del i studien jag varit med i, sedan Solna centrum och därefter Barkarby köpcentrum. Jysk, Cervera och en sväng till Ikea och därefter Plantagen hann vi med, men då var fötterna helt slut inte så mycket p g a hand och fotsyndromet, vilket är en biverkning av Xeloda och Taxotere, som ovanan att gå i lite högklackat. Vi fick nya kuddar och en madrass till gästsängen, då vi har fått klagomål, främst från våra döttrar att den är hård, övriga gäster har väl inte vågat klaga. Nu är den jätteskön enligt yngsta dottern, som sovit där i natt. Dessutom köpte vi lökar, jag ville ha tulpanlökar, men fick påminnelse av andra köpande att det äter ju rådjuren, så det blev Narcisser och Allium, de senare ska skrämma bort sorkar.

Idag är jag lite seg, men det kan väl förklaras en del med gårdagen och kanske med att jag har något i kroppen som inte ska vara där. Jag ska i helgen umgås med familjen, man, döttrar, barnbarn och 1 svärson. De övriga två är förpassade; en till Dalarna för att fiska och en till Zanzibar för att bara vara. Jag föredrar nog det senare. Det är Niklas, som efter avslutad praktik i Uganda, tagit en välförtjänt semester på Zanzibar, innan hemfärd till Sverige. Jessica kunde tyvärr inte följa med p g a praktikplats på Misstänkt fr o m måndag.

Nya krafter

Den maktlöshet, trötthet och olustkänsla jag kände innan jag fick besked om "läget" har försvunnit till stor del. Värken i käken kan jag hålla på en bra nivå och tröttheten är betydligt mindre. Nu finns det en medicin i kroppen som kämpar och försöker hålla smådjävlarna stången. Vetskapen om det gör att jag mår bättre. Jag har fått tillbaka glädjen och kraften och det gör att det är lättare att kämpa. Många bra saker finns i mitt liv som jag njuter av t ex musik, böcker och framförallt familjen och goa vänner. Kram till alla. Fortsättning följer.

Läkarbesök

Ja, igår var jag så på läkarbesök och beskedet jag fick var ju inte så bra, vilket jag skrev i gårdagens blogg. Jag har svårt att förstå att, ett besked om minskning i röntgen från den 10 september, kan förändras till tillväxt i en röntgen från 15 oktober. Men så är väl cancern, som min kära man sa.

För nästan exakt ett år sedan skrev jag om änglar på min blogg och även ett klipp på You tube med ABBA I have a dream. Den är lika aktuell idag jag tror fortfarande på mina änglar som vaktar på mig i form av vänner. Symboliskt hänger de vid min säng. Hjärtat i mitten har äldsta barnbarnet Tilda gjort, det är stort att få en sådan gåva av sitt barnbarn.

Det är märkligt, när jag väl fått besked att något är galet, så flyger faan i mig och jag får en kämpaglöd. Jag har nämligen en inneboende barometer som känner att något är galet, jag kan inte sätta fingret på det, men hittills har jag haft rätt.1999, 2004, 2006, 2008 och 2009. Jag känner en oro, en olustkänsla och en otroligt stor förlamande trötthet pga av tillväxt av cancern. Den läkare, som 1999 sa till mig, att jag har en snäll cancer skulle jag vilja prata med idag. Det finns ingen snäll cancer.


Nu börjar kampen igen, så lätt ger jag mig inte. Det är mycket krut kvar i gumman. TACK till alla ni underbara anhöriga och vänner som hör av er per telefon, blomsterbud, blommor i famnen vid besök igår, och mail.
Fortsättning följer.

Faan, faan, faaaaaaaaaaaan!!

De små djävlarna växer tyvärr igen. Med tanke på levern är det status quo, dvs en tillväxt, som för några månader sedan och tillväxt i skelettet, som inte har funnits där tidigare. Så just nu är det faan och de små djävlarna grinar mot mig. Taxotere har slutat verka, däremot finns fortfarande en stor chans att Xeloda ska hjälpa men även andra preparat. Just nu är det deppigt, men faan den som ger sig. Fortsättning följer.

Biverkningar

Igår kväll efter avslutad måltid slog biverkningarna till med full kraft, jag kände mig frusen illamående fick värk och stickningar i händerna, huvudvärk och även värk i kroppen. Käken har också spökat. Har sovit dåligt och drömt konstiga drömmar, kanske för att jag har tagit morfin, för att minska värken. Jag har under de senaste dagarna minskat dosen med Xeloda under dagtid, för att minska biverkningarna, men igår kväll tog jag full dos. Idag mår jag bättre igen och i morgon ska jag träffa läkaren, så kanske jag kan minska dosen för att slippa biverkningar.
Fortsättning följer.