5:e dagen

Så kom då 5:e dagen med full kraft och värk i kroppen, sveda på tungan, andfåddhet, törst och otrolig trötthet. Allt enligt biverkningsmanualen. Ska till sjukhuset på onsdag för blodprov, ser det som en stor utmaning för nu vill jag bara vara i min säng. Längtar otroligt efter fet mat och det är säkert energi som kroppen behöver. Ska göra lite Mindfulnessövningar för att se om jag kan få lite lindring. Känner mig som en törstig kamel i öknen och smått förvirrad, men med tanke på vädret så är det läge att bara vara och ta hand om mig själv. Snön yr utanför så det känns mysigt här inne. Kram.

Dag 3 och 4:a

Fick en anmodan att förnya mitt körkort. Tänkte först att jag skulle vara skalliga damen, men är nog inte så roligt att alltid se det. Så det blev en sväng till fotografen igår medans håret fortfarande är intakt. Mår förhållandevis bra, men visst är jag trött och lite vinglig. Det är bara att avvakta och se vad som händer.

Dag 2

Svårt att sova med kortison i kroppen, men vanliga värken slipper jag. Lite tankar hit och dit. Vaknade med ett hettande ansikte, men med lite ansiktskräm känns det bättre. Ska idag vårda mina händer och fötter, då de kan bli lite torra av behandlingen. Fick ett lite kit från sjukhuset med nagelolja och handkräm och nagelförstärkare. Blir nog ett aromabad också och lite fotkräm och hudlotion, så tror jag att livet kännas väldigt bra. Tack till alla som mejlar mig och uppmuntrar och tänker på mig. Kram vi hörs igen.

Det kom en liten skyddsängel från Oslo idag med posten. Tack älskade vänner!

Dag 1 Taxotere

Har varit på första injektionen med cytostatika idag. Det tog ca 1 ½ timma. Har inte märkt något särskilt än, vilket är bra alltså ingen allergisk reaktion, men första veckan kan tuffa till sig med eventuella biverkningar. Fortsättning följer, för nu är jag på tåget och det känns väldigt bra att kampen har startat. Det positiva är också att det finns så många behandlingar idag.

Taxotere

Nu har det gått en vecka igen med undersökningar och vanliga livet. Jag har röntgat hjärnan och inga metastaser finns där, jippi. Hjärtat pumpar som det ska enligt EKG och andra prover och i morgon startar behandlingen med Taxotere, som framställs på kemisk syntetisk väg ur ett ämne som i sin tur extraherats från barren i den europeiska idegranen Taxus Baccata. Hur har man kommit på att en idegran ska hjälpa mot cancer?

Taxotere i molekylform, ser ganska beskedlig ut, ska tänka på det om det dyker upp biverkningar.

Jag ska inte behandlas med Sutent utan jag tillhör kontrollgruppen, antar jag. Bra eller dåligt, jag lägger ingen värdering i det utan ser att jag får en traditionell behandling, som ges till många med bra resultat. Dessutom var mina metastaser i levern av samma sort som min gamla cancer d v s hormonkänsliga, så då finns andra behandlingar att ta till om jag inte tål denna behandling bl a hormonbehandling i tablettform. Har idag också tagit 16 tabletter Betapred i förbyggande syfte för svullnad och immunförsvar och jag ska ta ytterligare 16 tabletter kl 18 i kväll och i morgon ytterligare 32 tabletter och samma dos på fredag, så jag lär bli lite speedad några dagar har jag förstått. Jag mår förhållandevis bra och jag får ett oerhört bra bemötande av läkare och sköterskor på radiumhemmet, så nu håller jag alla tummar och hoppar på tåget.

Idag har jag också lånat hem peruk för påseende och ska se om jag vill andvända den eller om jag föredrar att var skalliga damen. Kallt kanske, men det finns sjalar och mössor. Fortsättning följer.

Finnålspunktion av levern

I kallelsen skrev man att undersökningen var nästan smärtfri, men jag vet inte om jag håller med. Nu är det över och imorgon blir det datortomografi av huvudet. Fortsättning följer med resultat av punktionen och så starten med cytostatikabehandlingen den 20 november.

Såg filmen Mamma Mia med döttrarna i söndags. Det var en födelsedagspresent tillsammans med brunch på Scandic Anglais. Det var första gången på många år som vi samlades vi och "barnen", för Thomas fick var med på ett hörn det var ju fars dag. En otroligt härlig dag med alla tjejerna. Tack för den. Abba tillhör inte mina favoriter, men filmen var en söt historia och låten I have a dream träffade rakt i hjärtat. För visst var det så att drömmen var så på 70-talet, att hela världen fanns tillgänglig och vi var odödliga och skulle stanna där mitt i livet 35+ max. Nu är verkligenheten ifatt, men vi håller den stången. Håll alla tummar för att ängeln hör oss. Kram till alla som tänker på mig.

Snälle Pelle lyfter mig förbi monstren.

Cytostatika mot små jävlar......

Nu är det klart att jag ska få cytostatika mot min cancer och det blir Taxotere. Biverkningar som de flesta cellgifter har, men det tar jag som det kommer. Finnålspunktion sker på onsdag och en andra massa undersökningar innan det drar igång, förhoppningsvis veckan efter.



Trots allt ser det bra ut mina små jävlar är inte så stora, och det var bättre än jag trodde innan läkarbesöket.

Upp till kamp! Nu tar vi dom!

Dom små jävlarna....

Nu försöker de sticka upp igen, men jag ger mig inte jag ska kämpa mot de små jävlarna .



Idag är det blå torsdag, men imorgon ska jag träffa läkaren och få min cytostatikabehandling bestämd, efter det hoppas jag att jag är på tåget.

Cancerfonden och resa till Norge

Bra att det finns de som undrar vart Cancerfondens pengar går. En tredjedel till bröstforskningen skriver Svenska Dagbladet idag och alla är chockade om det är så!!! Visste vi inte det? Skönt att andra är ifrågasättande så att jag inte behöver var en surkärring som förstör festen.

Här är några underbara bilder från vår resa till Norge med ett fantastiskt vinterlandskap. Vi hade 16 minusgrader på morgonen. Vi var på Rakfiskfestival, en motsvarighet till vår surströmming, men gjord på öring och betydligt godare. Tack kära vänner för två fina dagar.

Utsikt över sjön i Fagernes

Magiska trädet vid huset

Uppe på fjället

Det var det bästa och så en mindre bra sak:

Har idag varit på KS och fått besked att min medicin inte verkar så bra längre. Vet ännu inte vilken behandling eller medicin som kommer att bli. Jag tror att det kommer att bli den bästa.

Cancermånaden oktober och Höstäpplen

Visst är jag glad att det finns pengar till bröstcancerforskning, men varför måste det vara ett jippo att samla in pengar och varför har de sitt kontor i city? Ett bra inlägg kommer från Sakine om detta att vara trött på insamlingar och jippon. Ärligt talat står det mig också upp i halsen.


Jag blir alltid sjukare och ängsligare i oktober, dels för att det är årsdagar för mitt insjuknande i oktober 2006 och att jag fick vänta till januari innan behandlingen sattes in. Då konstaterades att jag hade en spridning till skelett och lymfa. Alltså är jag väldigt observant på signaler från kroppen även om jag inte varje stund tänker så, men i mörka stunder när jag tycker orken tryter. Det var just trötthet som var den tydliga signalen att något var fel både 2006 och första gången 1999, då jag kunde jag stå och sova, men det hjälpte inte att sova tröttheten fanns kvar, för det var ju inte sömnbrist utan Fatigue - trötthet vi cancer. Den Rosa månaden startar också i oktober, det går inte att värja sig. Jag vet att jag är sjuk, men lever för att ta tillvara varje dag och leva i nuet utan ängslan för vad som sker i morgon. Carpe Diem.



Tur att det finns andra saker i livet som vänner och familj. Vi har nu fått vår tavla i underbar nätkonst av vår vän Ingvar Danielzon. Tack Ingvar och Stefan för en härlig söndagseftermiddag

Höstäpplen

Idag fick jag ett krampaket med posten från Agneta, min kära vän i Skåne. Det värmer. Kram tillbaka!

Strålande tider

Igår var jag strålande. Jag var nämligen på neuclearavdelningen på Karolinska sjukhuset för att göra en scintigrafi, dvs en röntgen av skelettet. Man får då radioaktivt ämne insprutat i blodet 3 - 4 timmar före själva scanningen, därav kallar jag mig strålande, ingen annan ser, inte jag heller jag bara jag vet.
På fredag ska jag göra en datortomografi på magen och lungorna, sedan gäller det att hålla ångesten stången fram till att jag får träffa läkaren den 3 november, då jag får svar på mina undersökningar och blodprov.
Innan dess reser vi till Norge och håller tankarna i styr för några dagar. Dessutom lite barnbarn och goa kramar och mormor, mormor kom, härligt! Hämtning på förskolan med en längtan som kan vara i flera dagar att mormor och ibland morfar ska komma. Hur förklarar man för en 2½ åring att det är på torsdag mormor kommer inte måndag, tisdag eller onsdag, när hennes önskan är att jag ska komma just den dagen som hon vill och tror det. Det är otroligt med den villkorslösa kärlek, som man får av sina barnbarn. Underbart att våra barnbarn alltid längtar att åka till mormor och morfar. Det håller t o m tröttheten stången.

Hjärtat sväller av kärlek och stolthet.

Rosa bandet

Om du vill skänka pengar till Rosa bandet gå till

Christinas Rosabandet sida.

En av mina favoritbloggar.

Bröstcancer är den vanligaste cancerdiagnosen hos kvinnor i Sverige. Ca 7 000 diagnoser ställs varje år, vilket innebär att 15-20 kvinnor insjuknar i bröstcancer varje dag. Trots ökningen av antalet cancerdiagnoser har dödligheten minskat tack vare förbättrad diagnostik och behandling. Det är här VI kommer in i bilden. Cancerfonden är en ideell förening som är helt beroende av frivilliga gåvor av allmänheten. Tack vare alla bidragsgivare kunde Cancerfonden 2007 dela ut drygt 334 miljoner kronor till över 400 projekt och 49 forskartjänster. År 2008 är målet att dela ut ca 400 miljoner till svensk cancerforskning. Med andra ord, alla bidrag är lika viktiga - tillsammans kan vi faktiskt påverka framtiden. Tipsa gärna vänner och bekanta om insamlingen, ju fler desto bättre. Tillsammans är vi starka!