Snowman

Levon & James, barnbarn till våra Skånevänner, med Hyde Park Snowman FEB 2 2009.

Status dag 14

Idag känns huvudet nästan som normalt, bikupan är borta och locket för öronen har nästan släppt. Stickningarna och domningarna i armar och händer har minskat, men tröttheten hänger kvar. Vet att jag vill att det ska vara som vanligt, men det är det inte. De här svackorna har varit tidigare vid dag 11 - 14, men jag lyckas glömma. I morgon är det dags för blodprov igen och en liten utflykt till KS.

Idag har det varit nästan som vår. Har hört hur det porlar om vattnet när snön smälter på taket.
Längtar till våren, som många andra. Nu är det dags för middagsluren. Fortsättning följer.

Snögubbar

Har inte skrivit på ett tag, då varken inspiration eller ork funnits. Blir trött på mig själv och då orkar jag heller inte skriva om mig själv. Känner mig som en navelskådare. Det blir dock snart bättre, innan nästa behandling osv............. Fortsättning följer.

Däremot har några av barnen och barnbarnen varit här, och det skriver jag gärna om. Vi har firat Jessica som fyllt 24 år. De andra saknades tyvärr, då de var bortresta på bröllop. Det blev lite snögubbar och lek i snön.

Tilda och Axel går på vattnet i poolen.

Första snögubben........

....som blev en hel familj.

Blå dagar.....

Jag vill också gå iväg och träffa människor, kanske gå till jobbet, spela i ett band känna glädje och dela saker med andra. Resa någonstans där solen skiner.

Lite avundsjuk på det vanliga livet är jag , även om jag vet att det inte alltid är det roligaste.

Allting kretsar kring min sjukdom. Jag vet att jag ska vara glad för mina små djävlar krymper, men det innebär fler behandlingar och ........... Jag vill verkligen inte att någon ska tycka synd om mig, bara ha en förståelse att det sker massa saker i kroppen, som är svåra att hantera. Den mest sociala personen blir jag inte. Jag uppskattar verkligen att vänner hör av sig, men det är svårt att ta initiativ själv. Min omgivning har det inte lätt, det krävs mycket kärlek............

Har svårt att mobilisera kraft. Nu när jag gått igenom ännu en kur är det svårt att känna jippi inför nästa kur, även om jag vet, att jag då kommer att var taggad och motiverad att gå in i även den och även nästa om det behövs.

När Taxoteregiftet tar befälet över kroppen finns inget annat att göra än att hänga med. Balansen blir dålig, jag blir deppig, irriterad, stingslig, förvirrad, introvärt, andfådd, får hjärtklappning, kroppstermostaten sätts ur funktion vilket ger svettningar och frossa som följd. Jag blir trött, sömnig och får oerhörd smärta emellanåt, där bara morfin hjälper.

Nu är jag långsamt på väg tillbaka, men kroppen värker ännu och deppigheten blir ganska påtaglig. Men faan den som ger sig, det är bara att mota Olle i grind och gå vidare på den inslagna vägen. Fortsättning följer. Tror inte det blir musslor i kväll, Thomas har visst tröttnat på det.

Kram till alla därute i cyberrymden och världen, visst kan man skönja våren i ljuset........

Födelsedag

VARMA GRATTISKRAMAR till Jessica 24 år idag!

Dag 6

Idag blev det barndomsminne till lunch. Stuvade morötter med falukorv. Fortfarande ingen större matlust och vattnet smakar unket. Ramlösa är däremot underbart. Värken är lite jäklig nu, så till natten blir det nog lite morfin, men jag undviker det på dagen. I morgon ska jag ta blodprov och senare ringa sjukhuset för att se om jag kan få svar på DT, för att få veta om de små krymper. Fortsättning följer.

Gårdagen

Både fysisk och psykisk utmattning, ingen matlust kan känneteckna gårdagen. Öppnade kylen, öppnade frysen ingenting fanns som jag tyckte kunde smaka, blir bara som en plåtsmak i munnen. Lite småplock med smörgås och te gick dock ner, och en smothie med vitaminer på förmiddagen och drink på rödbeta, morot och äpple blev det till eftermiddagen. Senare på kvällen åt jag potatisbullar och bacon med rårörda lingon. Inte det bästa men...........

Nu är det dag 5 och det återstår att se vad som händer till kvällen. Fortsättning följer.

Lugn kväll och natt

Fick ny medicin, puk-koden hittades så nu har jag låst upp telefonen och jag kom hem efter god omvårdnad på sjukhuset. Smörgås och te och lunch bjöds jag på.

Kvällsmenyn bestod av Musslor i vin och grädde, börjar nästan bli en vana på fredagar, en vana som jag älskar.

Kortisonet har gjort mig lite het och varm i ansiktet och lite speedad är jag, men det lägger sig efter några dagar. Vad resten av behandlingen bjuder på återstår att se. Fortsättning följer.

Fredagen den 13, turdag?

När jag bokade den här dagen som en bahandlingsdag var jag lite skeptisk till fredagen den 13:e. Nej, det är en turdag sa personalen. Ok då säger vi så.



Dagen började med utspilld kortisonlösning, bortglömd pinkod till mobiltelefonen och att jag fick vänta på min hemresa med taxi i 40 min, pga av felbokning av resan. Den jag beställer sjukresa av finns i Moldavien och de har gått en snabbkurs i Svenska, så någon längre konversation går inte att ha.



I övrigt har det gått bra, förutom att vårt barnbarn Tilda har fått vattkoppor, så hon får ställa in sitt 5-årskalas och det är mycket sorgligt för henne. Dessutom är vårt andra barnbarn Elsa sjuk efter att ha varit 1 lycklig dag på dagis, andra dagen blev hon hängig och snuvig.

Kram Tilda, Elsa och alla andra och ha en trevlig helg. Fortsättning följer.

En lycklig händelse

Niklas i Casus har blivit pappa till en dotter. Mamma heter Ylva, storebror heter Felix.

Stor Grattiskram till er alla!

Ny vecka

Idag fyller svåger Magnus år. På torsdag fyller barnbarnet Tilda 5 år och även vår vän Ingvar som fyller 70 år.


Stort Grattis till Er alla!






Helgen har varit full av härliga möten med barnbarn och barn och svärsöner. Underbara små stunder och ögonblick som värmer i hjärtat. God mat och dryck och många skratt.

Ny vecka nya möten! Idag har jag ätit lunch med två av döttrarna och tagit blodprover på sjukhuset. I morgon ska jag träffa min schrink och på onsdag Mindfulnessträff och på torsdag läkarbesök och Datortomografi och på fredag behandling. Det känns som jag just nu går i cirklar och att jag inte riktigt hittar ut. Tycker det är bra att jag får behandlingar, men är ändå vansinnigt trött på att ständigt börja om. Blir lite frustrerad över att inte veta hur jag mår dag från dag. Just nu är en period fram till nästa behandling som känns ok och dessutom har solen varit framme idag så jag kunde värma mitt lilla nylle. Ikväll är det fullmåne och det ser ut som vi ska kunna njuta av månskenet. Tack igen till alla som hör av er via mail och telefon och stöttar mig i min "kamp" mot de små djävlarna.

Dagarna går

Idag fyller äldsta dottern 34 år och har varit här på lunch, alltid trevligt med besök av döttrar.

Många GRATTISKRAMAR till dig

Till helgen kommer andra dottern och barnbarn för övernattning. Yngsta dottern kommer idag hem från Riga, där hon varit för att skriva reportage om äldreomsorgen, så hon kommer säkert förbi i helgen också.



För övrigt är det bloggtorka. Har en känsla av att ha hamnat i eländes, elände och det inte riktigt så jag känner mig. Återkommer.

Dag 6 & 7

Nu är det inte så roligt längre har haft ganska mycket körare av smärta. Jag kan få relativt bra smärtlindring, men är lite sparsam med det, då de morfinliknande preparaten inte är så snälla mot huvudet. Lite knäpp blir jag. Jag använder det mest till natten. Imorgon är det dags för blodprov.

Det bästa just nu är att ljuset är på väg tillbaka och att solen lyste in i mitt fönster igår. Det blir alldeles säkert vår i år igen och då kommer vintergäcken tillbaka vid vår gamla plommonstubbe.

Vintergäck