Idag känns huvudet nästan som normalt, bikupan är borta och locket för öronen har nästan släppt. Stickningarna och domningarna i armar och händer har minskat, men tröttheten hänger kvar. Vet att jag vill att det ska vara som vanligt, men det är det inte. De här svackorna har varit tidigare vid dag 11 - 14, men jag lyckas glömma. I morgon är det dags för blodprov igen och en liten utflykt till KS.
Idag har det varit nästan som vår. Har hört hur det porlar om vattnet när snön smälter på taket.
Längtar till våren, som många andra. Nu är det dags för middagsluren. Fortsättning följer.
Stanna hos mig
7 månader sedan
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar