Strålande tider

Igår var jag strålande. Jag var nämligen på neuclearavdelningen på Karolinska sjukhuset för att göra en scintigrafi, dvs en röntgen av skelettet. Man får då radioaktivt ämne insprutat i blodet 3 - 4 timmar före själva scanningen, därav kallar jag mig strålande, ingen annan ser, inte jag heller jag bara jag vet.
På fredag ska jag göra en datortomografi på magen och lungorna, sedan gäller det att hålla ångesten stången fram till att jag får träffa läkaren den 3 november, då jag får svar på mina undersökningar och blodprov.
Innan dess reser vi till Norge och håller tankarna i styr för några dagar. Dessutom lite barnbarn och goa kramar och mormor, mormor kom, härligt! Hämtning på förskolan med en längtan som kan vara i flera dagar att mormor och ibland morfar ska komma. Hur förklarar man för en 2½ åring att det är på torsdag mormor kommer inte måndag, tisdag eller onsdag, när hennes önskan är att jag ska komma just den dagen som hon vill och tror det. Det är otroligt med den villkorslösa kärlek, som man får av sina barnbarn. Underbart att våra barnbarn alltid längtar att åka till mormor och morfar. Det håller t o m tröttheten stången.

Hjärtat sväller av kärlek och stolthet.