Visst är jag glad att det finns pengar till bröstcancerforskning, men varför måste det vara ett jippo att samla in pengar och varför har de sitt kontor i city? Ett bra inlägg kommer från Sakine om detta att vara trött på insamlingar och jippon. Ärligt talat står det mig också upp i halsen.
Jag blir alltid sjukare och ängsligare i oktober, dels för att det är årsdagar för mitt insjuknande i oktober 2006 och att jag fick vänta till januari innan behandlingen sattes in. Då konstaterades att jag hade en spridning till skelett och lymfa. Alltså är jag väldigt observant på signaler från kroppen även om jag inte varje stund tänker så, men i mörka stunder när jag tycker orken tryter. Det var just trötthet som var den tydliga signalen att något var fel både 2006 och första gången 1999, då jag kunde jag stå och sova, men det hjälpte inte att sova tröttheten fanns kvar, för det var ju inte sömnbrist utan Fatigue - trötthet vi cancer. Den Rosa månaden startar också i oktober, det går inte att värja sig. Jag vet att jag är sjuk, men lever för att ta tillvara varje dag och leva i nuet utan ängslan för vad som sker i morgon. Carpe Diem.
Tur att det finns andra saker i livet som vänner och familj. Vi har nu fått vår tavla i underbar nätkonst av vår vän Ingvar Danielzon. Tack Ingvar och Stefan för en härlig söndagseftermiddag
Höstäpplen
Idag fick jag ett krampaket med posten från Agneta, min kära vän i Skåne. Det värmer. Kram tillbaka!
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar