onsdag 3 november 2010

Vad händer?

Inget händer just nu. Det känns som en evig väntan. Jag har mina tider inbokade för olika undersökningar och läkartid nästa vecka , så egentligen har jag inget att klaga på. Mer än att jag är så tröööööööööööööött och vädret och mörkret gör inte saken bättre. Sover och sover och ändå kan jag sova gott på natten, men jag har också värk och svårt att finna mig tillrätta med att vänta. Vet att det är det bästa just nu, men upplever en rastlöshet också. Idag ska jag dock åka till sjukhuset och få en skelettstärkande behandling och blodprovstagning. Lite avbrott i vardagen. Läkaren, som skulle ringa igår har semester, så det var nästa vecka som gäller att de har konferens om mitt ärende.

Tack för era kommentarer och alla andra som bryr sig på olika sätt! Fortsättning följer.

8 kommentarer:

Rantamor sa...

Förstår att denna väntan tär på.
Och inte blir det bättre av en mörk lite småkall årstid.
Jag tycker inte alls om den här årstiden, min värk blir mycket mera påtaglig. Är nog kylan.

Hoppas att du får något besked snart om fortsatt behandling.

Du finns i mina tankar, kram vännen.

Lilla C's mamma sa...

Hejsan,
Är inne och läser din blogg, men har svårt att veta vad jag ska skriva, inte desto mindre känner jag för dig och de dina.
Skickar en styrkande tanke till dig.

//M

Wildhearts sa...

Förstår att det måste kännas eländigt att vänta och precis som du säger så blir man ju inte direkt piggare av mörkret. Hoppas att du i alla fall känner att jag tänker på dig i massor!
Kram Agneta

Pennelina sa...

Här går vi i väntans dagar också... men man ska operera hjärtat och står i kö... undertiden går han sjukskriven på grund av hjärtsvikt.

Men så är det, vi har alla våra prövningar! Vissa bär dem bättre än andra, då!

Tänker på dig... ofta, varje dag!

Kramar från mig <3

Unknown sa...

Usch, det här med väntan i sådana här sammanhang är tufft, inget som förbättrar en svår situation precis.
Tänker på dig! /SA

Annelie sa...

Usch ja, denna väntan frestar så klart på ordentligt...

agnetha sa...

Ja jag skriver som någon här ovan. Jag är inne och läser vad du skriver men vet ej hur jag ska skriva tillbaka. Men du ska veta att jag tänker på dig. Många kramar till dig Agnetha från mig.
Skickar med styrkekramar också!!!

Annika sa...

Att vänta är bland det värsta som finns. Nästan inget annat kan göra en mer frustrerad och trött. Hoppas att något händer snart...håller alla tummar och tår.
Styrkekramar i massor!

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...