Vad jag önskar att jag kunde hitta massa positiva och roliga saker att skriva. Det finns sådant också, men tyvärr tar värken och obehaget över, så sängen blir min bästa vän. Jag hatälskar min säng, men är verkligen glad att jag har den.
Jag har fått en trolig förklaring till magvärk, illamående, influensakänsla och värk i kroppen. Det är troligtvis biverkningar från injektionen jag fick med Pamidronat förra veckan. Jag har varit ganska sänkt och har värk i kroppen redan när jag vaknar och blir illamående direkt efter frukost. Idag har jag hoppat yoghurten och bara ätit smörgås och te. Trots det så mår jag illa, men idag är jag ensam igen, så det enda jag har att göra är att vila och somna om, om jag vill.
På helgerna vill jag umgås med familjen och må bra, men så blev det inte riktigt. Jo, jag umgicks med delar av familjen. Äldsta dottern var här med sina tre barn och även kusin Elsa, lillasyster var sjuk så tyvärr fick hon stanna hemma. Det är helt underbart att höra barnen här även om det ibland blir lite livligt. Det ger energi, men ärligt är jag så djävla trött på min kropp. Önskar att det fanns reservdelar att köpa. Tyvärr är det många andra, som har det mycket värre än jag, unga människor med små barn. Otroligt sorgligt.
Jag vet att oktober och november är svåra månader för mig,då jag ofta insjuknat på nytt och och fått byta behandlingar. Dessutom blir man påmind via cancerfonden om många människors öden. Det är deppigt. Förstår att insamlingar måste ske, men jag har så svårt för spektaklet runt det och vart går stora delar av pengarna?
Så här skrev SvD förra året.
Ingen rolig blogg idag, men ibland måste man få spy lite galla. Många kramar till er och fortsättning följer!
Stanna hos mig
7 månader sedan
Inlägg
6 kommentarer:
Ingen rolig blogg skriver du, och jag håller med, men hur i hela friden skulle du med din värk och elaka sjukdom kunna skriva en underhållande blogg just nu.
Men det är bra att du kan skriva av dig lite grann, och spy lite galla genom din blogg.
Du känner dig säkert riktigt ensam där i din säng, även om vi är många som tänker på dig, och skulle vilja skicka en snöboll av goda tankar i kärlek, till dig som skulle vara gigantisk när den kom fram , och ur den skulle stiga en liten älva som skulle strö stjärnonr av alla tankar och du skulle känna dig mindre ensam och ha mindre ont, eller helst inte ont alls. Så skulle jag önska just nu.
Här har vi kallt idag, skönt att sitta inne...ja i huset då...jag är inte inspärrad, ännu =)
Det var -11 imorse och har nog hållit i sig hela dagen med kylan.
Ikväll kommer LillaC och hans mamma. Hon skall ned till Sundsvall å jobba ett par dagar så då skulle den lilla juvelen vara hos oss. Och han är välkommen och väntad, som vanligt.
Vi har varit lite förskylda, men är på bättringsväg. Den kalla årstiden gör ju min rygg sämre, men det är jag ju van vid.
Har ju haft en alldeles underbar sommar.
Idag drog vi upp båten , så nu är det slutfiskat och "säljäveln" kan äta sin fisk i lugn och ro..=)
Ha d nu så gott du kan...och du vet...tankarna är hos dig.
Kram/Rantamor.
Förstår att du har det jättejobbigt nu. Ja det måste också vara svårt att se o lyssna på alla desss ïnsamlingar i cancerfondens olika tema som är nu. Men som du skriver är det ju en god sak också. Önskade att det fanns något som man kunde göra för dig mer än att läsa o kommentera dina inlägg. Fortsätt o skriv du, det måste ju vara en ventil att få spy ur sig all galla här på bloggen.
Här i Värmland har vi det just nu kallt men samtidigt friskt i luften. Solen skiner o värmer bort rimfrosten på altanrutorna. Idag fyller min bonusson år så vi sitter o väntar på att han ska komma hit så att vi kan dricka en kopp kaffe tillsammans. Han bor själv i ett totalrenoverat torp (numera ett jättefint hus)utanför staden. Han har ingen egen familj utan har valt att leva ensam. Men efter att han rest flera gånger till Thailand har han fått en vän där som han numera åker och besöker ett par gånger om året.Till sommaren är det tänkt att hon ska komma hit på sitt första besök. Jag har sett foton på henne och hennes familj o de ser riktigt trevliga ut.
jag skickar styrkekramar till dig Agnetha. Ha det så gott det nu går.
Förstår att du inte kan skriva en rolig blogg när du mår som du gör.
Hoppas det vänder snart så du får må bättre.
Kram Lisbet
Jag tycker det är bra att du skriver som du gör, någonstans måste man ha en ventil att få pysa ut. Vi som läser din blogg gör det för att vi vill veta hur du mår just nu, skulle man enbart söka underhållning som roar kan man titta på tv, så jag tycker att du ska fortsätta som du gör. Livet är så här, oförutsägbart, orättvist och djävligt emellanåt. Varför vissa drabbas hårdare kommer vi säkert aldrig att få veta, och det kanske skulle göras det ännu värre. Att hitta en energiknapp, som i ditt fall barnbarnen, är nog viktigare än allt annat. Lika viktigt som att du får spy ur dej all ilska som här på bloggen, och det tycker jag du ska fortsätta med, det orkar vi allt med!!
Jag har också tänkt på alla cancerfondens inslag på tv, jag tycker att den berör på fel sätt, men jag kan inte säga riktigt hur. Den för barncancerfonden tappade jag nästan andan när jag såg den första gången, av fyra stolar står en tom. På snudd där, men det är väl det som är meningen också.
Ha nu en så bra vecka som det bara går, du vet att vi är många som tänker på dej!!
Kram kram
Det är så viktigt att du vet att det är helt ok att känna som du gör. Man måste inte sätta upp en positiv fasad hela tiden. Alla känslor är tillåtna och rätt. Ut med dem bara! Annars sätter de sig nångstans och växer till sig. En kram med styrka, ljus och kärlek skickar jag till dig.
Det är väl bra vännen att du pyser ut din galla här. Ut måste det jobbiga för då mår du bättre sedan. Starkt av dig att kunna tänka tankar på andra drabbade. Visst är livet orättvist. Min kollegas 12 åriga dotter har hjärntumör och nu väntar de på magnetröntgen svar efter en tids behandling med cellgifter. Behöver jag säga att han är orolig. Att gå bredvid som kollega är inte alltid så lätt. Svårt att veta vad man ska göra och säga. Tror dock det bästa är att "bara" finnas där om ventilen pyser över, vilket den gjort ofta den sista tiden. Hjälplös är bara förnamnet för vad man känner. Sänder varma kramar och tankar till dig.
Skicka en kommentar