Läser unga människors blog (läs gärna själva) om deras kamp med mannens cancer och om hur de på onkologen blir illa bemötta av andra patienter bara för att de skrattar?????!!!!! Hur kan det vara möjligt att vi är så, är det ett måste att vara dystra i väntrummet, bara för att vi är sjuka. Jag trodde att ett skratt förlänger livet! Sorgligt hur det kan bli. Känner själv att jag blir illa berörd på Radiumhemmet, men skulle aldrig ta hänsyn till någon genom att inte skratta och prata.
Dagen för mig idag är att jag är på väg tillbaka, inte så mycket att skriva om, mer än att det är skönt, när tvångströjan släpper och huvudet kommer tillbaka. Förmodligen är det ett mönster att dag sex kommer att bli så här, eller är två gånger inget mönster? Återstår att se kommande behandlingar, har fått tips om att det finns piller mot pirret i kroppen. Tack för det tipset.
Jag har skrivit mycket om Koltrastar och deras bo, om lyckade kullar och mindre lyckade. Upptäckte idag att det är på G i vår buxbomshäck igen. Tycker det är lite oroande om det skulle gå fel. Koltrastens varningsrop är inget man vill vakna till tidigt på morgonen för att sedan hitta små fågelungar halshuggna av skatan. Idag lärde jag mig dock en bra devis av min vän Agneta i Skåne. Hennes mamma säger, att om fåglar bygger bo på din gård betyder det tur. Det tar jag till mig. Jag har lust att säga tjingeling, som Rantamor en bloggvän, ofta skriver i sin blogg. Hon gör mig glad liksom många, många andra. Fortsättning följer.
Stanna hos mig
7 månader sedan
Inlägg
6 kommentarer:
Många trodde nog att jag var helt bortkopplad när pappa fick prostatacancer för två år sedan. Men jag blev aldrig orolig. Jag visste att det skulle gå bra. Fråga mig inte hur, men jag bara visste.
Han var tack vare sin ålder och cancerns natur berättigad till operation med robot. Jag var med honom till Karolinska och körde honom hem till Sundsvall efteråt, trots att jag bodde i Norge på den tiden.
Omtanke har många ansikten :-)
Många kramar från Pennelina
Älskar dig Agneta och jag hoppas ,hoppas att vi nångång får träffas.
Du är nog den starkaste människa jag mött, läste din blogg och mina tårar rinner. Skulle läsa för min man men rösten sprack.
Va roligt att lilla jag får betyda nånting för dig.
Jag som skriver bara av hjärtans lust....
Ha det gott mycket gott....
Vad skönt att du mår bättre igen!
(Jag ska strax gå in och läsa i länken om unga människor.)
Visst är det urbota dumt att sluta skratta, för att man blivit sjuk. Man ska vara oändligt tacksam om man skratta mitt i eländet, det är en gåva! En ovärderlig gåva!
Hur många gånger har man inte hört det på jobbet. Patienter som är så tacksamma för att de faktiskt haft lite roligt också, mitt i "skiten".
Så skratta på du bara, det sprider sig kanske, för det är ganska smittsamt!
Det måste vara skönt att slippa illamåendet ... lagom till "helgen". Jag har jobbat inom vården (vill inte dit något mer!)och sett och hört mycket. Tyvärr är vi människor olika och det kan drabba vissa extra mycket. Men, jag kör som du: mycket skratt är nyttigt!
Kram!
Det måste vara skönt att slippa illamåendet ... lagom till "helgen". Jag har jobbat inom vården (vill inte dit något mer!)och sett och hört mycket. Tyvärr är vi människor olika och det kan drabba vissa extra mycket. Men, jag kör som du: mycket skratt är nyttigt!
Kram!
Tack Rantamor och Annelie ni betyder oerhört mycket för mig med era kommentarer. Jag blir glad av era bloggar, jag läser många cancerbloggar, men ibland behövs det annat. Många är ni (skriver inte alla namn, ni vet vilka ni är),som öppnat upp till annat. Tack a l l a, a l l a ni som kommenterar! Det stärker oerhört mycket. K R A M A R i massor till er alla!
Skicka en kommentar