Carpe Diem och dag 1 och Pärlbröllop

Träffade läkaren i fredags och proverna var bra så nu börjar vi om från början igen och ser vad det leder till. Har idag varit och fått min 4:e behandling.

Har också varit på utflykt till Ingarö och träffat Carpe Diem Ingvar och Stefan, underbara vänner vi fick genom att skänka bort vårt marktegel. Ibland är ödet outgrundligt.

Idag är det 30 år sedan vi gick till Rådhuset och gifte oss. Vi firar Pärlbröllop. Jag minns att jag hade slitna snickarbyxor och en blåfärgad skjorta. Allt enligt 70-talsanda och naturligtvis den korta varianten. Gifter man sig med en man som skippat konfirmationen, studentmössan och spelat i ett rockband så tycker man att det är helt ok, till stor del i allafall. Hade jag kunnat tagit barnens och Thomas efternamn hade det nog inte blivit något bröllop. Idag kan man göra det. Har också hört att de borgerliga vigslarna ökar igen. Tiderna förändras.

Bröllopsresan gick till ett kallt Grövelsjön nära Idre. En liten budgetvariant i en ganska sunkig stuga. Det var första gången jag åkte slalom och det i ett par pjäxor där foten åkte runt och skidorna var sk kompaktskidor som fladdrade illa i backen. Ingen lätt uppgift och jag var inte glad kan jag säga, så jag svor en hel del på Thomas, när jag låg sprattlande i Blåbärsslingan. Vad han nu skulle göra åt det. Han tyckte dock inte att det var fel på skidor och pjäxor utan på min teknik, så det var väl inte så konstigt att jag var arg. Konstigt att det gick så mycket/lite bättre när jag flera år senare köpte nya pjäxor och skidor. Det bästa med skidåkningen är dock att det varit familjens stora gemensamma intresse och att det fortfarande är det.

Ett stort fång röda rosor vill jag ge till man som jag levt med i nöd och lust och i medgång och motgång. Vi har lärt oss livet stora gåta Älska, Glömma och Förlåta. Puss min älskling!