Novembermörker

Det är svårt att hitta orken i detta mörker. Helt underbart är det när solen tittar fram. De dagarna känner jag att batterierna laddas, men detta grådask och småregn som det var igår, gör att ingen kraft blir kvar. Har de senaste dagarna också haft diskussioner med Trygg-Hansa om min försäkring där och whiplashskadan vilket gör att kraften också sinar. Ingen ljusning utan bara krav på nya bevis för att jag har besvär av min skada. Hur ska jag kunna bevisa min värk, då ingen röntgen i världen kan visa värk.

Tänka tillbaka till bänken vid havet kan man ju alltid!

Det som trots allt gav mig kraft igår var mötet med min schrink. Även om vi pratar om svåra saker, så är det med lättare steg jag går därifrån, eftersom en del av den ångest och oro jag känner kan jag lämna där. Däremot hade han flyttat från Stockholm till Nacka vilket orsakade en del förvirring, men nästa gång blir det bra och lättare att hitta dit. Förhoppningsvis har han också möblerat om, eftersom jag som patient satt rakt emot en dörr och innanför ett fönster. Inte bra enligt Feng shui och jag tyckte inte det var bekvämt eller också var det att det var ny lokal vi satt i.

Annat glädjande är att fullmånen är i antågande. Det är dock åter svårt att sova, men det är helt underbart trolskt när det lyckas vara molnfritt och månen lyser upp i rummen. Augustimånen i rummet vid havet på Österlen glömmer vi inte Thomas och jag.