Har pratat lite i telefon, tittat på morgonTV, läst DN och fått påminnelse om utbrändheten. Den kom som ett brev på posten 1999 efter min första bröstcancer. Blir förtvivlad när jag tänker på allt som föregick min cancer, 12 omorganisationer/förändringar på mitt arbete och personliga kriser som följd. Hade tur som träffade min schrink och andra läkare som hjälpte mig och att jag blev sjukskriven, men det var väldigt lite förståelse från arbetsgivaren.
Det är skambelagt att var utbränd, eftersom det finns en uppfattning om att det är en viss typ av människor som blir utbrända, jag vill hävda att det är de engagerade som blir utbrända i stora tungrodda organisationer.
Hade jag då i det läget fått komma tillbaka till ett arbete där jag bara fått
"lukta på blommorna" hade jag mått mycket bättre, men det var då inte möjligt eftersom vi stod inför en ny omorganisation . Utan skulle jag tillbaka var det "fullt ös" som gällde.
Blir också förtvivlad för de människor som kanske inte kommer att få hjälp på grund av nya regler.
Nu tillbaka till nuet, ska läsa färdigt DN och gå ut en stund i solen så länge det varar.
Inlägg
1 kommentar:
Tur att du har honom!
Ses senare i dag. Det märks att du ser fram emot resan :) puss
Skicka en kommentar