Det här är det sista inlägget på den här bloggen och det kan inte Agneta själv skriva. Natten mellan onsdag och torsdag somnade hon in för gott efter en lång kamp mot cancern och lämnade oss i familjen i stor sorg och saknad. Under juli blev hon hastigt mycket sämre. Levern var helt angripen av cancern och utan en fungerande lever slogs del för del av kroppen ut, och mot slutet var hon helt sängliggande. Vi vårdade henne i hemmet fram till hennes sista dagar då hon var mycket sjuk. Hon fick då fin vård av fantastisk personal på den palliativa vårdavdelningen på Jakobsbergs sjukhus.
Den här bloggen har varit väldigt viktig för Agneta och alla ni läsare har betytt mycket. Bloggen har varit ett sätt att utrycka tankar och känslor och få respons från er läsare under hennes långa sjukdomsperiod. Men trots sin svåra sjukdom var hon en väldigt levande person som tog vara på glädjeämnen och fina stunder. Hon var aldrig bitter och fortsatte leva livet trots sina begränsningar – reste till Frankrike, utövade sin mindfulness, lyssnade efter koltrasten och umgicks med oss i familjen så ofta hon kunde. I trädgården upplevde hon fullaste harmoni.
Vi har sett att många läsare väntar på Agnetas nästa inlägg. ”Fortsättning följer”, lovade hon. Men fortsättning följer inte och det kommer vi att sörja för all framtid. Sorgen finns hos oss varje dag men nu är det vår skyldighet att leva vidare, för det vet vi att Agneta vill. Tack för att ni har följt henne under dessa år.
Varma hälsningar från hennes man och tre döttrar.
Stanna hos mig
7 månader sedan