Helgen som gick

Har haft pepparkaks- och lussebullsbakande gästfamilj här. Allt för att muntra upp mig, när jag tyckte väldigt synd om mig själv och så gärna ville ha pepparkaksdoft här hemma. Orkade inget ville bara sova, men lukta kunde jag. Vi har ofta bakat lussebullar eller pepparkakor med våra barn just första advent, även grannarnas barn var ofta med.

Vi har också blivit bjudna på mat i två dagar en fiskgryta och en stor pannbiff i panna. Underbart god mat, som till viss del även smakar gott för mig. Härligt med min underbara familj, nästa lördag kommer nästa gäng och bakar, så vi kommer att ha pepparkaksdoft ända fram till jul. Det älskar jag. Idag doftar även hyacinterna, så jag kan skönja en förnimmelse om julen.

Xelodan, cytostatikan, som jag började med i onsdags var 1000 mg/dag. Jag tog beslut om att ändra det till först 800 mg och numera 650 mg/dag och det var ett rätt beslut enligt min läkare. Tycker nu att biverkningarna är ok. Det som höll på att gå över styr var att fötterna blir svullna och grisrosa och svider och blir det så för mycket måste jag avbryta behandlingen. Dessutom var jag oerhört trött och illamående med en olustkänsla i kroppen, som gör att det känns som om jag inte vet vart jag ska ta vägen.

Jag träffade min läkare idag och fick också besked om att det är tumörförändringar i käken så de rekommenderar strålning. Det måste dock ske efter noggrann planering, så att det blir minsta möjliga biverkningar. Det är nämligen lätt att skada spottkörtlarna i munnen vilket innebär muntorrhet och det har jag tillräckligt med redan nu p g a medicinen. Under strålningen måste jag upphöra med Xelodabehandlingen för en kortare tid, så att de olika behandlingarna inte krockar med varandra.

Trött och seg

Jag är trött och seg men det är ok. Är inne på 3:e dagen i behandlingen, så än så länge går det bra. Vilar och sover mycket och läser en del. Har läst Mikael Nyqvists När barnet lagt sig en bok om adoption och hemligheter. En bok som berör.

Längtar efter att tända lite ljusstakar och stjärnor, har planterat hyacinter och amaryllis, så nu kan jag längta till jul. Fortsättning följer.

Har i veckan haft besök av barn och barnbarn och Ester sitter och Elvira har börjat krypa. Härliga energikickar dessa små.

Medsystrar

Cancer är en allvarlig sjukdom som kräver eftertanke. Jag kan förstå om man vill jobba för att det är så roligt, men även positiv stress äter våra vita blodkroppar. Vi behöver liksom lejonen vila mellan våra jakter. Kanske jag resonerar så här därför att jag varit sjuk i 10 år och försöker njuta av varje dag, även om det ibland är oerhört tungt, men jag lyssnar alltid/oftast till min kropp. Jag lägger mig på soffan och kan sova även om mina barn och barnbarn är här.
Jag blir så ledsen av att många medsystrar, som har svår cancer, hela tiden måste prestera. Jag önskar att ni kunde bara vara och ta hand om er själva, så att era kroppar får vila och förhoppningsvis får en chans att överleva längre. Det är jobb, hushållsarbete och andra måsten som kommer i första hand. Kan man inte få vara sjuk om man är det?
Lägg ner prestationskraven och vänta tills ni har avslutat era behandlingar och ge er själva och era kroppar tid att återhämta sig.




Många kramar till medsystrar och alla andra som stressar i livet.

MR

Imorgon blir det MR av käken. Förmodligen fortsätter jag på onsdag med Xeloda, men då med en mindre dos. Värken i käken är ganska efterhängsen, men jag tar det lugnt och försöker bara vara.
Den 20 november var det 1 år sedan jag påbörjade min behandling Taxotere, bättre jubileum kan man ha, men ser det mer som att det gått bra.

I lördags var vi på den årliga vänträffen. Middag och kaffe med avec. Underbart gott och trevligt.

Fortsättning följer.

Dagarna med Xeloda

Första omgången med Xeloda var en dröm andra omgången en mardröm. Livet i övrigt har fram till i söndags varit mycket bra, då Xelodan tog över. Har varit med familjen och firat bl a att Niklas kommit hem. Har fått blommor från Elviras familj som tack för hjälp med dopet. De står nu som en installation på vår balkong.I måndags var jag och tittade på äldsta barnbarnet Tilda vid hennes simskola. Otroligt tuff liten tjej som hoppar från kanten och simmar under vattnet.

För att återgå till Xeloda-behandlingen så har jag avslutat den nu, tillsvidare, eftersom mina biverkningar blev för svåra, bla sveda och rodnad under fötterna, illamående och en obeskrivlig trötthet. Kämpar fortfarande med tröttheten och hjärtklappning, men blir långsamt bättre. Idag har jag varit uppe hela eftermiddagen.

Vill tacka alla vänner som ringer och skickar vykort. Vill särskilt tacka Berit som skickat kort från Barcelona och Niklas som skickat kort från Zanzibar, det värmer oerhört mycket. Tack också till er alla andra, som tänker på mig och mailar, kommenterar på Facebook, samt till min familj som alltid finns omkring mig.

Fortsättning följer.

Niklas

Niklas är hemma från Uganda och Zanzibar. Underbart. Han har nog haft det ganska bra, även om han längtat hem en del. Lyckligast idag är dock Jessica. Imorgon blir det middag här!

Behandlingen går framåt. Lite höga njurvärden, vilket jag ska kolla upp på måndag. Fortsättning följer.

Dopet

Kusinerna Elsa, Axel o Tilda

Faddrar med Elvira, mamma och pappa bakom. Elviras kusin Sara går först.

Kusinerna Elvira och Ester.

Min behandling fortsätter som förut, dvs 3 tabletter morgon och kväll. Fortsättning följer!

Var sak på sin plats

Idag har jag försökt plocka tillbaka var sak på sin plats, ännu är jag inte färdig. Hur mycket prylar finns det? Måste vara ett I-landsproblem.


På lördag är det dop i Duvbo kyrka för Elvira, Thea, Agneta. Minstingen i vår familj, hon är nu 5 månader.

Även Ester 7 månader, som inte döps i kyrkan, heter Agneta efter mig. Hon heter dessutom Alicia som mellannamn. Jag känner mig hedrad. Två små underbara godingar, som ger oerhört mycket energi tillsammans med sina syskon.

Hälsan är ganska stabil, värken inte så ihärdig, men jag äter värktabletter regelbundet för att slippa värktoppar. De första dagarna när jag gjorde uppehåll, man äter Xeloda i två veckor och har uppehåll en vecka, var ganska grymma, men det har stabiliserat sig lite nu.

Har diskuterat med sjukhuset hur behandlingen ska se ut, själv önskar jag att jag inte hade något uppehåll, eftersom jag blir sämre då, så var det även med Taxotere. Kanske kan man äta en lägre dos hela tiden. Anledningen till att man gör uppehåll är att de vita blodkropparna ska återhämta sig. Jag träffar läkaren på måndag, för vidare diskussioner. Jag ska också göra en MR på käken för att de ska kunna se vad som gör att det värker, biverkning från Pamidronat eller om det är en tumör, som gör att skelettet blir urholkat.

Fortsättning följer!

Helgen och idag

Helgen har varit full av aktiviteter döttrar och barnbarn har sovit här. Underbara och intensiva dagar, som jag inte vill missa. Många som fixar och lagar god mat. Mattias, den enda svärsonen som varit hemma i helgen, bjöd i lördags på en underbar Cour de filé provencale. I smöret var det rosa vitlök från vår resa till Lautrec, en underbar mild vitlök. Vi ser fram emot när vi måste resa och fylla på förrådet. Dessutom fick vi gratinerade ostron till förrätt. Gjort enligt ett recept som vi lärt i Cadillac av en svensk kock. Ett bra sätt att lära sig äta ostron, underbart gott även för oss som gillar råa ostron.







Natten till måndagen var inte särskilt rolig, mycket värk, förmodligen biverkningar. Torrheten i händerna börjar kännas, lite påverkan i munnen finns också och även lite magknip ingår. I övrigt är huvudet med på ett helt annat sätt en med Taxotere och det är väldigt bra. Vilade på dagen både igår och idag och det är underbart att kunna unna mig den lyxen och att inga måsten väntar på mig. Det finns ingen som kräver att jag ska göra något utan alla vill att jag ska bara vara. Caroline Krook sa att när hon nu går i pension ska hon vara mera och göra mindre, för mig är det Mindfulness. Fortsättning följer.